You are currently browsing the tag archive for the ‘Christopher Lee’ tag.

Hammer pic

Hur ska man summera lite drygt 20 Hammer-filmer? Tja, till en början är det väl bara att vara ärlig och rakt upp och ned konstatera att för en nutida blaserad tittare är det få av filmerna, om ens någon, som skulle kunna karaktäriseras som riktigt läskiga. Där kommer väl kanske den senaste i raden, The Woman in Black, närmast. Men för mig, som fortfarande tycker att Sadako-som-kryper-ur-TV:n är det rysligaste jag någonsin sett (tätt följd av rosslingsljuden i The Grudge), var Hammers monster en promenad i parken i jämförelse.

Läs hela inlägget här »

The Woman in black 2012Efter en period av intensivt Hammertittande, var det riktigt spännande att ta sig an en av den återupplivade produktionsbolagets nyare alster. Skulle Harry Potter Daniel Radcliffe vara en ny Christopher Lee eller Peter Cushing?

Fyra år har gått sedan den unga Stella Kipps dog i barnsäng. Hade det inte varit för att sonen Joseph överlevde sin mor är det tveksamt om den krossade maken och fadern valt att fortsätta leva. Som det är nu kan han inte överge pojken, men lever fortfarande i ett deprimerat vakuum.

Läs hela inlägget här »

To the devil a daughter(Nästan) sist ut i temat återkommer vi till djävulen enligt brittiske författaren Dennis Wheatley, tillsammans med Christopher Lee. Men den här gången är det Lee som får vara elakingen, vilken motarbetas av den ockultkunnige Richard Widmark.

Widmark spelar författaren James Verney som precis släppt sin senaste bok The Devil Walks Among Us. Han hade nog inte räknat med att bli sanningssägare riktigt så snabbt, men kontaktas av en svettigt nervös man vid namn Henry Beddows. Beddows ber Verney i praktiken kidnappa hans dotter Catherine när hon anländer till Heathrow för att rädda henne ur klorna på några illasinnade satanister.

Läs hela inlägget här »

Fear in the nightalt titel: Skräckens hus

Den ärevördige rektorn Michael Carmichael har ovanligt progressiva undervisningsmetoder för att arbeta på en brittisk internatskola, modell äldre. Det handlar inte om att lära eleverna, utan att uppmuntra dem till att vilja lära själva.

Vilka undervisningsmetoder den unga bruden Peggys lärarmake Robert har, tycks Robert däremot inte vara särskilt intresserad av att diskutera. Peggy har bara känt Robert i fyra månader men är så upp över öronen förälskad att hon inte bara gifter sig med honom i brådrasket, utan också utan att tveka följer med honom till internatskolan. ”Marry in haste, repent at leisure” som uttrycket går.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Djävulens dotter

Twins of Evil”The devil has sent me…twins of evil!” Man skulle kanske kunna tro att den fromme häxjägaren Gustav Weil (ett efternamn som på engelska givetvis uttalas “vile”) med detta uttalande åsyftade vad som blottas i hans niece Friedas generösa dekolletage. Men den hårt prövade puritanen har faktiskt inte bara en, utan två syster- eller brorsdöttrar som efter att ha blivit föräldralösa kommer för att bo hos sina släktingar i den lilla byn Karnstein.

Maria är from och mild och vill bara göra det rätta, vilket helst ska tolkas som att gifta sig med byns körmästare Anton och klämma ur sig en massa ungar. Men Anton är mer intresserad av systern Frieda, vars eldiga humör lockar männen. Kanske har den tidigare nämnda urringningen också något med saken att göra?

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Draculas märke

Scars of DraculaNo Dracula? No problems! Det är bara att låta en inte alls gummiliknande, uppstoppad läderlapp spotta lite rödfärg på en utlagd röd cape och simsalabim: We have Darcula!

I Kleinenberg gör häradsbetäckaren Paul livet osäkert för unga kvinnor och ställer till problem för ordentlige storebror Simon och hans fästmö Sarah som ständigt måste röja upp efter den oförbätterlige. Men Paul får sig snart en läxa, efter att ha övergivit en kvinna som inte tålde att bli övergiven blir han anklagad för våldtäkt och måste fly staden.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The Devil’s Bride

The devil rides outDen som någon gång varit nyfiken på det här med djävulsdyrkan och satanism känner säkert inte bara igen namn som Anton LaVey, utan också författaren Dennis Wheatly som på 30-talet började publicera enormt populära ockulta thrillers. Därför är det ingen större överraskning att The Devil Rides Out, vilken ackompanjeras av en mängd mer eller mindre välbekanta djävulssymboler i förtexterna, visar sig bygga på en Wheatly-bok.

Läs hela inlägget här »

RasputinNog för att Matthew Lewis munk Ambrosio, i den gotiska klassikern The Monk, var galen så det räckte till och blev över, men vad är det mot en riktig munkgalning? Det känns ganska logiskt att Hammer inte skulle kunna hålla labbarna borta från Rasputin. Det känns också logiskt att man struntar i petitesser som att filmens Rasputin är betydligt mer fysiskt imponerande om man jämför med de historiska bildbevisen eller att den riktige Rasputin faktiskt aldrig avlade några munklöften. Annars hade man ju inte kunnat använda titelns smaskiga alliteration.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Dracula — mörkrets furste

Dracula Prince of Darkness”I bid thee welcome”… säger Dracula inte alls. Inte i den här filmen i alla fall, där blodsugaren i Christopher Lees skepnad inte har en enda replik. Enligt Lee själv berodde det på att han vägrade läsa manusets fåniga repliker, författaren hävdar å sin sida att han aldrig skrev några Dracula-repliker.

Däremot får den gode greven väsa en hel del och spärra upp sina rödkantade ögon. Jag känner att jag nästan inte vill veta vad man gnodde in i Lees ögonglober för att få dem så där rödsprängda. Löksaft? Vägsalt? Asbest?

Läs hela inlägget här »

Äntligen är det dags för Hammer att hugga i rejält! Nu blir det bara ett par små avbrott till under resten av oktober.

***

alt. titel: Förstenad av skräck

The GorgonIbland kunde till och med Hammer ledsna lite på vampyrer, varulvar samt Frankenstein och hans monster. Då är det ju tur att det finns en rik europeisk kulturskatt att ösa ur när det gäller läskiga kritter. Som titeln antyder (ovanligt konkret för att vara Hammer) har man här lutat sig tillbaka på de gamla grekerna.

Det är kanske inte allmänt känt att medan halvguden Perseus högg huvudet av gorgonen Medusa med ormfrillan för att kunna förstena ett hiskeligt sjöodjur och rädda den sköna Andromeda, hade hon två systrar (Stheno och Euryale) som slapp dela hennes öde. Vad som sannolikt är ännu mindre känt är att en av dem ska ha flytt Nordafrika (kanske, jag kan inte riktigt få klart för mig vart de ska ha haft sin hemvist) för något obskyrt centraleuropeiskt land och byn Vandorf.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg