Den nya människan (2013)

Visst kom väl sammanbrottet, bara lite senare än vad mänskligheten hade trott. För det är ju ganska naturligt att en kraftig nedgång i världens barnafödande ses som en föregångare till undergången (var finns förresten en apokalyptisk ryttare som tar hand om just den detaljen)?

Fortsätt läsa ”Den nya människan (2013)”

In Bruges (2008)

In BrugesBrygge. En vacker stad med mycket medeltida bebyggelse bevarad, en stad som står på UNESCO:s världsarvslista. Ett land som producerar gott öl. En två veckors gratissemester på ett helt ok hotell. Man kan tycka att det inte borde finnas något att gnälla över i det läget, men Ray verkar ha gjort det till en sport att gnälla över allt.

Fortsätt läsa ”In Bruges (2008)”

X2: Tarsem (2000 och 2006)

En seriemördare och en skadad stuntman, vad har de gemensamt? Inte mycket, om det inte vore för att deras inre värld fått liv genom indiske regissören Tarsem (Singh Dhandwar).

The Cell är regissörens första långfilm, men han var knappast någon nybörjare. Musikvideos (bland annat R.E.M:s Losing My Religion) och inte minst reklamfilmer (Nike, Pepsi, Levis) hade antagligen lärt honom att utföra ett projekt i enlighet med klienternas önskemål men samtidigt ingjuta något av sin egen vision i resultatet. Fortsätt läsa ”X2: Tarsem (2000 och 2006)”

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Idag får ni gå till en annan blogg för att läsa recensioner. Eminenta Fiffi har samlat tre åsikter om den speciella och vackra (och långtitlade) Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Klicka på länken nedan för att läsa och kommentera.

”Tre om en: Eternal Sunshine of the Spotless Mind” på bloggen Fiffis Filmtajm.

***

Det kan börja bli dags att lägga in hela texten här istället:
Det finns många minnen i skallen man önskar inte skulle finnas där – förnedrande stunder, besvärande situationer och taskiga ord. När man har fått hjärtat krossat är det helt naturligt att känna att det vore bättre om hela relationsbiten vore utraderad från ens medvetande, de bra bitarna är inte till någon tröst utan gör bara mer ont än de dåliga. Så tänk om det funnes en sådan möjlighet? Vad skulle man föredra att inte minnas alls?

Fortsätt läsa ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)”