Dags att dra igen bankvalvsdörren för år 2020’s Halloween-tema. Ännu ett Halloween-hack i bloggkolven, ännu ett streck på sänggaveln. Slashers, alltså. Det genremässigt hittills mest avgränsade temat jag jobbat med, vilket har gjort utforskandet spännande men också svårare än tidigare år. Då har jag satt mina egna regler, nu fanns det helt plötsligt andras regler att ta hänsyn till. Vilket innebär att det kunde vara lite knivigare (heh…) att få vissa (utom de mest uppenbara) kandidaterna i årets tema att passa in. Dessutom finns det ju inte bara en uppsättning regler.
alt. titel: 
Som vanligt hälsas första advent på Rörliga bilder och tryckta ord med en julfilm. I år tänkte jag vara lite wild and crazy och bjuda på en julfilm varje advent. Vi får väl se hur det går med den ambitionen men än så länge har jag ju en 25%-ig måluppfyllelse i alla fall.
Skådisen, regissören, producenten och manusförfattaren Bob Clark var inte bara en mångsidig man, utan har också en minst sagt intressant filmografi. Han är exempelvis ansvarig för den erbarmliga American Pie-föregångaren Porkys, men har kanske satt sitt främsta bomärke inom genren julfilmer. I mitten på 70-talet stod han för en av historiens bästa julslashers, 
Det börjar lacka mot jul och i den kvinnliga studentföreningen ΠΚΣ’s stora hus är det inte så många invånare kvar längre. Det hindrar dock inte att deras telefontrakasserare fortsätter att ringa obscena samtal men just den här kvällen bjuder han på mer än bara stönanden. När rivjärnet (och fyllkajan) Barbara påpekar att uppringaren är pervers konstaterar han lugnt ”I’m going to kill you” och lägger sedan på luren. Tjejerna tar dock inte mer allvarligt på detta än de tidigare gjort på stönandena. Det kanske de skulle ha gjort om de bara kunnat se gestalten som smugit runt huset, kikat in genom fönstren och nu befinner sig på vinden.
Rörliga bilder och tryckta ord 