You are currently browsing the tag archive for the ‘Breaking Dawn’ tag.

Cullens picDet är första dagen i en ny skola. Den lite klumpiga och självmedvetna huvudpersonen ser plötsligt i matsalen en grupp anmärkningsvärt vackra människor. De ser snarare ut som modeller än som vanliga gymnasieungdomar i en liten landsortshåla och verkar främst använda lokalen till att prata sinsemellan. När de reser på sig för att gå noterar vår huvudperson att det på brickorna fortfarande ligger oäten mat. Ett otuggat äpple, en oöppnad läskburk.

Läs hela inlägget här »

Bildning pic 3

Dags för den första texten som inte är en recension av vare sig vampyrrelaterad film eller bok. Istället rör den synen på (ut)bildning hos Bram Stoker, Charlaine Harris och Stephanie Meyer.

***

Läs hela inlägget här »

Sista rycket med våra vampyrkompisar och nu är jag på något sätt ändå i fas med Fiffi som ikväll postar sitt sista inlägg om Twilight-seriens sista film — Breaking Dawn, pt 2. Själv gör jag en slags sammanfattning av seriens karaktärer och huvudsakliga innehåll.

***

Team Bella
Det är lika bra att erkänna det: jag har jäkligt svårt för Kristen Stewart. Mestadels upplever jag henne som helt nollställd, möjligen åt det buttra hållet eftersom mungiporna oftast strävar nedåt. Hennes utseende funkar bra som en inledande plain Jane men blir då desto mer svårsmält som Twilightfotomodellsnygg vampyr, komplett med en fyllig hårman (kan vampyrers hår verkligen växa?). Meyers dialog som i böckerna möjligen kan funka i den egna fantasin blir i Kristens mun (och Roberts också, förstås) hopplöst fjantig och högtravande. Läs hela inlägget här »

Näst sista vampyrfredagen! Fiffi har kommit fram till del 1 av Breaking Dawn (publicerad ikväll som vanligt) och jag tar mig an filmerna i något slags sammelsurium. Filmlänkarna nedan leder till Fiffis tidigare texter. Nästa vecka kommer hela upplösningen, vad får filmerna egentligen för betyg? Spänningen är olidlig!

***

X5: The Twilight Saga (2008-2012)

TwilightI dagens säkra-kort-filmindustri säger det sig självt att ett så pass populärt fenomen som Twilightböckerna skulle bli filmatiserade. Och var Stephanie Meyers vampyrromans poppis innan, var det ändock en västanfläkt jämfört med vad Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner har lyckats åstadkomma i sin eviga kärlekstriangel.

Läs hela inlägget här »

Bara att tröska vidare i (det litterära) vampyrspåret, som andra gången gillt vänder sig mot genusträsket. Ikväll skriver Fiffi om film no. 3 — Eclipse. Missa inte det!

***

Breaking DawnMycket kan förstås sägas om Meyers hantering av könsroller. Bella får vara den drivande när det handlar om sex mellan sig och Edward (han är dock gentlemannamässigt ståndaktig) men det är i mina ögon också nästan enda gången som hon avviker från en klassisk Quinnlighet. Direkt när Bella anländer till Forks sätter hon nämligen igång att agera lilla Askungen till sin “charmigt” hushållsinkompetente far. Fortfarande i Eclipse kan denna vuxne karl inte ens koka spagetti eller värma en burk pastasås i micron utan att hans dotter måste komma och reda upp röran.

Läs hela inlägget här »

Förra veckan körde Fiffis Filmtajm igång sommarens fredagstema — kärleksfulla vampyrer. Som den snyltare jag är passar jag naturligtvis på att rida in genom den öppna dörren via Fiffis rockskört. Fiffi kommer att publicera sitt inlägg om film numero due i serien, New Moon, klockan sju ikväll. Under tiden är ni varmt välkomna att läsa nedanstående epistel.

Mina två första inlägg kommer att avhandla de fyra (original)böckerna och de två nästkommande de fem resulterande filmerna. Det här innebär att om ni vill vara ospoilade vad gäller händelseutveckling i Fiffis olika inlägg får ni sluta läsa här. Men förstås gärna återkomma när ni tycker att ni har koll på vad som händer. Mycket nöje! Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Blue Rose Case, vars positiva recension av James Wahles Frankenstein från 1931 fick mig att äntligen se Gods and Monsters.

Drygt tio år efter han drog sig tillbaka från Hollywood lever regissören James Whale ett lugnt och stillsamt liv i Kalifornien. Han har återupptäckt sin passion för konsten och målar kopior av berömda konstverk. Efter en stroke känner han sig dock tidvis förvirrad och har svårt att koncentrera sig; det förflutna tränger sig på med ovälkomna minnesbilder som han inte kan kontrollera.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg