Under första halvan av 1990-talet bevisade australiensisk film att man hade betydligt mer att komma med än en kille med en stor kniv som gillade att brottas med krokodiler. Strictly Ballroom, Muriel’s Wedding och Priscilla fick många att tycka att aussie-filmer av olika anledningar ofta kändes fräschare än Hollywwod-mainstream.
Etikett: Ariska ideal
Iron Sky (2012)
I samband med inlägget om Död snö blev det en diskussion vilken film som var roligast, den eller den här. Trots samma betyg röstar jag nog en liten aning mer på Finlands-nazister än Norge-zombies (i och för sig också nazister från början).
***
Renate Richter kunde inte vara mer nöjd med sitt liv. Hon har ett meningsfullt yrke som lärare där hon kan forma unga sinnen enligt det kärleksbudskap hennes kultur propagerar. Hon lever i ett välordnat samhälle där barn respekterar sina äldre och man kan samlas runt en kraftfull ledare. Den ambitiöse Klaus Adler tycks inte helt oäven inför hennes försiktiga avancemang.
Farfar var rasbiolog (2002)
Eva Dahlgren lyfter i Farfar var rasbiolog fram sin farfar Ossian Dahlgren, botaniker och tillika troende rasbiolog. Problemet är dock diskrepansen mellan biografins utgångspunkt och dess reella innehåll. Dahlgren intresserar sig för sin farfar primärt därför att han skulle ha varit rasbiolog — hon beskriver själv hur hon reagerar med något som liknar fasa när hon för första gången förstår vad farfadern hyste för åsikter. Å andra sidan utgör majoriteten av källorna om Ossian sådant som snarare beskriver honom som person än som forskare och/eller politiskt inriktad.