You are currently browsing the tag archive for the ‘Avatar’ tag.

Sarah och Mandy ska ha en liten campingtripp tillsammans, Ni vet, en rustik girls night out. Utan pojkvänner eller tankar på nästa tenta. När de kommer fram till campingstugan i skogen blir Sarah så glad att hon omedelbart skruvar upp korken på den redan öppnade flaskan hon har med sig i ryggsäcken och bjuder sin vän på ett glas av vad som mest av allt ser ut som lingondricka. Men vem vet, Sarah är kanske en av de där typerna som alltid har med sig en helpanna färdigblandad vargtass?

Att det inte bara är lingondricka i glasen stärks eventuellt av det faktum att Mandy i sin tur blir så glad av tilldelningen att hon gör några cabbage patch moves. För att därefter hojta ”Yeah, baby!” när Sarah måste ta av sig tröjan eftersom hon spillde ”lingondricka” på den. Men Sarah är inte särskilt ledsen över det eftersom hon ändå tänkt sig att topless-sola lite på den steniga gårdsplanen. Mandy är precis på väg att göra Sarah topless-sällskap när ett läskigt alien-monster (som förföljt tjejerna en bra bit) sliter ut inälvorna på henne. För att därefter göra processen kort med Sarah.

Till samma skog kommer nu ett intet ont anande gäng i form av Dana, Crystal, Tyler (som ska få ligga med Crystal), Tiffany, Jake (som är Tiffanys KK) och Jesse. Hur länge ska de överleva monstrets attacker? Till deras hjälp kommer emellertid utomjordingen Ava som har med sin sin Alien-monster-jagande robot Robotar.

Lite informationsgrävande på den världsvida webben bjuder faktiskt på en del överraskningar när det gäller Aliens vs. Avatars och det är tur, för detta var 77 minuter av mitt liv jag aldrig kommer att få tillbaka. Exempelvis trodde jag att filmen var ett studentprojekt och alla inblandade max 15 bast medan det visar sig att regissör Lewis Schoenbrun är född 1958. Han ska ha blivit inspirerad att börja med film första gången han såg Kubricks 2001. Sedär, ännu en anledning till att ogilla den filmen.

Vidare är det inte särskilt svårt att läsa sig till att killen som spelar Jake heter Dylan Vox men att han också spelar in gay-porr under namnet Brad Benton. Under en period vid mitten av 00-talet hade han en riktigt bra streak där han vann flera Grabby Awards, bland annat för ”Best Three-Way Sex Scene” i Buckleroos: Part II. Tyler spelas i sin tur av Jason Lockhart, både skådespelare och regissör men som enligt IMDb-biografin ”finds it most rewarding behind the talent agent’s desk, helping others pursue their dreams”. Det känns inte helt osannolikt att biografiförfattaren ”Anonymous” egentligen heter…Jason Lockhart.

Som en fullkomlig överraskning kommer också det faktum att Aliens vs. Avatars ståtar med en Ron Karkoska, ansvarig för ”special effects”. Överraskningen består dock inte i att filmen Halloween Pussy Trap Kill Kill finns med på Krakoskas CV, utan för att Aliens vs. Avatars inte ser ut att ha haft någon ansvarig för några special-”effekter” överhuvudtaget. Såväl alien-monster som Robotar verkar ha plockats upp på den allra mest lokala av cosplaytävlingar, klassen ”extrema nybörjare”.

Vad som också ser ut som nybörjar-cosplay är utomjordingen Ava. Här är jag faktiskt genuint nyfiken på hur det kommer sig att Schoenbrun inte blivit stämd av några James Cameron-hejdukar – Ava (eller ja, Cassie Fliegel som hon egentligen heter) är nämligen så lik ”riktiga” avatar-aliens som det går att komma med enbart blå make-up och eventuellt lite ansiktslatex.

Aliens vs. Avatars är ännu en av alla dessa filmer som inte har något existensberättigande över huvudtaget (kanske är det därför den inleds med tillkännagivandet ”This motion picture is protected by law”?) varför det framstår som ett fullständigt mysterium hur den har kunnat få distribution på blu-ray.

Den grekiske skogsguden Pan är känd för sitt vilda och hedonistiska leverne, gränslösa erotiska relationer med diverse skogsnymfer och kanske till och med har förmågan att reducera folk till lallande idioter om man ska tro författaren Arthur Machens berömda långnovell The Great God Pan.

Läs hela inlägget här »

Det känns helt följdriktigt att en man som Luc Besson älskar serier som Adèle (skelskiftesfantasy) eller Valérian et Laureline (sci-fi). Däremot kanske han borde se till att hålla tassarna borta från dem i filmsammanhang? Alternativt ägna lite tid att anamma koncept som ”Kill your darlings” och ”Show, don’t tell”.

Läs hela inlägget här »

Atlantisalt. titel: Atlantis — En försvunnen värld

Öliv kan vara livsfarligt. Inte är det så konstigt att historien är fullskiten med förlorade öar och sjunkna kontinenter när man så sent som 1883 kunde bevittna hur två tredjedelar av Krakatao försvann i ett vulkaniskt eldhav. Ett vulkanutbrott vars efterföljande tsunamis ska ha tagit livet av minst 35 000 pers.

Läs hela inlägget här »

The Time Machine 2002Om jag genom en tidsresa kunde rädda en älskad person från att dö skulle jag med största sannolikhet göra det. Kruxet är bara att jag till skillnad från uppfinnaren Alex Hartdegen inte har möjlighet att själv konstruera en tidsmaskin i vilken jag skulle kunna göra dessa resor.

Men Alex har både möjlighet och motiv – han ska rädda sin fästmö Emma från att bli skjuten den där ödesdigra vinterdagen 1899. Fast precis när han trodde att allt skulle fixa sig visar det sig att Emmas död är oundviklig och full av förtvivlan bestämmer sig Alex för att se om framtiden kan lätta upp hopplösheten.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Tidsmaskinen

The Time Machine 1960Uppfinnaren George Wells tycker att det tjugonde århundradet börjar illvarslande med krig i Sydafrika och allt mer högljudda krav på att uppfinnare och vetenskapsmän ska ställa sig i våldets tjänst. Han är övertygad om att det stundar mer civiliserade tider i framtiden. Trots vännen David Filbys varningar om att tidresor, om de skulle vara verkliga, ”tempts the laws of providence” hoppar George in i sin hembyggda tidsmaskin (designinfluenser: tomtens släde och victoriansk esteticism) för att personligen ta reda hur det ligger till.

Läs hela inlägget här »

To the devil a daughter(Nästan) sist ut i temat återkommer vi till djävulen enligt brittiske författaren Dennis Wheatley, tillsammans med Christopher Lee. Men den här gången är det Lee som får vara elakingen, vilken motarbetas av den ockultkunnige Richard Widmark.

Widmark spelar författaren James Verney som precis släppt sin senaste bok The Devil Walks Among Us. Han hade nog inte räknat med att bli sanningssägare riktigt så snabbt, men kontaktas av en svettigt nervös man vid namn Henry Beddows. Beddows ber Verney i praktiken kidnappa hans dotter Catherine när hon anländer till Heathrow för att rädda henne ur klorna på några illasinnade satanister.

Läs hela inlägget här »

2008
Kate Winslet får lysande kritik för både Revolutionary Road och The Reader. Och medan jag inte har några problem med att tycka att hon är en väldigt duktig skådespelerska lämnar filmerna som sådana mig ganska oberörd. Revolutionary Road känns som samma förortsångest som American Beauty, bara några årtionden tidigare. Och i fallet med The Reader är det som alltid är det märkligt att notera att det sällan är något problem att porträttera yngre män i förhållanden med äldre kvinnor, i likhet med exempelvis Lust och fägring stor, medan det motsatta skulle möta en hel del kritik. Dessutom tycker jag inte att filmen tar fasta på det betydligt intressantare moraliska problemet som Hanna framställer i sin rättegång. Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, The Given Day
Dean R. Koontz
, The Bad Place
China Miéville, Three Moments of an Explosion: Stories

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg