You are currently browsing the tag archive for the ‘Barnaby Rudge’ tag.

Dombey and Son (1848)

Dombey and sonMöjligen har jag överdoserat på Dickens, för denna näst sista av 15 romaner som jag försöker ta mig igenom känns i princip helt ointressant. Den produktive författaren lyckas den här gången inte alls fånga mig med sin berättelse om den orimligt stolte Mr. Dombey och hans barn.

Mr. Dombey har alltid siktat på att skapa en affärsverksamhet som ska kunna övertas av en köttslig son. Affärsverksamheten är nu i rull och till slut lyckas hans mesiga fru också klämma ur sig ett gossebarn. Hon får dock inte mycket tid på sig att njuta av bedriften och snart står lille Paul och storasyster Florence moderlösa. Vad Florence anbelangar är hon i och med det i praktiken helt föräldralös eftersom det enda barn som räknas för fadern är Paul.

Läs hela inlägget här »

Martin ChuzzlewitEtt veritabelt lämmeltåg letar sig fram till den lilla byn i närheten av Salisbury som är hem för arkitekten Seth Pecksniff samt hans två döttrar, Charity (som varken är barmhärtig eller fylld av människokärlek) och Mercy (som inte har särskilt mycket förbarmande, hon heller).

Men det är inte Mr. Pecksniff som de alla är intresserade av att träffa, utan mannen som under en period bott på värdshuset The Dragon. Han har nämligen av kusinen Pecksniff identifierats som den förmögne Martin Chuzzlewit och nu hastar mer eller mindre avlägsna släktingar genom landet för att kunna kasta sig för den rikes fötter i hopp om ett omnämnande i testamentet.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg