Luz (2019)

alt. titel: Luz, La Fleur du Mal, Luz, la flor del mal, Luz: The Flower of Evil

Mannen som kallas El Señor är storsint nog att erkänna att han kan göra misstag. Det kan vara så att barnen han kommit dragandes med och påstått vara Jesus, faktiskt aldrig var Jesus. I värsta fall kan de ha varit Djävulen i förklädnad. För som El Señor, förbryllande nog, ständigt påpekar: godhet och ondska är till förvillelse lika varandra. Gud kan göra det till synes onda och fula; Djävulen det till synes goda eller vackra.

Men den här gången är El Señor säker på sin sak – den övernaturligt blåögde pojken som han kedjat fast i den lilla inhägnaden är verkligen Jesus. Varför skulle barnet annars vara så tyst i fångenskapen, aldrig fälla en tår, aldrig äta en matbit?

Men alla som El Señor delar vardagen med uppe på det ensliga berget är inte lika övertygade. Särskilt den upproriska Uma menar att deras ad hoc-profet faktiskt allt som oftast har fel. Även El Señors egen dotter Laila känner ett sug efter den förtrollande, men av fadern förbjudna, frukten som kallas ”música”.

Det finns en viss risk att beskrivningen ovan får den internationella samproduktionen Luz, regisserad och skriven av colombianske Juan Diego Escobar Alzate, att framstå rationell (i den mån religiös övertygelse kan framstå som rationell) och sansad. Inget kunde vara mer felaktigt. Jag har tidigare beklagat mig över alla halvkvädna visor i Robert Eggers The VVitch men Alzate har i Luz dragit några extra varv på den skruven, för att uttrycka det milt.

Likheterna mellan filmerna är dock så stora att jag har svårt att undkomma intrycket att Alzate velat göra en egen version av Eggers föregångare. Vi har ett gäng som lever fullkomligt isolerat från allt vad omvärld heter. I och med det har de alldeles för mycket tid över till att hetsa upp varandra med funderingar på, och teorier kring, mirakel, Gud, Djävulen, änglar, synd och återuppståndelse. Någon slags ondska finns ute i Skogen, eventuellt förkroppsligad som en getabock.

Till skillnad från den milt sagt urblekta New England-miljön i Eggers film är Luz emellertid inte bara färggrann. Den är ögonblödande och epilepsiframkallande bjärt på ett sätt som skapar en lätt mardrömskänsla, signerat post-produktionsstudion wemakecolor. I princip varenda filmruta skulle kunna användas av sådana där fuskande naturbildskonton, vilka har för vana att lägga upp mer eller mindre fejkade bilder på sådant som spektakulära åskväder över Kalahriöknen eller en enorm nedåtgående sol i perfekt linje med en fartygsmast.

Det myckna religiösa snömoset (”Att döda Gud är det första steget mot Tron”) gör förstås Luz till ännu mindre av en skräckfilm än The VVitch. I det påminner den desto mer om Santa Sangre, även om den äldre filmen var förhållandevis renodlad i sina psykologiska ambitioner. Det är för mig högst oklart vad Alzate vill med sin film. Spruta ur sig religiöst snömos, avslöja religiöst hyckleri, visa på att det egentligen inte finns någon skillnad mellan Gud och Djävulen, hur lätt det är att förleda människor när inga andra influenser finns, ställa allvarligt menade frågor om Gott och Ont eller hävda att det egentligen inte finns sådana dikotomier, utan endast mänskligheten självt?

Titelns Luz är dubbeltydigt (förstås…); några år tidigare har El Señors fru och Lailas mamma dött och hon hette Luz. El Señor tycker samtidigt om att predika om det saliggörande Ljuset (Luz), vilket är en sammansmältning av allt som är gott och vackert och som ska frälsa dem alla. Eventuellt är detta något han verkligen snöat in på sedan hustruns död.

Luz var nominerad i kategorin ”Best Motion Picture” vid Sitges-festivalen 2019. Antingen blev man där betydligt mer fångad än jag av filmens stämning eller också har man betydligt lägre standard än jag tycker är rimligt för vad som ska få kallas för ”skräck”film.

Land:
Mexiko
Colombia
Spanien
Kanada
USA
UK
Taiwan
Argentina
Paraguay
Costa Rica

Kulturprägel:
Med så många kulturer som i teorin skulle kunna påverka Luz är det förstås lite svårt att pricka in något specifikt. Men kanske ändå detta med ”magisk realism” som väl sägs vara utmärkande för latinamerikansk 1900-talslitteratur?

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: