alt.titel: Kärlek, vänskap, hat
Jag tycker att jag känner mig förhållandevis familjär med novellsamlingar, inte minst tack vare herr Stephen King och hans idoga novellskrivande som med jämna mellanrum samlats i oftast väldigt trevliga utgåvor. Det fina med novellsamlingar är ju nämligen att även om allt kanske inte är tipptopp kan man oftast hitta ett eller till och med ett par guldkorn.
Fortsätt läsa ”Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage: Stories (2002)”
Författaren Jonathan Tropper dedicerar This Is… till “Mom and Dad” och med tanke på bokens handling blir man lite nyfiken på i hur stor utsträckning han kan tacka sin mor och far.
This Is… beskriver nämligen de sju plågsamma dygn under vilken den annars inte särskilt judiska familjen Foxman måste sitta shiva. Detta tack vare att patriarken Foxman är inte bara frånvarande i psykisk mening, utan högst påtagligt död. Nu är frågan om de tre bröderna Judd, Paul och Philip, systern Wendy och den frispråkiga modern Hillary gemensamt kan ta sig igenom dessa sju olidligt långa dagar med vettet i behåll.
Vad är det som gör att doktor Tycho Gabriel Glas avskyr stackars pastor Gregorius så? Han verkar inte ens själv veta, uppenbart är bara att han, som inte har någon större kärlek till övers för övriga mänskligheten, har fattat en särskild motvilja för just denne Gregorius.
Det kan därför verka ödesbestämt att det är just till doktor Glas som pastorns betydligt yngre hustru Helga en dag kommer för att be om hjälp. Hon har ”fått en så förfärlig avsky” för sin äkta make och alldeles särskilt när det gäller de äktenskapliga plikterna. Helt oskyldig är nu fru Gregorius inte själv – avskyn kommer sig av att hon fått känna på en betydligt yngre och mer viril kropp i form av den sköne Klas Recke.
Fortsätt läsa ”X2: Prästmördare och prästmord (1905 och 2004)”
Inom ramen för Bokcirkeln har vi redan nosat på Underdog som kontrasterades mot Kristian Lundbergs Yarden. Men Torbjörn Flygt har ju faktiskt skrivit fler böcker.
***
Någonstans i bakhuvudet måste det där Augustpriset från 2002 ha lurat, för någon annan anledning till att jag greppade Torbjörn Flygts näst senaste alster, Outsider, kan jag inte komma på. En författare som hittills aldrig varit aktuell på min radar. Men nu blev jag fullkomligt betagen av hans egen inläsning av fortsättningen på Johan Krafts äventyr och såg därför till att bekanta mig ytterligare med författaren.
alt. titel: Jacobs värld
Advokat Oliver Bond är helt nyutexaminerad och har hittills ägnat den tid han haft egen praktik åt att få den åldriga Selma Frack frikänd från att behöva betala för motorcyklisten Buffalo Wings förlorande öga. Denna lågprofilerade juristkarriär får dock ett abrupt slut den dagen Emma Hunt skenar in på Olivers kontor och ber honom att bli sonen Jacobs ombud. Eller ber och ber, kräver är snarare ett bättre ord.
Emma är nämligen helt desperat. Under 18 år har hon lyckats lotsa Jacob någorlunda helskinnad genom livet, men nu verkar det vara slut med det. Han sitter häktad, misstänkt för mord. Och det är inte bara mordmisstanken som gör situationen (och Emma) förtvivlad. Jacob är diagnostiserad med Aspergers syndrom och riskerar att fara mycket illa av hur häktningen påverkar hans invanda och nödvändiga rutiner.
Aliide Truu väcks av en fluga. En stor, äcklig spyfluga som surrar runt och bara väntar på att få sätta sina snaskiga tassar på den gamla damens mat. Att få lägga sina ägg i den lilla korvbiten. Men Aliide gör sig ingen brådska, flugan ska nog vad det lider få sitt bara hon kan hålla den borta från köket.
Men flugan blir bortglömd när Aliide tittar ut genom fönstret och ser byltet av en ung flicka i sin trädgård. Vem är det? Är det säkert att gå ut och ta hand om henne eller är hon ett lockbete, ämnad att få Aliide ur huset? Till slut tar den äldre kvinnan mod till sig och tar med flickan in i huset, men på ett behörigt känslomässigt avstånd. Man vet ju aldrig.
I den plötsligt allestädes närvarande fattigdomsdiskussionen känns det extra aktuellt att ha läst Torbjörn Flygts Underdog och Kristian Lundbergs Yarden back to back. Begreppet ”fattigdom” sätter ett ytterligare perspektiv på två skildringar som annars karakteriserats som klassberättelser.
Underdog är i backspegelns klara ljus synnerligen medveten om sin klasstillhörighet. Boendes i lägenhet med en strumpfabriksförslitningsskadad mamma sitter arbetarstämpeln som en ovanligt väl passande handske på den hand som är Johan Kraft under sin malmöitiska uppväxt. Både lärare och mer bemedlade kompisar ser till att han inte förhäver sig. Fortsätt läsa ”X2: Klasskamper (2001 och 2009)”
alt.titel: Señor Peregrino
I en liten mexikansk by föder den ensamstående Lorena en liten flicka. Alla tycker synd om Lorena, för är det verkligen rättvist att en så god och ordentlig kvinna ska bli drabbad ev ett barn som tycks märkt av djävulen själv?
En ängel på framsidan och brännmärkt, i form av ett enormt födelsemärke, på baksidan, det är Jamilet. Både hon och hennes mamma är övertygade om att det måste finnas ett sätt att göra flickan fri från sin förbannelse, vare sig den ligger inom medicinen, religionen eller vidskepelsen.
Nåväl, ett har jag i alla fall fått ut av läsningen av en av höstens (2010 snackar vi nu) i särklass mest populära bok: det är ingen idé att jag ger mig på att läsa Arto Paasilinna om jag nu skulle ha fått för mig det. Det enda som kritikerna nämligen tycks tävla om, förutom att gå upp i brygga över vilken skrattfest Hundraåringen… är, är vem som snabbast kan klämma in en referens till nämnda Paasilinnas skrönor.
Fortsätt läsa ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2009)”
Nu för tiden kan man knappt svinga en spetsad träpåle utan att träffa en bok eller film eller TV-serie om vampyrer i högst vardagliga miljöer, gärna amerikanska små- eller storstäder. Tiden när de långtandade enbart utgjordes av grevar i slängkappa med en centraleuropeisk brytning är sedan länge förbi.
Men 2004 var det ännu inte riktigt lika vanligt (även om Buffy redan hade hunnit både komma och gå) och särskilt inte i svenska sammanhang. Därför slog John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in ned som en smärre bomb när vi fick stifta bekantskap med 80-talsvampyrer i något så oglamoröst som Blackeberg.
Rörliga bilder och tryckta ord 