You are currently browsing the tag archive for the ‘Cary Grant’ tag.
Mannen med det uramerikanska smeknamnet Scotty har ägnat större delen av sitt liv åt att göra människor glada. Vad kan det handla om då? Idkat välgörenhet? På ett sätt kanske man skulle kunna se det så… Arbetat outtröttligen för mänsklighetens fromma utan att be om en cent i ersättning? Så skulle man också kunna kalla det… Hjälpt människor att hitta Den Rätta Vägen? Tja…
Nej, visst är det så att om Scotty Bowers hade spenderat tillvaron med att skänka pengar till fattiga eller uppfinna pryttlar som gjorde människors vardag enklare så hade hans självbiografi Full Service sannolikt inte varit särskilt intressant för utgivning. Trots hjälp från författaren och dokumentärfilmaren Lionel Friedberg (som intervjuade Bowers) är boken Full service inte ens remarkabelt välskriven. Det behövs inte.
För här handlar det om sex. Och inte vilket sex som helst, utan kändisarnas sexliv i alla dess intima detaljer, såväl avundsvärda som tragiska som avvikande.
Enligt Bowers själv (det finns ju inte så många andra att fråga i det här läget) föddes han 1923 och växte upp under enkla omständigheter. Först på en bondgård dryga 10 mil utanför Chicago och sedan i själva storstaden. Den som letar efter argument för att man ska avhålla sig från sex får leta förgäves när det kommer till Scotty Bowers och Full Service. I boken framträder en man som alltid tycks ha haft inställningen att det inte finns någon härligare eller roligare sysselsättning än att ha sex, var och när som helst och i princip också med vem som helst.
Vad som möjligen skulle kunna upplevas som kontroversiellt är att det här även gäller hans allra tidigaste sexupplevelser som uteslutande skedde med äldre män, först med pappan till en kompis och sedan med katolska präster (because that’s what catholic priests do best…) i Chicago. Den unge Scotty upptäcker till sin glädje att “turning tricks” inte bara innebär närmast oändliga mängder sex utan också en ansenlig inkomstkälla. Vilket sannolikt inte var ett oväsentlig element i en tillvaro som präglades av Depressionen. Scottys libido höll helt enkelt familjen med mat på bordet.
Vid pass 1942 tog Scotty värvning med en kompis, bägge uppfyllda av möjligheten att se lite ”frontline action” och här snackar han för en gångs skull inte om sex. Tre år, en landsättning på Iwo Jima och en död bror senare var Scotty redo för action av uteslutande mer njutbar karaktär. Han bosatte sig i L.A. och verkar inte ha haft några som helst problem att fortsätta de aktiviteter han började med i Chicago. Enda skillnaden var att istället för att fixa sexpartners till ensamma gymnasielärare och celibatlessa präster bestod kunderna nu av filmbolagsanställda. Allt från kulissernas grå eminenser som kostymören John Kelly och hårstylisten Sydney Guilaroff till välkända stjärnor som Katherine Hepburn, Errol Flynn och Howard Hughes.
Men Scotty hade inte flyttat till L.A. på egen hand. Med sig hade han Betty Keller, en ung flottistänka. Det handlade dock inte om hals-över-huvud-förälskelse (i alla fall inte för Scottys del) eftersom han relativt omgående konstaterade att sex med Betty aldrig skulle bli mer än ok. Vad hon däremot var, var en ”loyal, dependable, reliable, loving woman and someone I certainly wouldn’t mind having around”. Av någon anledning gick Betty med på arrangemanget som innebar att hon under 63 år förblev ogift, alltid tycks ha välkomnat Scotty närhelst han behagade dyka upp samt uppfostra parets gemensamma dotter Donna. Scotty själv kan inte göra så mycket mer än flöda över av tacksamhet för den trygghet som hon erbjöd (men som han givetvis bara utnyttjade när det passade honom) samt fundera på hur mycket hon egentligen visste om vad han sysslade med.
Sida upp och sida ned är det beskrivningar av kändisar som antingen själva har sex med Scotty, män som kvinnor, eller som han fixar sexpartners till. Tre saker är han dock alltid noga med att framhålla genom alla dessa sidor. Tacksamheten mot den pålitliga Betty, att han aldrig tog emot pengar för att förmedla sexuella kontakter (om Cary Grant sedan ville sticka till honom några dollars efter sex är en annan sak) samt att han alltid föredragit kvinnliga sexpartners.
Men att föredra kvinnor är inte detsamma som att tacka nej till gaysex när det erbjöds. Ska man tro Scottys egen beskrivning var han så fantastiskt förtjust i sex att han i princip aldrig tackade nej när tillfälle erbjöds, oavsett vem det var som frågade. I det avseendet är Full Service en ingående beskrivning av Hollywoods homosexscen under 40-, 50- och 60-talet och enligt Scotty själv är det många, många kändisar som egentligen spelade för hemmalaget.
Det jag själv kanske finner mest remarkabelt med Full Service är att sex alltid är så oproblematiskt för Scotty. Det är alltid härligt och roligt, han lever i en värld där de mest slumpartade av möten alltid leder till en trevlig stund och fenomen som könssjukdomar (även om han kommer in på AIDS-epidemins efterverkningar mot slutet) eller oönskade graviditeter är okända faktorer. Han tycks aldrig ha haft sex mot sin vilja även om det är helt uppenbart att han från gång till annan måste ha baserat sitt levebröd på den sysslan. Var han medveten om att några av de ungdomar som han fixade till sina ”kunder” kände sig utnyttjade eller tvingade är det åtminstone inget han skriver om.
Är man nyfiken på kändisars sexuella preferenser eller hur sexförmedlingen gick till i Hollywood är Full Service en vertiabel guldgruva. Är man däremot ute efter en välskriven självbiografi där man på något sätt får en inblick i huvudpersonens själsliv får man nog leta vidare.
Jag är inte särskilt välbekant med undergenren screwballkomedier men Howard Hawks välkända His Girl Friday kändes som ett bra ställe att börja. Inte minst eftersom filmen efter en miss i copyright-förnyelsen numera kan ses gratis på många olika plattformar.
Ah, vad fan, vi tar väl en film om film till…
***
alt. titel: Med tio cents på fickan
En gång för länge sedan bodde en ung man vid namn Siddhartha Gautama i Nepal. Han var prins och pappa kungen tyckte därför att Siddharta borde skyddas från verkligheten. Under nästan trettio år kände prinsen till varken sjukdom, lidande eller död. När han förstod hur vanligt folk hade det bestämde han sig för att bli tiggarmunk och försöka nå upplysning genom yoga och meditation. Man kan väl säga att han lyckades rätt bra med den föresatsen.
That’s what HE said!