You are currently browsing the tag archive for the ‘60-talskänsla’ tag.

FilmspanarnaFilmspanarnas tema ”Utmaningar” blev en rungande succé i september 2013, så det var klart att vi skulle göra om det någon gång. Allt som är värt att göras, är värt att göras (minst) en gång till. Lagom till julledigheten 2014 var det alltså dags att bli utmanad igen och tydligen är jag ett utmaningsoffer som skall bliva bedömd utifrån ogillade regissörer. Läs hela inlägget här »

Annonser

FilmspanarnaVad skulle du göra om du kunde ändra på historien? På din historia? En frestande fråga som genomsyrat hundratals, sannolikt tusentals, tidsreseberättelser. Så ock Predestination.

Men som titeln antyder är det som så ofta annars frågan om det verkligen går att ändra på det förflutna. Är det kanske inte så att vi för alltid är inmotade i ett spår, en hängränna, och att historiens utveckling är både förutbestämd och oundviklig?

Predestination Läs hela inlägget här »

De sista dagarna i augusti 1968 var stolta dagar för borgmästaren Richard J. Daley, då hans Chicago skulle vara värd för det demokratiska partikonventet. Lyndon B Johnson hade meddelat att han inte skulle ställa upp som kandidat för ytterligare en presidentperiod, vilket innebar att det inte var något vanligt konvent som skulle äga rum – man skulle välja en ny presidentkandidat.

Läs hela inlägget här »

Som nämndes ovan hade jag alltså stiftat bekantskap med herr Kubrick innan jag kom i kontakt med herr Burgess. Det funkade inte så där himla bra mellan mig och Stanley (av någon anledning gör det sällan det), bland annat för att jag hade uppfattat A Clockwork Orange som en mer renodlad sci-fi. Det är lite svårt att ta sci-fi på allvar när folk knallar omkring i roströda velourmysoveraller och belamrar sitt hem med bukiga plastmöbler.

Läs hela inlägget här »

alt titel: Till sista andetaget

Handlingen i denna klassiska film är kort och koncis: Michel är en småskurk som gillar tjejer, för tillfället framförallt amerikanska Patricia. Han försöker förföra henne och övertala henne att följa med honom till Italien. Han behöver bara få tag på pengar först. Hon håller emot och gillar sitt oberoende. Häpp, det bör ta max tio minuter att berätta denna rafflande historia. Så vad gör Godard med de övriga 90? Inte mycket, enligt min mening. En hel del tid går åt till ett utforskande nonsenssamtal mellan Michel och Patricia i hennes säng och som sig bör med den typen av samtal är det inte av något särskilt intresse för andra än de direkt inblandade. Inledningsvis, när vi får följa med Michel i en stulen bil, för han en lång monolog med sig själv eller eventuellt mot kameran.

Läs hela inlägget här »

I Baltimore är det The Corny Collins Show som gäller på TV, ett sång- och dansprogram med ”the nicest kids in town”. Huvudnumret är perfekta Amber och Link, tjejen som alla tjejer  vill vara och killen alla tjejer vill ha. Tracy Turnblad och bästa kompisen Penny Pingleton tror länge, liksom alla andra ungdomar framför TV:n att showen är en ouppnåelig dröm, men på en skoldans uppmärksammas Tracys danstalanger och hon blir snart en av de mest populära deltagarna i programmet.

Läs hela inlägget här »

I Baltimore 1962 är det The Corny Collins Show (en gång i månaden är det ”Negro Day”) som gäller på TV. Tracy Turnblad och kompisen Penny Pingleton rusar alltid hem efter skolan till TV:n i Tracys lägenhet (ovanpå skämtbutiken Har-De-Har Hut) där Tracys mamma Edna stryker och knaprar bantningpiller. Genom att vinna en danstävling får Tracy Turnblad chans att vara med i programmet, trots att hon är ”pleasantly plump”. Där blir hon raskt ett hot mot Amber van Tussel (bland annat snor hon Ambers pojkvän, Link), med följden att Amber sprider elaka rykten om Tracy, både på showen och i skolan. Men det är snarare Tracys engagemang i integrationsfrågan som ger henne verkliga problem — med polisen.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, A Drink Before the War
Scott Lynch, The Lies of Locke Lamora
Roslund & Hellström, Flickan under gatan
Michael Connelly, The Narrow

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser