Dan Ackroyd spelar Sam Ashburn, en strikt FBI-agent som ogillas av kollegorna eftersom han har taskiga people skills. Han är arrogant och påpekar gärna för sin omgivning hur enormt kompetent och duktig han är. James Belushi spelar i sin tur Shaun Mullins, en Boston-polis som är lika mycket frifräsare som Ashburn är paragrafryttare. Han är dock inte mer omtyckt av kollegorna eftersom han är är både bufflig, högljudd och våldsam.
Etikett: Dan Ackroyd
Dragnet (1987)
Om du växte upp på 40- eller 50-talet i USA är sannolikheten stor att du med en gång kunde identifiera musikslingan som heter ”Danger Ahead”, kände en liten rush varje gång någon yttrade orden ”Just the facts, ma’am” och var tjenis med den rakryggade polisen Joe Friday som spelades av Jack Webb. Om du inte tillhörde gänget som satt ordentligt klistrad framför radio- eller TV-apparater för veckans Dragnet kanske du i alla fall tillhörde gänget som gladeligen rökte cigarettmärket Fatima, showens huvudsponsor (”Best of all king-size cigarettes”).
Som vanligt tvingas man konstatera att halvdana remakes på gamla TV-serier inte är något nytt påfund. I Dragnet är det Dan Ackroyd som spelar Joe Fridays brorson med samma namn och i princip samma inställning till poliskåren och dess arbete. Men eftersom tiderna är annorlunda blir han hopparad med Tom Hanks okonventionelle och märkligt romantiskt framgångsrike Pep Streebek.
The House of Mirth (2000)
alt. titel: Glädjens hus
I fallet med The House of Mirth ser man tydligt faran med att intressera sig allt för mycket för förlagor. Första gången jag såg filmen tyckte jag mycket om den, inte minst Gillian Andersons porträttering av Lily Bart. New York-miljöerna från sent 1800-tal var kärleksfullt och noggrant återskapade och persongalleriet runt omkring henne fantasieggande.
Filmen gjorde att jag blev sugen på att läsa boken och den blev snabbt en favorit. När jag nu såg om filmen (med även Scorceses The Age of Innocence i ryggen) hade dess glans tyvärr falnat rätt betänkligt.
Rörliga bilder och tryckta ord 