Det okända (2000)

alt. titel: Det ukjente, The Unknown – Das Grauen, Origine Inconnue, The Unknown

Under 1900-talets sista, skälvande år kom en film som fick folk att svimma av rädsla i biosalongerna (nästan, i alla fall). De vilsekomna Heather, Joshua och Mike snubblade, snorade och grät sig fram i en ogästvänlig skog. The Blair Witch Project skulle snart ge upphov till en helt egen gren på skräckfilmsträdet. Inte riktigt en genre rent storymässigt – snarare ett berättargrepp som utlovade effektiv skräck till ett bra pris. Prislappen är odiskutabel, men det där med effektiviteten skulle visa sig vara mer tveksamt. Det finns numera ganska många bevis för att found footage inte per automatik skapar en skrämmande film.

Två som var tidiga på Blair Witch-bollen var svenska manusförfattarna Michael Hjorth och Tomas Tivemark. Tillsammans med Johan Kindblom hade de sedan 1995 utgjort produktionsbolaget Tre vänner. Jag gissar att Hjorth och Tivemark blev lika impade som resten av världen av Daniel Myrick och Eduardo Sánchez skapelse och tänkte att det ju finns gott om skog även i Sverige. Bara att köra så det ryker!

Ryker gör det också från skogen. Tack vare ett smart utnyttjande av en magnifik skogsbrand i Tyresta naturreservat 1999 är upptakten till Det okända inte dum alls. Fem biologer ska på uppdrag av Naturvårdsverket undersöka en brandyta långt uppe i ensligaste Norrland. Kartlägga och katalogisera. Jacob och Ann-Sofie är ihop, men inte så länge att de träffat Föräldrarna ännu, medan Marcus är Skojaren. Ingar har tidigare varit ihop med Tomas, som i sin tur är lite väl pigg på att dra på sig ledartröjan för hela gänget.

Så när Tomas försöker få de övriga att samla sig och strukturera lägret i första hand (vilket dock inte verkar inbegripa nödvändiga hygienåtgärder som att gräva latringropar) vill de andra hellre ta sig en titt på sin nya arbetsplats. Sagt och gjort, ut i skogen ska vi gå. Här hittar Jacob, Ann-Sofie och Ingar ett märkligt kadaver och de offrar en kylväska för att få med sig köttklumpen tillbaka till lägret. Efter ett par timmar vid lägerelden med tetravin och Ballantine’s är de redo för en smula forskning i form av en dissektion. Men de kommer aldrig fram till vad det kan vara för märklig organism och på morgonen är kylväskan tom. Samtidigt har Ingar blivit dålig…

Det okända har inte bara snott found footage-greppet från Blair Witch, utan också vinkeln att alla i filmen har sina riktiga namn. Tomas spelas därför av Tomas Tivemark, Jacob av Jacob Ericksson, Marcus av Marcus Palm, Ann-Sofie av Ann-Sofie Rase och Ingar av Ingar Sigvardsdotter. Åtminstone ett par av dem känns igen från andra Tre vänner-produktioner. Dialogen tycks åtminstone till viss del vara improviserad och även om det blir lite stelt ibland (”Men hörni, kan vi inte bara vara sams?!”) är mitt övergripande intryck ”det hade kunnat vara så mycket sämre”.

Däremot fuskar regissören Hjorth en hel del med found footage-biten. Gänget följs förvisso av en skakig handkamera, men det är ingen uttalad person som filmar hela alltet. Även slutet strider mot allt vad found footage dikterar. Så här synes det hela främst handla om att göra en produktion utan att behöva lägga ned allt för mycket tid och pengar. Valet att inte göra en regelrätt transfer till 35mm-film, utan istället filma av en projicering talar också för ett fokus på budgeten. Det säger sig därmed självt att Det okända inte är en film som man ser för dess fantastiska bildkvalitet.

Men det behöver ju inte vara en nackdel i sig att vara kostnadsmedveten. Däremot hade jag önskat att Hjorth och Tivemark ändå lagt lite mer tankemöda på att klura ut hur Det okända skulle bli något mer än sitt initiala koncept. För upptakten tycker jag är riktigt bra. Det är smart att använda sig av den nyss nedbrunna skogen, även om jag vill påstå att det syns rätt tydligt att Tyresta ligger i Haninge och inte i Norrlands inland. Jag är med på att de hittar något Onämnbart som dessutom sannolikt sprider någon slags Smitta à la Body Snatchers eller Puppet Masters.

Men sedan tar det stopp. Med risk för att det låter som om jag propagerar för filmer som ska förklara allt in i minsta detalj hade jag ändå velat ha något mer från Det okända. Vad är det de har hittat och hur sprider sig egentligen Smittan (eller Parasiten eller vad det nu är). Man kan absolut ha en renodlad Smitt-film där infektionen inte alls behöver ha något högre syfte (typ världsherravälde) men då måste det till exempelvis mer klägg eller spänning eller berättelse.

Det okända skapar ibland ett lätt obehag (någon som gallskrikandes springer rakt ut i en beckmörk skog mitt i natten är pålitligt i det avseendet) men ger mig i slutänden ett intryck av att bara vara halvfärdig. Eller åtminstone väl tunn. Absolut, Blair Witch var ju inte så mycket mer än skogs-springade heller – egentligen inte mer än en lång upptakt – men hade samtidigt en sjujävla avslutning. Plus den fejkade mytologin kring ”the Blair witch” och likaledes fejkade ”realism” kring själva produktionen.

På det hela taget var Det okända inte alls så dålig som jag hade förväntat mig. Faktiskt var filmen så pass bra att det som sagt är lite synd att den inte når hela vägen fram.

Land:
Sverige

Kulturprägel:
I och för sig kanske mer av en tidsprägel, men minns ni Yoggi Kokos?

Annons