Madame Bovary (1856)

Man får en distinkt känsla av att Gustave Flaubert vävde sin första roman och sitt mästerverk kring en person som han egentligen inte gillade. Nej, den gode författaren kan nog till och med ha känt mest förakt inför sin protagonist.

Fortsätt läsa ”Madame Bovary (1856)”

The Custom of the Country (1913)

När Undine Spragg gifter sig med Ralph Marvell är hon övertygad om att hon aldrig kommer att behöva önska något mer av livet. Ja, förutom att kunna fortsätta att köpa extravaganta klänningar, åka till Europa när ”alla andra” gör det och närvara i alla de rätta kretsarna förstås. Men nu är Undine en gång så funtad att hon ständigt längtar, nej, hungrar, efter de sociala bakverk som står bakom New York-konditoriets glasdisk.

Fortsätt läsa ”The Custom of the Country (1913)”

Vanity Fair (2004)

Becky Sharp är inte så mycket en socitetsklättrare som hon är en bergsbestigare. Så väljer i alla fall en av alla de njugga kvinnor som stöter på henne att karaktärisera den minst sagt egensinniga Becky. Den föräldralösa flickan lämnar med största glädje Miss Pinkertons flickakademi för att bli guvernant hos Sir Pitt Crawley. Fint som snus tycker Becky.

Fortsätt läsa ”Vanity Fair (2004)”

Vanity Fair (1847-48)

”Becky ertappad av maken?”

”Jag lämnade allt för Becky, säger Rawdon”

”George: Min far förlät mig aldrig”

Om inget annat visar William Makepeace Thackeray med all önskvärd tydlighet i Vanity Fair att vad gäller skvaller och sociala skandaler är inget nytt under solen. Undertiteln till Vanity Fair, A Novel Without a Hero, får anses som synnerligen välfunnen. På fåfängans marknad finns definitivt inga hjältar, alla har sina större eller mindre brister och de hjältemodiga dåd som mot all förmodan utförs gör det ofta mer av en slump än fullt medvetet.

Fortsätt läsa ”Vanity Fair (1847-48)”