Brightburn (2019)

Unge Brandon Breyer är sig inte lik. Borta är det rara barnet och i dess plats inträder hemlighetsfullhet, ilska, humörsvängningar och upproriskhet. Mor och far hittar bilder av BH-modeller under Brandons madrass.

Absolut att det ligger nära till hands att misstänka pubertetsinflytande. Brandon är förvisso kanske lite ung, bara tolv år gammal, men icke förty. Eeeeeeeller så kan det ha något att göra med det faktum att Brandon inte alls är adopterad utan hittades av sina föräldrar. I skogen. I ett kraschlandat rymdskepp. Och nu har Brandon börjat höra gutturala viskningar från gårdens lada: ”yychhagaro larum ghol”. Hint: det betyder inte ”skydda jorden från superskurkar”.

Som synes är Brightburn i mångt och mycket en ganska smart, men enkel, hisspitch: tänk om den unge Kal-El, som hittades av Jonathan och Martha Kent, inte alls vuxit upp till att bli den all-american hero och generellt hygglige karl som vi alla känner under namnet Clark Kent eller Stålmannan? Jag ser på pressreaktionerna att det finns de som tycker att det upplägget blir väl enkelt i Brightburn men för egen del krävde jag inte så mycket mer. Med moderna mått mätt är filmen dessutom föredömligt tajt och håller sig inom 90-minutersramen.

Det man möjligen kan skylla den för är en väl snålt tilltagen CGI-budget när det kommer till flygande och farande men av någon anledning har jag inga problem att svälja det heller. Kosingen har filmskaparna istället lagt på framförallt två oväntat grisiga och grafiska scener, vilka möjligen känns lite aparta i all sin brutalitet. Å andra sidan finns det ett par andra scener där det hela faktiskt blir ganska spännande, så för min del jämnade det ut sig ganska så bra.

När jag tittar lite närmare på teamet bakom Brightburn upptäcker jag till min förvåning att jag gravt underskattat antalet medlemmar i Gunn-familjen som är inblandad i filmbranschen. James Gunn är välbekant, brorsan Sean likaså. James är producent till dagens film och för manus står dels en andra broder, Brian, dels deras gemensamma kusin Mark. I ungskocken ingår dessutom ytterligare två bröder: skådisen Matt och producenten Patrick.

En vidare koppling till dagens regissör, David Yarovesky, går via Sean som spelade en roll i Yaroveskys debutfilm The Hive. Vars titel får en ganska övertydlig blinkning från Brightburn, som i sammanhanget därmed blir lite märklig eftersom det saknas en tydlig poäng med den (om man nu inte redan känner till Yaroveskys tidigare film, vill säga).

Brightburns rollista innehåller i och för sig inte Sean Gunn, men det är inget att våndas över eftersom vi däremot bjuds på Elizabeth Banks och David Denman som föräldrarna Tori och Kyle Breyer. Brandon spelas av Jackson A. Dunn och jag tycker att han på det hela taget gör ett riktigt bra jobb. Däremot blev det lätt distraherande att se Matt Jones i en prominent biroll, eftersom jag så starkt förknippar honom med knarkislosern Badger i Breaking Bad.

Brightburn tar aldrig munnen för full, utan gör det den ska på ett kompetent sätt. Och det är ju en konst i sig, att veta hur långt man kan sträcka sig med det man har.

Batman v Superman: Dawn of Justice (2016)

Batman v SupermanJag är säkert inte den första att reflektera över det faktum att Stålmannens liv torde bli betydligt enklare om han slapp rädda livet på Lois Lane i parti och minut. Och ett enklare livpussel är vad Stålis faktiskt skulle kunna dra nytta av just nu.

Fortsätt läsa ”Batman v Superman: Dawn of Justice (2016)”

Man of Steel (2013)

Man of SteelEn historia, nästan lika välkänd som bibelns. Hur den späde Kal-El sänds från den sönderfallande planeten Krypton av sin mor och far för att kraschlanda på Jorden och sedan bli uppfostrad av Martha och Jonathan Kent. Hur den unge Clark Kent upptäcker att han har krafter som hans jämnåriga inte har och hur han använder dessa krafter för att göra gott.

Fortsätt läsa ”Man of Steel (2013)”

Hollywoodland (2006)

Hollywoodland“Faster than a speeding bullet!” Fast i slutänden var skådespelaren George Reeves inte snabbare än en kula, i alla fall inte den som orsakade hans hett omdebatterade död i slutet av 50-talet. Var det ett ”vanligt” Hollywood-självmord, orsakat av försvinnande möjligheter och förlorad efterfrågan? Eller låg det mer illasinnade motiv bakom?

En av de som ställer de obekväma frågorna är privatdetektiven Louis Simo och han gör det på uppdrag av George Reeves mor som inte kan föreställa sig att den Store SkådespelarSonen skulle ha tagit livet av sig. Genom Simos undersökning rullas Reeves liv upp och synas i sömmarna.

Fortsätt läsa ”Hollywoodland (2006)”

Superman IV: The Quest for Peace (1987)

alt. titel: Stålmannen 4: Kampen för freden

Varthelst en sovjetisk rymdstation träffas av rymdskräp, varthelst en tunnelbanelokförare får en hjärtinfakt. Är det en fågel? Är det ett plan? Nej, det är…Stålmannen! Vid pass 1987 har världens befolkning blivit så vana vid Stålmannen och hans insatser (icke att förglömma hans önskan att betyga tunnelbanesystemets säkerhet) att man nu börjat förvänta sig stordåd. En liten pojke önskar att Stålis ska göra slut på världens krig och efter vissa moraliska funderingar börjar mannen av stål att samla in alla kärnvapenstridsspetsar och förinta dem mot solens yta.

Fortsätt läsa ”Superman IV: The Quest for Peace (1987)”