Spartacus (1960)

Nordstatsgeneralen Lew Wallace skrev 1880 vad som kom att utnämnas till ”the most influential Christian book of the nineteenth century”. När Kirk Douglas missade chansen att i slutet av 50-talet spela Judah Ben-Hur, mannen som ger Jesus vatten under hans golgatavandring, tänkte han kanske ”frihetskämpe som frihetskämpe” och vände sig istället till ett mer samtida verk, författad av en judisk kommunist.

Dags för…Mel en masse!

Jag tror minsann att bloggen fått tema-tokspel under första halvan av 2019. Knappt har vi avslutat måndagarna med Hasse Ekman, lördagarna med Batman och så en hel musikalvecka innan är det dags igen. I give you…Mel en masse!

Inspirerad av ett av musikalveckans inslag, filmatiseringen av scenmusikalen The Producers, vänder vi den här gången alltså blicken mot en viss Melvin Kaminsky, mer känd som Mel Brooks (ett namn som han juridiskt bytte till redan i tonåren). Detta är en regissör som alltid haft en stark position i mitt filmliv men där jag hittills aldrig systematiskt gått igenom alla hans filmer i kronologisk ordning. Nu var det dock dags.

Zardoz (1974)

Efter att ha ”avnjutit” Battlefield Earth kändes det lägligt att ta itu med en annan science fiction-film som blivit känd för att vara ”worst movie ever” – John Boormans Zardoz.

Interstellar (2014)

För ungefär ett år sedan fylldes Twitter-flödet av extraordinära lovord – ”fantastiskt”, ”ren”, ”för filmkonsten framåt”, ”ett MIRAKEL”. Det säger sig kanske självt att när jag väl bänkade mig inför Gravity kändes det som en förlust när jag ”bara” gav den en fyra i betyg och inte lämnade biografen i ett rus orsakad av kosmisk skönhet.

2001 (1968)

Den tidigaste filmen jag kan komma på som tar upp temat med datorer som löper amok är 2001. Det finns säkert tidigare exempel men antagligen inte så välkända som denna film. Alla som har sett 2001 har en åsikt om den, tråkig, genial, flummig, pretentiös, vacker o.s.v. Det som är tydligt är ändå att den inte går obemärkt förbi. Storyn går lite kortfattat ut på följande: Man har på månen hittat en mystisk monolitliknande tingest som uppenbarligen är skapad av någon form av intelligenta varelser.  Då man lyckas bestämma monolitens ursprung som härrörande från Saturnus påbörjas en resa dit. Rymdskeppet och dess besättning tas om hand av superdatorn HAL9000 som ganska snart ballar ur fullständigt.

Varför ge datorn människans största svaghet?

Människan är en fantastisk varelse. Fysiskt sett har vi många övermän i naturen, men vårt intellekt är svårslaget. Med hjälp av det har vi kunnat kompensera våra fysiska tillkortakommanden och sakta men säkert erövrat världen. Vi har utvecklat och uppfunnit många tekniska innovationer, där datorn utmärker sig med en nästintill oändlig kapacitet. Därför är det väldigt intressant att se hur vi väljer att konstruera den.  I dagens läge är det inte lika aktuellt, men i datorernas ungdom sågs den artificiella intelligensen som den absoluta framtiden. Inte nog med att datorer skulle kunna utföra alla fysiska arbeten vi inte har lust med, den skulle även kunna ta över tänkandet från oss.