Musikalvecka: Shrek the Musical (2013)

Ok, så lite fusk är väl tillåtet under musikalveckan? När jag först dök på filmen hade jag vissa förhoppningar om att Shrek the Musical skulle vara en spelfilm, men det visade sig alltså handla om en inspelning från Broadway. Eller ja, flera inspelningar om vi ska vara petiga. Alltså att slutprodukten är ett hopkok av scener från flera olika föreställningar plus ett par kompletteringar från casten som spelades in utan någon publik alls. Detta spelar för mig som tittare inte någon som helst roll, eftersom jag utan problem uppfattar inspelningen som en enda sömlös föreställning.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Shrek the Musical (2013)”

Musikalvecka: Fiddler on the Roof (1971)

alt. titel: Spelman på taket, Spelemann på taket, Spillemand på en tagryg, Un violon sur le toit, Anatevka, El violinista en el tejado

Livet är som att vara en speleman, uppspetad på en taknock. Bara att försöka hålla balansen medan man gnetar fram sin egen lilla melodi, hur obetydlig den än må vara. Så också i den lilla ryska byn Anatevka. Där har man alltid gått efter traditionerna, men samtidigt blåser nya och oroväckande vindar runt knuten.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Fiddler on the Roof (1971)”

American Psycho (1991)

Omtitten på Mary Harrons American Psycho-adaption med Christian Bales numera klassiska prestation som Wall Street-stekaren Patrick Bateman gav mig sparken i baken jag behövde för att än en gång ta mig an Bret Easton Ellis nästan tio år äldre förlaga.

Fortsätt läsa ”American Psycho (1991)”

tick, tick…BOOM! (2021)

alt. titel: Tick, Tick…Boom!

Jonathan Larson är en jagad man. Likt en reproduktionspanisk kvinna hör han bokstavligt talat den biologiska klockan ticka iväg i sekunder, minutrar…år. Om en vecka, den fjärde februari 1990, fyller han 30 år. 30!! Och vad har han egentligen åstadkommit i sitt liv? En skruttlägenhet i New York, obetalda räkningar, jobb på en diner och ett evighetsprojekt i form av den dystopiskt futuristiska rockoperan Superbia. Som han själv uttrycker det: ”At 30, you stop being a writer who waits tables and become a waiter with a hobby”. Stephen Sondheim hade sin första Broadway-show när han var 27. Just sayin’…

Fortsätt läsa ”tick, tick…BOOM! (2021)”

Musikalvecka: The Prom (2020)

Dags för en av bloggårets höjdpunkt –musikalveckan. Som vanligt genomförd tillsammans med bloggkollegan Filmitch. Willkommen! And bienvenue! Welcome!

***

Edgewater, Indiana. En stad i amerikanska mellanvästern som många andra städer i amerikanska mellanvästern. Kanske inte en del av det mest hysteriska bibelbältet och staden har faktiskt asfalterade gator, men det innebär inte per automatik att andan är liberal nog att vara inkluderande av allt och alla. En sådan som Emma Nolan, som är öppet homosexuell, passar exempelvis inte in i den accepterade mallen på James Madison High School.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: The Prom (2020)”

Musikalvecka: Annie Get Your Gun (1950)

”There’s no business like show business/Like no business I know”

Ja, det är med vackra ord om den oemotståndliga show businessen som Buffalo Bill försöker locka Annie Oakley att ansluta sig till hans Wild West show, jämsides med cowboys, indianer, diligenser, björnar och hästar. Den unga flickan har imponerat storligen med sin gevärsskicklighet och nu vill både Buffalo Bill och managern Charlie Davenport få med henne i showen.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Annie Get Your Gun (1950)”

Musikalvecka: On the Avenue (1937)

Sång- och dansmannen Gary Blake gör pangsuccé på Broadway med revyn “On the Avenue”. Särskilt uppskattat är numret ”A quiet evening at home with the richest girl in the world” som driver med rikingarna Caraways. Några som inte skrattar är dock kommendör och Mimi (far och dotter) Caraway samt Mimis fästman, upptäcktsresanden Frederick Sims. De stormar ut mitt under föreställningen och medan pappa Caraway gormar om att han minsann ska stämma skiten ur både teater och producent smiter Mimi in vid sceningången för att ge mr. Blake en välplacerad örfil eller två.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: On the Avenue (1937)”

Musikalvecka: Camelot (1967)

Det finns ingen behagligare plats för att leva lyckliga i alla sina dagar än Camelot. Då är det ju tur att Arthur och Guinevere träffas inom synhåll från det sägenomspunna slottet. Arthur, som är livrädd för att gifta sig med en kvinna som han aldrig träffat förut, och Guinevere, som sörjer att livet som eftertraktad ungmö är över. Men under Camelots välgörande inflytande förstår de snart att de är som gjorda för varandra, vilket förstås gör det lite extra turligt att de var ett tilltänkt brudpar redan från början.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Camelot (1967)”

Musikalvecka: The Greatest Showman (2017)

Under en period av mitt liv kände jag mig faktiskt rätt nära bekant med P.T. Barnum. Den sensationellt lagde showmannen som kunde klämma några cents ur varenda publik han attraherade. För att inte tala om vad han klämde ur varenda artist, vartenda nummer och vartenda djur. Mannen som aldrig myntade uttrycket ”there’s a sucker born every minute”.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: The Greatest Showman (2017)”

Musikalvecka: Les Miserables (2012)

Vi lyckliga som fick chans att åka till London mellan åren 1985 och 2004 minns säkert banderollerna utanför Palace Theatre i ena änden av Shaftesbury Avenue. Tricoloren och ett utmärglat barnansikte.

Själv såg jag aldrig scenversionen av den numera klassiska musikalen, jag var allt för snål för att hosta upp de rejäla summor som krävdes för en biljett. Men med streamingtjänster nära till hands blir det ju en helt annan grej med filmatiseringen från 2012.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Les Miserables (2012)”