Best in Show (2000)

Att driva med människor som lever för hundutställningar kan tyckas slå in öppna dörrar men hur det nu är har Christopher Guest ändå lyckats göra en fruktansvärt rolig mockumentär av detta fruktbara ämne. Enligt min mening är Best in Show solklart hans bästa film. Kanske för att jag själv under period sprang runt inne i den där ringen och försökte ansa en jyckesvans som inte alls ville samarbeta.

2000 års tio bästa filmer

Världen vaknar upp till mer eller mindre högljudda kopparslagare den 1 januari och upptäcker att samhället faktiskt inte gick under i ett moras av Y2K-buggar.

På temat fordon invigs Öresundsbron och öppnas för trafik i juli. Samma månad kraschar ett Concordeflygplan utanför Paris. Alla passagerarna omkommer och olyckan leder så småningom till att man helt slutar flyga Concorde. En månad senare förliser K-141 Kursk i norra Ishavet och nyhetsbevakningen av de ryska ”räddningsaktionerna” är intensiv.

1996 år tio bästa filmer

När jag tittar på mina sedda filmer från 1996 upplever jag att det är ett väldigt jämnt men halvstarkt år. Topparna är rätt klara, men det blir bredare och bredare gråzoner ju längre ned i listan jag kommer. Många av listans sista platser är närmast utbytbara med bubblarna.

Också en hyfsad mix av genrer, betydligt fler komedier än från exempelvis 2006. Men med titlar som The Long Kiss Goodnight, ID4, Mission Impossible, Twister och The Rock kanske 1996 får utnämnas till The Year of Lightearted Action?

For Your Consideration (2006)

Ok, bara för att ni ber så snällt. En till Film om film…

***

”Hooray for Hollywood/That phoney, super coney Hollywood”

For Your Consideration inleds med den nästan 70 år gamla slagdängan Hooray for Hollywood och undergräver därmed effektivt sitt eget existensberättigande. Johnny Mercers text beskriver nämligen exakt den kändishunger (”Go out and try your luck, you might be Donald Duck”) som Christopher Guest försöker nagla fast i sin film. Problemet är bara att Guest inte har uppdaterat sin historia i tillräcklig utsträckning.

Temple Grandin (2010)

När man ser Temple Grandin slås man om inte annat av hur lätt det är att ta en sådan egentligen komplicerad sak som språk för givet. Det som förmedlas mellan människor är inte bara ett talat språk, utan består också av en uppsjö av kropps- och ansiktsuttryck. Och även om man tar bort den aspekten kvarstår det faktum att man kan säga en sak men mena en helt annan.