Up in the Air (2009)

Ryan Bingham har skapat sig en välsmord munläderskarriär genom att lätta både sin egen och sina medmänniskors livsryggsäckar. På det personliga planet skyr han alla nära relationer som pesten. Istället för att spendera en enda sekund i onödan i sin opersonliga lägenhet är han på ständigt resande fot. Som frilansande inspirationstalare ger han sina åhörare bilden av hur oerhört skönt det är att befria ryggsäcken från såväl jordiska ting, som energidränerande relationer. Medan det arbete han är anställd för att utföra går ut på att “befria” folk från sina anställningar.

Och med det sena 00-talets stora recession i full kareta gör Ryans företag, Career Transition Counseling, grova pengar. Många chefer och företagsledningar tycker, fullt förståeligt, att det är alldeles för jobbigt att se folk i ögonen samtidigt som de ska leverera ett uppsägningsbesked. När vi först träffar Ryan framstår han som en snubbe som inte stöttar med mer än trötta plattityder. Ingen annanstans än i good ole US of A skulle man ens kunna låtsas att de kan tjäna som plåster på såren. ”Se inte din uppsägning som ett misslyckande, se det som en chans att lyfta dig själv till helt andra möjligheter än du hittills övervägt!”

Men när Ryan i sin tur ställs mot den unga, drivna Natalie Keener visar det sig att han ändå faktiskt har en viss fingertoppskänsla för sitt jobb. Hon är övertygad om att varje uppsägningsprocess kan kokas ned till ett överskådligt flödesschema som, tillsammans med en pedagogisk manual, gör att vem som helst kan säga upp en annan medmänniska från vad som helst. Ryan blir plötsligt praktikern som ställs mot teoretikern. Det tidskrävande fysiska mötet mot det mer effektivt digitala (och det i en tid innan ”zoom fatigue” ens existerade som begrepp). Kvalitativ professionalism mot lättmätt New Public Management-tänk.

Titten på Ghostbusters: Afterlife påminde mig dels om att Jason Reitman inte är helt oäven som regissör, dels att jag hade hans Up in the Air osedd. Och visst tycker jag mig känna igen Reitmans lätta handlag även i den vuxnare filmen. Till viss del tror jag det beror på att jag upplever hans personliga relationer som så enkla och friktionsfria. Up in the Air fick mig emellertid att snart inse att det egentligen inte handlar om att relationerna i sig är så värst oproblematiska eller utan komplexitet, men att de framstår som sådana eftersom Reimans rollfigurer för ovanlighetens skull faktiskt PRATAR med varandra. Ryans äldre syster knyter inte näven i fickan i frustration över sin frånvarande bror. Istället för att skapa ytterligare (och helt onödiga) svårigheter eller komplikationer säger hon rent ut att nu får han tamejfan skärpa sig och ställa upp på familjen. Vilket i sammanhanget dessutom framstår som ett både rimligt och genomförbart krav.

Samtidigt kan jag inte vara nog tydlig med att filmens humoristiska allvarsamhet riskerar att falla otroligt platt utan rätt person i huvudrollen. Så då är det ju tur att Reitman & Co. lyckades håva in George Clooney som bara osar charm, rakt genom bildrutan. Han mer eller mindre förkroppsligar det gamla talesättet om hur diplomater är personer som kan be någon dra åt helvete på ett sådant sätt att hen ser fram emot den spännande resan. Jag tror verkligen på att hans proffsighet när det kommer till att säga upp folk med perfekt avvägd hövlighet och medkänsla. På samma sätt inser jag att det inte rör mig i ryggen att Clooney är 12 år äldre än Vera Farmiga (som han hookar upp med) eftersom Ryans supercharm får honom att framstå som mer eller mindre jämngammal med Farmigas Alex.

Alex är också hon en bra och nyanserad rollfigur som Farmiga gör mesta möjliga av. Dynamiken mellan henne och Clooney är trovärdig och avspänd. Natalie gestaltas i sin tur av Anna Kendrick, vilken inte gör ett sämre jobb i rollen som den evigt duktiga flickan, både charmig och tuff. Kendrick framställer Natalie på ett sätt som varken gör henne korkad eller naiv, bara oerfaren och kanske lite väl självsäker. Och det måste det ju få vara tillåtet att vara när man inte ens är 25 år fyllda.

Ytterligare en detalj som jag tycker mig känna igen från Ghostbusters: Afterlife är vändningar i de förväntade genusstereotyperna. Nu var det förstås mycket mera påtagligt i den nyare filmen, men jag tycker att det blev en riktigt fin scen när det är Ryan som med darr på underläppen får höra att han bara varit en emancipatorisk eskapad, en flykt från vardagen, när han trodde att det kanske handlade om någonting mycket större.

Up in the Air är i första hand ett relationsdrama som också lyckas säga någonting om den svåra livssituation som många hamnar i när man förlorar sitt jobb. För att vara en så pass högprofilerad amerikansk mainstream-film uppskattar jag också att den inte fäller några tvärsäkra omdömen om vare sig hantering av arbetslöshet eller relationer. To each his own. För att vara den här typen av film hålls inte minst slutet nästan chockartat öppet, vilket måste ses som en bedrift i sig.

Annons

5 reaktioner till “Up in the Air (2009)”

  1. Jag gillar (för det mesta) inte George Clooney, men Up in the Air tillsammans med O brother where art thou är två filmer jag tycker han gör väldigt bra!

  2. Ahh, Up in the air… En favoritfilm, och jag gillar alla tre skådisarna, men allra mest Anna Kendrick som blev en favvis i och med denna film. Första gången jag såg den gav jag den en 3:a, andra gången hade den jackats upp till en fyra. Och numera skulle jag nog våga hävda att det är en 5/5-film. Den är i högsta grad omtittningsbar! 🙂

  3. @Magnus: Nu blir jag lite nyfiken, vad är det du generellt inte gillar med Clooney? Jag måste erkänna att jag fastnade för honom som skådis redan under ER-tiden

    @Henke: Kan tänka mig att omtittningsvärdet är högt, hela filmen hade en skön känsla. Som synes landade jag direkt på ett ganska högt betyg och det kan nog bla vara eftersom jag upplevde att den levererade trots höga förväntningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: