J’Accuse (2019)

alt. titel: En officer och en spion, An Officer and a Spy

En tid av svallande nationalism, kryddad med främlingsfientlighet och ett icke föraktligt mått antisemitism. Känns det igen? Nå, Roman Polanskis senaste film utspelas vid förrförra sekelskiftet och är alltså inget nutidsdrama. Men dess antydda paralleller mellan samhällsströmningarna under 1890- och 2010-talen är näppeligen oavsiktliga. Filmens titel, J’Accuse, spelar på det faktum att om publiken anno 2020 känner till något om den olycklige Alfred Dreyfus och hans öde är det sannolikt rubriken på författaren Émile Zolas tidningsartikel där han anklagade en hel hoper franska officerare.

J’Accuse är alltså inget mindre än en historisk true crime- och rättegångshistoria. Vi får följa hur den rakryggade och hederlige överstelöjtnanten Marie-Georges Picquart (som filmen av förklarliga skäl dock aldrig kallar ”Marie-Georges”, bara ”Georges”) börjar ifrågasätta fallet med den förräderidömde (samt judiske) Alfred Dreyfus. Det är ett grävande som inte är särskilt hälsosamt för karriären. Dels på grund av att rättegångsproceduren i alla avseenden var fullkomligt undermålig, vilket man förstås inte vill kännas vid. Dels eftersom att när nu karln ändå dömts till deportering går det knappast att återkalla domen utan stor nesa för armén och fosterlandet. För att inte tala om det faktum att domen sände ett viktigt budskap till Frankrikes fiender och dessutom tillfredsställde dåtidens kraftiga antisemitiska strömningar.

Oliver Twist (1948)

En kvinna i nöd lyckas precis ta sig till det lokala fattighuset undan stormen innan hon föder en son. Lille Oliver Twist växer upp i samma fattighus eftersom hans mor avled kort efter födseln men när han vid nio års ålder har mage att be om mer av den noggrant utportionerade vällingen är det slut med välgörenheten. Socknen betalar begravningsentreprenören Mr. Sowerberry för att ta sig an unge Oliver som lärling men det skär sig mellan pojken och Mr. Sowerberrys late assistent när det visar sig att Oliver fungerar bra i begravningsbranschen.

Oliver Twist; or, The Parish Boy’s Progress (1838)

Kyrkorådet i den lilla staden har det inte lätt. Fattigbefolkning äter dem inte bara ur huset, de är också grymt otacksamma och uppskattar inte alls det som kyrkan försöker göra för dem. Och värst av dem alla är Oliver Twist. En av rådets försäkringar om att den gossen kommer att dingla i galgen förr eller senare är inte till mycket tröst eftersom det just nu är de som ta hand om eländet.

Han har mage att be om mat utöver de tilldelade portionerna (måttade i akt och mening att hålla de föräldralösa lugna och stillsamma. Kött ger dem bara onödig energi) och protestera när han ska bli lärling åt en skorstensfejare. Att sotaren redan lyckats göra av med minst två lärlingar på grund av en aningens för hårdhänt behandling hör inte till saken.

I fokus Shoah

Kärt barn har många namn, sägs det. Men känslor helt främmande för kärlek kan också ge upphov till olika namn. Shoah kommer från hebreiskans HaShoah (katastrof). På svenska säger vi Förintelsen (från tyskans die Vernichtung, förstörelsen), nästan lika välbekant är det engelska the Holocaust (från grekiskans holókauston, brännoffer).

X2: Fantomföregångare i korthet

George du Maurier: Trilby (1895)

Varken författaren George du Maurier eller hans hjältinna Trilby torde vara namn som blir omedelbart igenkända i dagens samhälle (huvudbeklädnanden Trilby är givetvis en helt annan sak…). Men säger man däremot ”Svengali” är det sannolikt fler som lystrar och det är alltså i denna bok där den slemme hypnotisören uppträder för första gången.