You are currently browsing the tag archive for the ‘Battle Royale’ tag.
Världen vaknar upp till mer eller mindre högljudda kopparslagare den 1 januari och upptäcker att samhället faktiskt inte gick under i ett moras av Y2K-buggar.
På temat fordon invigs Öresundsbron och öppnas för trafik i juli. Samma månad kraschar ett Concordeflygplan utanför Paris. Alla passagerarna omkommer och olyckan leder så småningom till att man helt slutar flyga Concorde. En månad senare förliser K-141 Kursk i norra Ishavet och nyhetsbevakningen av de ryska ”räddningsaktionerna” är intensiv.
Det börjar dra ihop sig till premiär av Catching Fire och vore det inte för en tidig jobbresa vete tusan om jag inte hade hoppat på The Hunger Games Night. Först första filmen och så vid midnatt premiären. Popcorn och cola på det. What’s not to like?
***
Knepet är inte att ta sig makt, det är att behålla den. Så hur ser en segrare till att de besegrade fortsätter att vara just det? I samfundet Panem (vilket tycks vara ett post-krigshärjat USA) har The Capitol (Huvudstaden) inte bara nöjt sig med att se till att ha tummen i ögat på de tidigare upproriska Distrikten (13 till antalet) genom att distribuera sina egna väktare som upprätthåller lag och ordning. Inte bara kräva att förlorarna ska bistå vinnaren med både råvaror och raffinerade produkter för att möjliggöra ett bekymmersfritt lyxliv.
Av någon anledning verkar jag få slut på minnesvärda filmupplevelser allt eftersom 2000-talet fortskrider, utan samlar mest på mig minnesvärda filmer.
***
2000
Runt 2000 slutar jag att recensera filmer och eftersom Filmstudion i Umeå redan har lagt ned, sjunker antalet filmer per vecka radikalt. Med ett par stycken hinner jag fortfarande klämma in.
Lukas Moodysson följer upp succén Fucking Åmål med charmglada Tillsammans som om möjligt är ännu bättre. Christopher Guest återkommer också, efter en mindre omväg, till mockumentärgenren med vansinnigt roliga Best in Show. I alla fall vansinnigt rolig om man någon gång i sitt liv varit på en hundutställning. Läs hela inlägget här »
alt.titel: Battle Royale
Vad återstår för en vuxenvärld som inte längre kan kontrollera sina unga (eller i alla fall inte deras skolnärvaro)? Antingen kan man resignera eller också kan man försöka slå tillbaka. I A Clockwork Orange (tack, Jessica, för den kopplingen) var lösningen att försöka ändra det oönskade beteendet genom vetenskap.
I Battle Royale (vilket också titeln förstås antyder) är lösningen att ge ungdomarna något påtagligt att slåss för. Som livet exempelvis, vuxenskap är något som måste förtjänas. Avgångsklass 3B är på den obligatoriska klassresan när de plötsligt vaknar upp på golvet i en övergiven byggnad på en öde ö, alla utrustade med varsitt flott explosivt halsband. Det visar sig att de blivit utvalda att delta i det av staten (får man anta) arrangerade kampspelet Battle Royale. Reglerna är enkla – sist levande kvar vinner.
That’s what HE said!