Titten på Justin Chons debut Gook från 2017 påminde mig om att jag hade hoodfilmsklassikern Menace II Society stående. Allen och Albert Hughes film var också en debut, men samtida, vilket alltså innebär att den utspelas lite drygt ett år efter det som timade i Gook. Dock i en annan del av Los Angeles – Watts.
Fortsätt läsa ”Menace II Society (1993)”
Jag såg Hellboy när det begav sig och älskade den (en kärlek som hittills ännu inte rostat det allra minsta). Inte mindes jag då att jag stiftat bekantskap med den briljanta fantasin hos Guillermo del Toro redan sju år tidigare, i en överraskande habil insektsskräckis vid namn Mimic.
För att bekämpa en skrämmande okuvlig sjukdom släpps ett gäng genmanipulerade insekter lösa i New Yorks kloaker. Jobbet för ”the Judas Breed” är att ta död på alla smittspridande kackerlackor och det gör de med den äran. Problem solved! Everybody happy!
”Fame!/I’m gonna live forever/I’m gonna learn how to fly”
Välkända fraser för oss som växte upp på 80-talet. TV-serien Fame hade allt (utom vampyrer eller zombies) och när jag hemma hos en video-utrustad kompis fick chans att se filmen var lyckan komplett. Men uppvaknandet blev brutalt.
För där TV-serien oftast gick den lättsamma entimmasvägen (det kan förvisso dyka upp problem men allt löser sig innan eftertexterna börjar rulla) håller filmen från 1980 en betydligt allvarligare ton. Min troskyldighet blev aldrig sig lik efter att ha lidit med både Montgomery McNeil och inte minst den avklädda Coco.
Rörliga bilder och tryckta ord 