You are currently browsing the tag archive for the ‘Danny Elfman’ tag.

Jag börjar ana ett mönster. Hittills har alla gemensamma teman (inklusive Filmitch upprop om ångerfilmer) varit sådana att man spontant tänker ”Vad kul, det här blir en lätt match!”. Sedan visar sig den där matchen innehålla både utvisningar, krossade näsor och hämndlystna supportrar.

Så även med detta senaste tema: ”En filmupplevelse utöver det vanliga”. Helst hade jag velat kunna berätta någon pikant historia om en undanskymd filmvisning i Montmarte med Jean-Luc Godard närvarande. Eller varför inte om den där drive-in-biografen i Nebraska som hade ett Iron Jim-maraton med The Abyss, Aliens och T2? Läs hela inlägget här »

En ung kvinna sitter på tåget på väg norrut. Hon håller hårt i handen en platsannons för ett guvernantjobb i den mainska staden Collinsport. Men vi förstår snart att hon inte är nervös för att inte få jobbet, utan snarare att ta sig igenom intervjun utan att glömma bort det namn hon ger sig själv: Victoria Winters. Vem är Victoria och vad flyr hon ifrån?

Inte för att hon hade behövt vara särskilt orolig för nyfiket snokande hos familjens Collins, de har fullt upp med sina egna problem. Matriarken Elizabeth försöker förgäves upprätthålla familjen och dess ställning men tvingas se välstånd och status långsamt ätas upp av konservkonkurrenten Angel Bay. Dottern Carolyn kan inte nog snabbt flytta till New York och brodern Roger sörjer fortfarande sin fru som gick bort för tre år sedan. Läs hela inlägget här »

Den lilla staden Fairwater har under de senaste åren drabbats av en överraskande mängd oförklarliga dödsfall, med tanke på stadens storlek (även om den är utrustad med ett museum av storstadsstorlek och -kvalitet). För FBI-agenten Milton Dammers är saken helt klar: den skyldige är Frank Barrington, en före detta arkitekt men som Dammers är övertygad om besitter färdigheter som inte inbegriper ritningar och modellbyggande. Nu gäller det bara att få den tjockskalliga sheriffen Walt Perry att förstå att en av stadens egna invånare mycket väl kan vara landets mest fruktade ESP-seriemördare.

Läs hela inlägget här »

Damien, hans bror Anthony och deras pappa Ronnie har precis flyttat till ett nytt hus i ett fint, nybyggt område. Killarna tycker att det är spännande men också jobbigt att lämna allt det gamla och invanda. I skolan har Damien lite svårt att passa in och det beror inte på att ungarna tror att han är anti-krist. Snarare tvärtom, när alla de andra killarna är mer eller mindre fixerade vid fotbollsspelare är Damien helt uppslukad av den rikhaltiga floran av katolska skyddshelgon. De dyker ibland upp för en liten pratstund och då passar Damien på att fråga om de har träffat på Sankta Maureen men svaret blir alltid nej.

Läs hela inlägget här »

I tidernas begynnelse skapades en gyllene armé om 70 gånger 70 (4900 stycken om man som jag är långsam i huvudräkning) mekaniska krigare för alvkungens räkning. Han hade dock inte hjärta att använda dessa själlösa och obönhörliga krigare någon längre tid utan kom överens om en vapenvila med sina människofiender. Den krona som kontrollerade armén delades upp för att ingen någonsin skulle kunna använda krigarna för sina egna syften.

Läs hela inlägget här »

Om man inte alltid själv kan få nya och fräscha idéer och tycker att det känns lite unket att bara stjäla rakt av, finns ju alltid parodier. Och vad passar väl bättre för parodier än en serie som nästan byggt hela sitt rykte på nickningar som ibland gränsar till Parkinson-spasmer till framförallt amerikansk populärkultur? Nej, inte The Simpsons, utan en annan animerad serie som i vissa avseenden nästan kan ses som en (något mer grovkornig för att uttrycka det milt) hommage till The Simpsons: Family Guy.

Läs hela inlägget här »

Det finns många bra och trevliga och myspysiga julfilmer. Det här är inte en av dem. Har man den minsta faiblesse för dumglad Will Ferrell, kan jag med varm hand istället rekommendera Elf.

Om Dickens i hela sin produktion enbart hade kunnat hålla på rättigheterna till A Christmas Carol (1843) hade han ändå varit ofattbart rik vid det här laget. Historien om hur den cyniske och girige Ebeneezer Scrooge lär sig uppskatta inte bara julen utan livet självt, har till och med getts credit för att ha återupprättat julglädjen i både Storbritannien och USA. Nu blev långnovellen piratkopierad i princip samma sekund den publicerades och antalet adaptioner i olika former är imponerande. Bara inom filmmediet finns minst 20 stycken och den tidigaste producerades redan 1901.

Läs hela inlägget här »

Med gårdagens Halloweenenkät tog jag hand om det säsongsbetonade, now for something completely different.

När jag funderade på bra öppningsscener insåg jag att jag hade lättare att komma på filmmusik som jag tycker är riktigt bra. Så eftersom man på sant filmnörderimanér måste kanalisera denna insikt i en lista (det är mycket listor just nu…) ger jag er: 10 fantastiska filmscore utan inbördes ordning Här handlar det alltså om musik komponerad enkom för filmsyfte, inte soundtrack, och musikaler har jag tänkt bort den här gången. Det blir en annan lista…

Läs hela inlägget här »

Allt sedan Voldo lade ut sitt inlägg om de tio bästa öppningsscenerna (ett inlägg som följts upp av Royale with cheese, Filmitch, Fiffi och Blue Rose Case) har jag funderat mig galen på vilka mina bästa öppningsscener skulle vara. Efter många om och men har jag kommit fram till att jag nog inte riktigt fungerar på det sättet, relaterar starkt till just öppningsscener. För min del är det filmen i sin helhet som gäller och kommer jag bara ihåg just öppningsscenen är det en bonus…

Men det är klart, några sådana har ju ändå satt sig och listas nedan i, varför inte, alfabetisk ordning. Jag kan inte säga att de här är de bästa upptakterna, men det är tio förbannat bra som jag kan komma ihåg (något av en förutsättning känns det som) och som inte förekommit på någon av de andras listor (man vill ju ändå vara unik bland alla de som hoppar från bron). Bland de som definitivt annars skulle ha kvalat in ligger till exempel Fellowship of the Ring, Nightmare Before Christmas och Raiders of the Lost Ark. Och så hade jag gärna velat klämma in någon riktigt bra skräckfilm, men hur det nu var blev det inte så.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Robert Harris, Imperium
Patricua Highsmith
, The Talented Mr. Ripley
Sara Bergmark Elfgren, Norra Latin

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg