You are currently browsing the tag archive for the ‘Charlize Theron’ tag.
I en avlägsen och (givetvis) dystopisk framtid har biologi blivit hårdvaluta. Gröna växter är förbehållna priviligierade rövarbaroner och deras avelskvinnor. Mänskliga kroppar levererar så väl arbetskraft som blod, mjölk och välskapta barn. Alla produkter som tillhör de som har makt att ta för sig. Vilket i det här fallet betyder den maskbeklädde Immortan Joe och hans kumpaner People Eater och Bullet Framer.
Dan Ackroyd spelar Sam Ashburn, en strikt FBI-agent som ogillas av kollegorna eftersom han har taskiga people skills. Han är arrogant och påpekar gärna för sin omgivning hur enormt kompetent och duktig han är. James Belushi spelar i sin tur Shaun Mullins, en Boston-polis som är lika mycket frifräsare som Ashburn är paragrafryttare. Han är dock inte mer omtyckt av kollegorna eftersom han är är både bufflig, högljudd och våldsam.
Ett antal månader sedan vi sist träffade Serenity och hennes besättning. Saker och ting har verkligen inte gått kapten Malcolm Reynolds väg under den tiden och Serenity har börjat anta ett distinkt nedgånget utseende. Tack vare syskonen Tams närvaro på skeppet har man inte kunnat ta sig an särskilt många lönsamma jobb och stöten som nu planeras är något av en sista chans.
Året är 2089 och schweizaren Erich von Däniken har uppenbarligen gjort bejublad entré på arkeologiutbildningarnas litteraturlistor. Men naturligtvis understödd av arkeologiska bevis som är betydligt mer påtagliga än de bilder som idag finns från uråldriga civilisationer på gigantiska rymdfarare och brinnande skepp…
Baserat på fynd av arkeologerna Shaw och Holloway beskostar Weyland Corporation en färd genom halva universum för att om möjligt möta de varelser som framförallt Elizabeth Shaw tycks vara bergfast övertygad om skapade mänskligheten. I avbildningar från sinsemellan helt olika civilisationer har de två forskarna nämligen inte bara identifierat gigantiska rymdfarare, utan också ett antal cirklar som tydligen utan problem kan översättas till den planetkonstellation man nu är på väg mot.
Till en början var uttrycket ”Djävulens advokat” förhållandevis oskyldigt: någon som i ett i övrigt enigt sällskap argumenterar för en diametralt motsatt ståndpunkt. Bland annat utsågs en sådan vid diskussioner om helgonförklaringar, vilket sannolikt lett till att uttrycket i vardagligt tal numera hänvisar till en person som egentligen inte argumenterar av egen övertygelse, utan enbart för att motbevisa sin motståndare. En fysisk uppenbarelse har det tagit sig i franske advokaten Jaques Vergès gestalt, åtminstone om man får tro den svenska titeln på Barbet Shroeders dokumentär om mannen som försvarat Schakalen och Klaus Barbie. Vergès hävdar att ondskebegreppet är relativt och ständigt under omskrivning.
That’s what HE said!