Ju-on 2 (2003)

alt. titel: Förbannelsen fortsätter – The Grudge II, Ju-on: Forbandelsen 2, Ju-on 2 – La maledizione, La maldición 2, Ju-on: The grudge 2

Den hatiska Kayako fortsätter att ta livet av folk på löpande band. I alla fall de som är dumdristiga nog att besöka det hemsökta huset och den här gången är det ett TV-team som står på tur. De tror säkert att Kayakos hus är som alla andra hus i serien om hemsökta hus, det vill säga fejk. Men skrattar bäst som skrattar sist, i det här fallet Kayako.

Näää, alltså… Jag kan ge Ju-on 2 att själva historien känns mer sammanhållen eftersom vi en bit in i de icke-kronologiska delarna (det vill säga samma upplägg som i originalet) förstår att det rör sig om ett enskilt TV-team som besökt det hemsökta huset en gång. Istället för en serie olika familjer ser vi här i tur och ordning hur förbannelsen drabbar skådespelaren Kyoko, programledaren Tomoka, regissören Keisuke och sminkösen Megumi. Dessutom får vi också träffa studenten Chiharu från originalet, vilken tycks vara fångad i någon slags evighets-loop inne i huset.

Men särskilt mycket roligare blir det inte när de var och en faller offer för Kayakos hat. Nu vet vi ju dessutom precis vad konceptet ju-on går ut på så den överraskningseffekten kan uppföljaren inte bjussa på. Jag blir heller inte riktigt klok på den introducerande texten som ska förklara vad ju-on är för något. Översättningen anger att Kayakos hat skapar en förbannelse som, när den drabbar sina offer, ger upphov till ännu mera hat och ytterligare förbannelser. Alltså en slags evighets-loop av förbannelser.

Ett coolt koncept, om det inte vore för att regissör och manusförfattare (igen) Takashi Shimizu struntar i detta när han låter Kayako vara den ständiga hämnaren. Det tycks i så fall snarare som hon hämtar ny kraft av allt hat som skapas så fort hon tar livet av någon stackare. Och med tanke på att hon i princip verkar vara oövervinnerlig (eftersom ingen hittills ens kommit i närheten av att besegra henne och förbannelsen dessutom kan ”smitta” till folk som inte satt sin fot i huset) blir filmens slutpoäng ganska obegriplig. Varför skulle hon vilja bli återfödd som en reell person?

Här är det skådespelaren Kyoko som får agera inkubator, men även denna detalj skapar en massa logiska spörsmål för min del. Framförallt varför ingen ifrågasätter att kvinnan blir gravid igen, strax efter att hon fått ett missfall på grund av en bilolycka som hon och fästmannen Masashi råkar ut för (vilken Toshio och hans katt är ansvariga för). Men också varför manuset slänger in missfalls-vinkeln överhuvudtaget, eftersom det senare antyds att det på något sätt är Toshio som skapar graviditeten redan vid inspelningen i det hemsökta huset (som ägt rum innan olyckan). Eller om Toshio besätter Kyokos ofödda barn med sin mors ande? Eller…något…?

Ju-on 2 innehåller ett par coola scener, det ska erkännas, men utöver det blir det hela alldeles för fragmentariskt och obegripligt. En krypande peruk faller till och med över i det rent löjeväckande. Detta med att (vissa) förbannade personer får svarta ögon på fotografier, som antyddes i originalet, har Shimizu helt släppt. Nu tycks det bara vara Kayakos ande som kan fångas på film, men då bara vid ett tillfälle. Inledningsvis verkar filmen vilja etablera klockslaget 00.27 som särskilt betydelsefullt, men det släpper den också efter två övertydliga omnämnanden.

Kanske hade författaren Koji Suzuki mer tid på sig när han grundlade Ringu-konceptet men jag kan inte låta bli att fundera på om det är det som är den stora skillnaden mellan Ringu och Ju-on? Alltså att den förra franchisen hade en litterär förlaga att utgå från, vilket gör att den känns betydligt mer helgjuten både vad gäller berättande och mytologi.

Land:
Japan

Kulturprägel:
Att Masashis far och syster gråtande ber Kyoko och hennes mor om förlåtelse efter bilolyckan, enbart på grund av att det var han som körde.

Bonus: Kyoko påstår i alla fall att det inte är helt ovanligt att man utför exorcismer innan inspelningen av skräckfilmer.

Annons