Sedan vi lämnade en nymornad apkoloni utanför San Francisco i Rise of the Planet of the Apes för tre år sedan har det hänt saker, såväl för människor som för apor. Caesars samhälle har växt till sig, aporna har skaffat sig riddjur (inte helt säker på hur de håller sig kvar på hästryggen med sina förhållandevis korta ben. Eller hur hästarna fixar en fullvuxen gorillahanne som kan väga upp till 180 kg. Eller nitpickar jag nu?), byggt en skyddande palissad (så att honorna ska kunna sköta sitt födande, vad annars?) och skapat en liten skola med den kloke Maurice som lärare.
Etikett: Apornas planet
Rise of the Planet of the Apes (2011)
alt. titel: Apornas planet: (r)Evolution
Caesar måste hålla huvudet kallt om han ska kunna fly från det helveteshål han har hamnat i. Stämningen ute på gården är mördande och han har rent fysiskt inte en chans mot ledaren Rocket som inte tvekar att visa vem som bestämmer. Caesar, som inte alls är van vid så hårda tag, måste tuffa till sig rejält om han ska överleva. Det första steget är att skaffa sig en allierad som kan klå upp Rocket riktigt rejält. Den enda fördel Caesar har är sin hjärna.
En film jag ångrar att jag sett
Medbloggaren Filmitch uppmuntrade till att hedra fredagen den 13:e med att skriva om en film man ångrar att man sett, oavsett anledning. Mina damer och herrar, jag ger er ett ludet magplask. Så blev det ju en fredagssågning i alla fall, så det kan slumpa sig…
***
Planet of the Apes (2001)
alt. titel: Apornas planet
Kanske borde man inte vara alltför hård mot denna remake av Planet of the Apes. Ett manus och en produktion som tycks ha gått genom varierande stadier av fullbordan sedan slutet av 80-talet då Arnie ska ha varit inblandad. Talande är möjligen också det faktum att den regissör som då var aktuell var Adam Rifkin, vilken istället gick vidare till stordåd som Psycho Cop 2 och National Lampoon’s The Stoned Age.
Rörliga bilder och tryckta ord 