You are currently browsing the tag archive for the ‘Absurdism’ tag.

I den lilla ökenstaden Dirt är det flytande valuta, i form av gammalt hederligt diväteoxid, som gäller. Problemet är bara att valutan börjar ta slut och en efter en har byborna sett sig tvingade att sälja sin ofruktbara mark till borgmästaren. Till Dirt kommer så en främling som kallar sig för Rango. Han sätter snabbt stadens råskinn på plats och utses givetvis därmed till sheriff av de tacksamma och överväldigade stadsborna (vi vill inte veta vad som hände med den förre sheriffen). Läs hela inlägget här »

Ok, såvitt jag kan förstå rör sig Jag är nyfiken – en film i gult på åtminstone tre olika plan. Dels har vi en relativt fiktig historia (men utan påhittade namn) där teatereleven Lena träffar glidaren Börje. Mellan dem sker någon form av relationsutforskande samtidigt som de har sex på Stockholms slottstrappa och i en jävligt gammal småländsk ek. I den här historien brottas Lena också med sina föräldrarelationer – mamma stack när Lena var mycket liten och pappa deserterade från spanska inbördeskriget (och sina ideal) efter bara tre månader.

Dels har vi någon form av halvdokumentär där samma teaterelev Lena, men tillsammans med Ulla och Magnus, går runt på stan och arbetarkongresser och intervjuar folk om klassamhället, kvinnans ställning och icke-våld. Den här Lena har (tror jag) ett förhållande med regissören Vilgot Sjöman.

Läs hela inlägget här »

Joseph Hellers Catch-22 känns som ett sådant där verk som betydligt fler hört talas om än som verkligen tagit del av det. Det beror naturligtvis inte minst på att ”Catch 22”, eller på svenska ”Moment 22”, har blivit ett klassiskt uttryck som betyder vad hela boken egentligen går ut på: en situation som aldrig kan lösas utan går runt i en evinnerlig cirkellogik.

Såvitt jag kan förstå (utifrån Wikipedia förstås, vad annat?) fanns det egentligen ingen ursprunglig tanke med just titeln Catch-22, Heller och hans förläggare hade snarare otur med siffrorna. Från början skulle boken ha hetat Catch-18 men då var man rädd att den skulle förväxlas med Leon Uris Mila 18 som också handlar om andra världskriget. Sedan var Catch-11 på tapeten men det gick bort när Ocean’s Eleven fick premiär. Catch-17? Stalag 17… Catch-14? 14 var tydligt inget tillräckligt roligt nummer. 22 var däremot inte upptaget och upprepningen alluderade också på den långa räcka av tröst- och meningslösa upprepningar som förekommer i boken.

Läs hela inlägget här »

Som nämndes ovan hade jag alltså stiftat bekantskap med herr Kubrick innan jag kom i kontakt med herr Burgess. Det funkade inte så där himla bra mellan mig och Stanley (av någon anledning gör det sällan det), bland annat för att jag hade uppfattat A Clockwork Orange som en mer renodlad sci-fi. Det är lite svårt att ta sci-fi på allvar när folk knallar omkring i roströda velourmysoveraller och belamrar sitt hem med bukiga plastmöbler.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Investigation of a Citizen Above Suspicion

Är det möjligt att komma undan med mord? Och då snackar vi inte ”det perfekta brottet” utan snarare genom att vara en så perfekt gärningsman att ingen vill eller kan misstänka en. Il Dottore, den namnlöse tidigare chefen för Roms mordrotel, skär halsen av sin älskarinna och lämnar gott om fysiska bevis efter sig. På ett ljudband meddelar han att han gör detta, inte för att försvåra utredningen, utan som ett experiment: finns det personer som helt enkelt inte kan misstänkas?

Läs hela inlägget här »

Två till priset av en! Eftersom jag orkade läsa långtifrån hela boken, blir det liksom ärligare med en sammanvägd recension.

The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman (1759-1767)

Ok, det här gick bara inte… En knapp femtedel in i volym ett av tre inser jag att det helt enkelt inte är värt en hjärnblödning orsakad av total uttråkning att slå pannbenet blodigt mot boken bara för att sanningsenligt kunna hävda att jag har läst den. Jag förstår mycket väl att det är en av bokens poänger att Tristram själv, när han egentligen ska berätta om sitt eget liv, far iväg i så många utvikningar att det egna livet är vad som avhandlas minst av allt. Det gör den inte intressantare.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

John Matthews, Ascension Day
Walter Tevis, The Queen's Gambit
Hugh Laurie, The Gun Seller

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg