Holy Spider (2022)

Ali Abbasis Holy Spider inleder med ett citat som handlar om självuppfyllande profetior: ”Varje man ska möta det han önskar undvika” (fritt översatt från persiska).

Krigsveteranen Saeed Hanaei önskar undvika synd, varför han om nätterna patrullerar syndens själva nästen på sin motorcykel. Men han gör det ju för en god sak, i sina egna ögon. Saeed har nämligen tagit på sig att rensa den iranska heliga staden Mashhad från synd, vilket i praktiken innebär att han söker upp prostituerade kvinnor, tar med sig dem på motorcykeln och stryper dem.

När filmen tar sin början har mördaren som kallas för Spider Killer nyligen skördat sitt nionde offer och polisen står till synes handfallna. Det är ett förhållande som Teheran-journalisten Arezoo Rahimi finner anmärkningsvärt och hon reser därför till Mashhad för att göra ett hederligt gräv-jobb.

Särskilt lätt är det dock inte. Hon är en ensamstående kvinna och dessutom med en ”skandal” kopplad till sitt namn (en skandal som bestod av att hon anmälde en chef för sexuella trakasserier och tack vare det fick sparken). Såväl polis som stadens religiösa styre avfärdar henne och Arezoo början nästan misstänka att det pågår en regelrätt konspiration. Eller åtminstone att både kyrka och rättsväsendet är fullt nöjda med att låta mördaren fortsätta att rensa den heliga staden från ”orena” kvinnor.

Jag hade hört mycket gott om Ali Abbasis internationella film. Hur kan man inte bli nyfiken på konceptet ”En iransk seriemördar-BOATS”? Nu är det en väl enkel etikett på Holy Spider, både nationellt och innehållsmässigt. Filmen är en europeisk samproduktion och har spelats in i Jordanien, där Amman fått agera stand in för Mashhad. Såväl Abbasi som hans två huvudskådisar – Zar Amir Ebrahimi (Arezoo) och Mehdi Bajestani (Saeed) – är dock iranier eller har iranskt påbrå. Själv är jag föga förvånande lyckligt okunnig om allt som eventuellt skulle kunna signalera att filmen inte utspelas på plats. I mina ögon är den 100% autentisk till det yttre, så att säga.

Innehållsmässigt har däremot Abbasi tagit sig en del friheter, varav den största torde vara att det aldrig existerade någon kvinnlig journalist av Arezoos kaliber när Spider-mördaren härjade i Mashhad 2000-2001. I likhet med Tarik Salehs Boy from Heaven skulle jag också vilja påstå att Holy Spider är en seriemördarhistoria som Abbsi valt att berätta i en lite annan form än en typisk seriemördarthriller. Dagens film är förvisso mer lik en typisk seriemördarthriller än Boy From Heaven var lik en typisk undercover-thriller.

Men det faktum att Holy Spider exempelvis snabbt avslöjar vem mördaren är, tar bort en del av den procedurala spänningen och mysteriet som annars är vanlig i genren. I filmen blottläggs inga kasserade sjukhusjournaler eller avlägsna, men avslöjande, bi-ljud på mördarens inspelade telefonsamtal till journalisten Sharifi som ger Arezoo möjlighet att lägga ett intrikat pussel som leder henne fram till rätt man.

Därmed inte sagt att Holy Spider är totalt ospännande, för det är den verkligen inte. Men i mina ögon är det uppenbart att Abbasi också velat berätta om andra saker än ”bara” en man som rättfärdigade sina dåd genom sin religion. Exempelvis hur det omgivande samhället utan tvekan kan uppfattas som ett stöd i den tolkningen, för att inte tala om kyrkan. Arezoo intervjuar bland annat en imam som bestämt avfärdar att mördaren skulle agera på en fatwa utfärdad mot prostituerade. För att i nästa andetag påpeka att en fatwa ju inte ska tolkas som en pålaga, utan bara som…en rekommendation eller något i den stilen. Så även om det nu hade funnits en fatwa mot prostituerade, kan ju inte kyrkan lastas för morden.

Ett par mordscener är intima och utdraga på ett riktigt obehagligt sätt och jag har svårt att inte tolka det valet som ett försök att ytterligare understryka de prostituerade kvinnornas totala utsatthet. När Arezoo frågar anhöriga varför man inte tar kontakt med polisen blir svaret i princip alltid ”Och vem skulle tro på/bry sig om en prostituerad opiummissbrukare?” Dessa kvinnor har inga rättigheter, inte minst med en ständigt patrullerande sedlighetspolis i faggorna. När Saeed tar hem ett av offren (frugan och de tre barnen är hos svärföräldrarna) ber han henne ta på sig en chador för att inte grannarna ska misstänka något. En chador som snart istället får tjäna som den stackars kvinnans liksvepning. Hans modus operandi består dessutom i att ofta strypa kvinnorna med deras egna sjalar. De religiöst påbjudna klädesplaggen blir bokstavligt talat också dessa kvinnors död.

Men mördaren är själv också fångad i ett nät. Dels skulle man kanske med lite god vilja kunna hävda att Saeed lider av en mildare PTSD från Iran-Irak-krigets dagar. Bra mår han i alla fall inte. Dels kommer han från en martyrfamilj och det tycks som en av hans största sorger i livet är att han överlevde krigsåren utan så mycket som en skråma. Han ville ju åstadkomma något här i livet, så vad ska han hitta på nu när han inte fick dö för sitt land? Det finns också en Veteranförening som mangrant sluter upp kring sin olycksbroder, även när det blivit uppenbart vad han ägnat sig åt. Och som en sista deprimerande spik i kistan ställs också frågan vad Saeeds beundrande son Ali kommer att bära med sig från allt detta.

Holy Spider bjussar på ganska mycket – omgivningar och en kultur som per automatik blir intressanta eftersom jag kan så lite om dem, seriemördarspänning, intressanta frågeställningar, tragik, sorg samt politiska och religiösa ränksmiderier. Trots det vill jag hävda att filmens absolut största styrka är de huvudsakliga skådisarna. Både Zar Amir Ebrahimi och Mehdi Bajestani är otroligt trovärdiga i sina respektive roller. Ebrahimi är stentuff tills dess att hon hamnar i en allt för bekant utsatt situation och det blir tydligt hur mycket av denna tuffhet som hon bara kan bära på ytan. Bajestani lyckas vara både en skrämmande mördare och en rätt charmig trebarnsfarsa.

Jag blev inte golvad av Abbasis John Ajvide Lindqvist-adaption Gräns, så Holy Spider var definitivt ett stort kliv framåt. Vem hade kunnat tro att en iransk seriemördare slår kvalitativ svensk-skräck?

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: