You are currently browsing the tag archive for the ‘Amy Schumer’ tag.

I likhet med många andra tjejer är Renees liv en enda lång räcka besvikelser och avvisanden, nedklämda i en maggördel och rejäl tant-BH. Hon blir aldrig uppmärksammad av upptagna bartenders och kan aldrig hitta snygga kläder i sin storlek. Hennes enda tillgång till ett glamorösare liv är högvis med Cosmopolitan och de sminkprodukter hon kan sno med sig från jobbet. Hennes hetaste önskan är att vara…het.

I hennes ögon har snygga tjejer allt – självförtroende, uppmärksamhet och killar som är beredda att ta till vilken korkad ursäkt som helst för att kunna påbörja ett samtal. Men efter att ha slagit sig halvt medvetslös är Renee plötsligt utrustad med allt det där. I alla fall i hennes ögon, för övriga världen och för oss i publiken ser hon precis ut som vanligt. Så vad händer när en helt vanlig, mullig tjej börjar bete sig som om omgivningen dyrkade marken hon gick på?

Det är lika bra att riva av det avsevärda plåstret med en gång – utan Amy Schumers charm hade I Feel Pretty inte varit värd så mycket som en välanvänd sminksvamp. Nu lyckas faktiskt skådespelaren och komikern bära filmen på sina axlar betydligt längre än jag skulle ha trott var möjligt.

Konceptet är förvisso smartare än i filmer som Shallow Hal i det att det bara är Renee själv som ser sitt assnygga jag. Det som blir problematiskt när man börjar dissekera det hela är att det egentligen inte är utseendet som är hennes största förändring utan självförtroendet som kommer med det. Därmed skiljer hon sig från de allra flesta ”riktiga” pangbrudar, dels i och med att hon inte kan se ett enda fel med sig själv (efter huvudsmällen vill säga), dels i och med att hon är trevlig, uppmärksam och uppenbarligen inte har några större problem med att komma ihåg hur det är att inte vara supersnygg.

Föga förvånande har det höjts röster om bodyshaming i samband med I Feel Pretty. Det är ju en hård nöt att knäcka för alla filmer med ett dylikt tema. Hur ska man skapa komedi utan att den i mångt och mycket kommer att handla om att publiken ska skratta åt en icke-snygg tjej som inte har vett nog att bete sig som en sådan? Och med det menas exempelvis att ställa upp i en bikinitävling och twerka livet ur sig på scen utan att skämmas det minsta för putmage och lårdaller. I just det här fallet kan jag tycka att Amy Schumer äger filmen och sin roll så pass mycket att jag snarare skrattar med än åt henne.

Med det sagt vet jag å andra sidan inte om det finns så mycket mer att skratta åt när eftertexterna väl börjat rulla. Jag är förvisso tacksam över att I Feel Pretty är barmhärtigt kortfattad när det gäller den oundvikliga utvecklingen av Renees personlighet när hon börjar bli lite väl säker på sig själv på bekostnad av sin omgivning. Men själva historien är alldeles för menlös för att skapa något rejält engagemang. Amy Schumers tidigare film Trainwreck balanserades av välbehövliga tragiska eller mörka stråk, vilka lyser med sin frånvaro i I Feel Pretty.

Dessutom väljer filmen (eller ja, manusförfattarna då) att avsluta med ett sådant där klassiskt Final Speech som resulterar i stående ovationer för Renees del när de som lyssnar egentligen inte kan ha en aning om vad det är för brandtal hon håller. Det bygger enbart på att vi som tittar följt med på huvudpersonens resa och tycker att hon är värd den upprättelse hon får, inte att det hon säger är vare sig djupsinnigt eller relevant. Självklart är alla värda att känna sig nöjda mig sig själva och sin kropp (eller, i förekommande fall, sin röst). Det budskapet förlorar dock en del i trovärdighet när Renee ska framföra det i samband med en massiv marknadsföringskampanj för smink, alltså en produkt vars hela existensberättigande bygger på att kvinnor (och män) inte duger som de är.

Nej, I Feel Pretty var en allt för slapp produkt för att den ska ha någon större poäng. Gillar du Amy Schumer kan filmen kanske vara värd en titt men utöver sin huvudrollsinnehavare har den i ärlighetens namn inte mycket att komma med.

Inte heller Fiffis filmtajm kände sig särskilt vacker till sinnes efter att ha sett I Feel Pretty.

Annonser

Vacation (2015)

alt. titel: Ett päron till farsa: Nästa generation

Debbie drömmer om en endaste semester som inte äger rum i samma gamla hyrda stuga i Cheboygan dit hennes trygghetsknarkande make Rusty alltid vill åka. På något sätt plockar Rusty upp det pyrande missnöjet hos Debbie och de två sönerna. Tyvärr får han för sig att det bästa sättet för familjen att förenas är med en ändlös road trip som ska sluta i Walley World. För det funkade ju så bra när hans familj gjorde den resan 32 år tidigare.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Kathy Reichs, Grave Secrets
Rodriguez & Hill, Locke & Key
Georges Simenon, Maigrets första fall

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser