Ringu 2 (1999)

alt. titel: Ring 2: El círculo 2, El aro 2, The Ring 2, Ring 2

En kort tid har gått efter fyndet i den igenmurade brunnen under uthyrningsstugan och polisen är förbryllad. Inte enbart för att mannen i paret som hittade den drunknade kvinnan nu är död. Kvinnan har i sin tur försvunnit tillsammans med sin son, samtidigt som kvinnans far hittas död i sitt hem. Nej, det märkliga är att brunnskroppen bara tycks ha varit avliden i ett par år medan alla uppgifter tyder på att offret knuffades ned i brunnen för över 30 år sedan. (Ok, så det är också lite märkligt hur man kan avgöra det när Reiko och Ryuji av allt att döma hittade ett skelett och inte en ruttnande kropp i originalet…)

En som däremot ser sådana fakta som vardagsmat är läkaren Oisho Kawajiri. Så medicinare och vetenskapsman han är, tror han också på paranormala fenomen och är därför mycket intresserad av den unga patienten Masami Kurahashi. Vi som laddade in Ringu 2 direkt efter att ha sett original-Ringu minns att Masami var kompisen som blev galen efter att ha varit tillsammans med Tomoko Ōishi när hon blev tagen av Sadakos ande.

Kawajiri är övertygad om att Masami absorberat en del av Sadakos skadliga energi, men är uppenbarligen inte mer skrajsen för dessa krafter än att han vill försöka projicera dem på en TV och spela in hela härligheten. Det vill säga skapa en ny förbannelse-video.

Vilket i och för sig inte spelar så stor roll eftersom Reikos ansträngningar att förstöra både original och kopia av Sadako-filmen inte verkar ha funkat. I alla fall berättar studenten Kanae för Reikos journalistkollega Okazaki att hon känner flera stycken som sett videon och dessutom kan tänka sig att fixa en kopia till honom. När hon kommer med den är hon dock märkbart nervös och får honom att lova dyrt och heligt att se kopian. Undrar varför…

Men Ringu 2 nöjer sig inte med detta persongalleri utan plockar också in Ryujis beundrande assistent från första filmen, Mai Takano. Det visar sig att även hon har paranormala krafter och därmed står i någon slags kontakt med sin avlidne professor. Det ger henne också möjlighet att nå fram till den lille Yōichi, vilken i likhet med Masami tycks ha absorberat en del av Sadakos onda krafter.

Detta kanske låter rörigt, men själva händelseförloppet i denna uppföljare är hyfsat logiskt och konsekvent. Det kan däremot inte sägas om utvecklingen av mytologiseringen av Sadako, hennes krafter och modern Shizuko Yamamura.

Författaren Koji Suzuki hade förvisso själv redan skrivit en uppföljare till sin bok Ringu, betitlad Rasen eller Spiral. Eftersom Ringu populariserats i form av TV-filmen från 1995 fick man av någon anledning för sig att det skulle kunna vara en bra idé att släppa både Ringu och en filmatisering av Rasen samtidigt 1998. Rasen (med regi och manus av George Iida) blev dock inte alls samma succé som Ringu och därför tog man tillbaka Hideo Nakata och Hiroshi Takahashi som fick i uppdrag att koka ihop en helt fristående uppföljare.

Synbarligen fick radarparet dock inte så mycket tid på sig och det kan möjligen förklara att Sadako-mytologin spretar ännu mer än den gjorde i originalet. Plötsligt börjar exempelvis den åldrade Takashi Yamamura från originalet yra om hur han utnyttjade mor och dotter, när hela poängen med originalet var att Sadakos huvudsakliga förövare var läkaren Heihachiro Ikuma. Den nutida läkaren Kawajiri menar i sin tur självsäkert att en videokassett inte kan döda. Det som däremot dödar är rädsla och om han bara kan bevisa det på vetenskaplig väg (genom att spela in Masami och Yōichis projicerade, mentala bilder) kommer Sadakos onda energi att tappa sin kraft. Lika självklart vet han att endast stora mängder sötvatten kan absorbera den här energin.

Lägg till detta att den olycksbådande stämningen i princip är som bortblåst och att vi nu saknar såväl kampen mot klockan-pressen som den spännande kopplingen mellan teknologi och uråldrig vidskepelse. Dessutom lyckas historien inte vidareutveckla den obehagliga bakgrunden med Shizuko och Sadako på ett sådant sätt att jag slipper känslan av att det vi ser är så välbekant att det aldrig blir riktigt skrämmande. Fokus ligger i allt för hög utsträckning på Kawajiris märkliga experiment med avancerade maskiner, vilka tyvärr påminner väl mycket om de som förekommer i Ghostbusters.

Det som möjligen kan uppmärksammas är att Takahashis manus ger en smula upprättelse till Ryujis risiga faderskap. I originalet antyds det att han tyckte att sonens födelse var ett misstag, medan han här hjälper sin forna assistent Mai att rädda Yōichi. Förutom det innehåller Ringu 2 egentligen bara en enda videoscen som faktiskt är lite obehaglig. Det, och ens egen föreställning av hur Sadako överlevt i 30 år nere i den där jäkla brunnen…

Land:
Japan

Kulturprägel:
Här vete tusan om jag inte går bet… Kanske flickor i skoluniformer med knästrumpor och sjömanskrage?

Annons

2 reaktioner till “Ringu 2 (1999)”

  1. Hmm, så tvåan funkade inte lika bra som ettan uppenbarligen. Jag kan inte säga att jag minns speciellt mycket från filmen men när jag läser min gamla text är jag väldigt nöjd med den i alla fall. Snäppet sämre än ettan men ändå 4/5. https://jojjenito.com/2018/03/16/ringu-2-1999/

    Och ja, jag använder titeln Ringu men jag visste inte bättre då. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: