A Boy Called Christmas (2021)

alt. titel: Jakten på julen, Gutten som ble julenissen, Drengen, de kaldte Jul, Ein Junge namens Weihnacht, Un bambino chiamato Natale, El chico que salvó la Navidad, Nikolas

Ska man försöka utöka julfilms-standard-förrådet krävs ju att man ser lite nytt nu och då. Som denna Netflixprodukt exempelvis eftersom supercharmiga Klaus lärde mig att inte per automatik se ned på den typen av filmer (Klaus håller för övrig fortfarande för omtittar, bara så ni vet…).

Den lille finske pojken Nikolas har förlorat sin mamma men trivs ändå ganska bra i stugan han delar med sin pappa vedhuggaren. Men så en dag kallar kungen till sig sina starkaste undersåtar och ger dem i uppdrag att hitta Hopp, vilket blivit en stor bristvara i kungariket. (Det är tydligen också betydligt enklare att leta rätt på, jämfört med att införa reformer som fungerande, allmän hälsovård.)

Nikolas far är en av alla de som ger sig av och han siktar mot Elfhelm, en magisk by långt upp i norr. Kan han bära med sig ett bevis för att magi existerar från Elfhelm borde det väl i förlängningen också ge kungariket det hopp det behöver? Han lämnar sin son vid hemma-härden, men det dröjer inte länge förrän Nikolas följer i sin fars fotspår tillsammans med den talande musen Miika och renen Blitzen.

A Boy Called Christmas bygger på en bok av brittiske författaren Matt Haig. Det är inte utan att jag blir lite nyfiken hur pass mycket regissör och manusförfattaren Gil Kenan (tillsammans med medmanusförfattaren Ol Parker) ändrat jämfört med boken eftersom jag uppfattar berättelsens inre logik som något bristfällig.

Konceptet ”jul” finns alltså inte ännu, inte i Finland i alla fall. Såvitt Nikolas känner till är det bara något hans mamma brukade kalla honom (alltså ”Christmas”). Redan där blir det lite snett för mig – vilken förälder kallar sitt barn för ett till synes helt slumpartat ord som inte betyder något? Kungens huvudsakliga uppdrag handlar heller inte om att hitta exempelvis ”the Christmas Spirit” utan ”hopp”.

När Nikolas kommer fram till Elfhelm upptäcker han att man där firar ”jul” vilket bland annat innebär julklappar. Han gör då kopplingen att gåvor från älskade föräldrar gör att barn känner sig älskade varje gång de leker med dem vilket i sin tur skulle kunna ses som en form av hopp. Men sådana gåvor har uppenbarligen existerat i Finland även utan konceptet ”jul” – vad vi vet förekommer ändå sådant som födelsedagar. Och eftersom Nikolas form av hopp bygger på att barnen ska koppla ihop gåvor med en kär gåvogivare funkar det ju i alla fall inte de första spädbarnsåren när klapparna landar hos barn utan att de har en aning om hur de kom dit.

Jag skulle vilja hävda att samma förvirring också återspeglas i de olika aka-titlarna ovan. Handlar filmen om jakten på julen (som egentligen är en jakt på ett mer generellt “hopp”), om en pojke som kallas ”Jul” eller om en pojke som räddar julen (vilken inledningsvis inte ens finns i samma pojkes föreställningsvärld)?

Förutom denna ganska stora logiska lucka har jag dessutom problem med utvecklingen som historien tar i relation till Nikolas far – jag tror att det hade varit bättre och intressantare om filmen lagt sig större vinn om att få den att fungera. Förutom dessa två delar finns dessutom ett förtryckar-/diktaturspår, men det får inte heller det utrymme som skulle ha behövts för att jag skulle engagera mig. Till det kan läggas rent språkliga nitpicks: varken Nikolas eller Blitzen känns som särskilt finska namn, vilket gör att den här origins-vinkeln på jultomtehistorien som A Boy Called Christmas försöker få till blir för krystad.

Till denna lista på klagomål kan också läggas det faktum att affischen skryter med deltagande från både Maggie Smith och Kristen Wiig. Smith förekommer som sagoberättare i en ramhistoria som påminner om den i The Princess Bride och Wiigs del i den sagan är över i en grisblink.

Jag hade inte direkt tråkigt medan A Boy Called Christmas pågick, men blev som sagt heller inte särskilt engagerad i berättelsen. Jag upplevde inte särskilt mycket av julemys och omtittar kommande år är absolut inte aktuellt. Det bästa med hela den för all del ganska påkostade produktionen var Stephen Merchant som rösten till den lille Miika.

Annons