Ett, tu…TV-serier! #22

Chernobyl (2019, 1 säsong och 5 avsnitt)

Dags att pilla lite på ett barndomstrauma. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag drog igång första avsnittet av Chernobyl. Men jag vet i alla fall att jag inte förväntat mig att bli så pass berörd som jag blev. Dels eftersom jag som sagt fick ett fladder av den där obehagliga känslan från mitten av 80-talet när svenska ungar inte tordes gå ut när det regnade. Dels eftersom miniserien, signerad Johan Renck och Craig Mazin, är så välgjord att man som tittare inte kan undfly tröstlösheten inför ett fullkomligt obeboeligt område, fullt med förgiftade hus och fordon.

Så en oväntat tung tittning med andra ord. Samtidigt en tittning som gör mig nästan orimligt upprymd eftersom precis allting med produktionen känns fullkomligt prickfritt. Det är genomgående snyggt, suggestivt, vidrigt, skrämmande och otroligt välberättat. När kameran kryper allt närmare den pulserande härdsmältan känner jag att jag gärna makar mig så långt bort från TV-rutan som det bara är möjligt. Avslutningen på andra avsnittet, när ficklamporna slocknar i den vattenfyllda kärnkraftsverkskällaren, är ren, jävla ångest.

Rent berättelsemässigt blev jag kanske mest imponerad av draget att vänta till sista avsnittet innan Chernobyl levererade den förväntade minut-för-minut-beskrivningen av exakt vad som gick åt helvete. Och även den berättas i en växelvis korsklippning som gör framställningen thrillerartat rafflande.

Får du den allra minsta chans tycker jag absolut att du bör se Chernobyl, både för produktionsvärdet och för en viktig bit nutidshistoria. Men uppstår chansen just när du känner dig lite extra låg, kan det samtidigt vara bättre att avstå. Om inte annat är det inte en serie man ska dra igång på en ren ingivelse. Forewarned is forearmed.

Scream (2015-16, 2 säsonger och 24 avsnitt)

Med Scream anno 2022 rakt in i pannloben och hela franchisen generellt i skallen tänkte jag att det kunde vara ett lämpligt tillfälle att se serien, vara de två första säsongerna fanns tillgängliga på Netflix.

Det hela tilldrar sig i den lilla staden Lakewood, vilken slashermässigt nog inte är mindre än att den också är utrustad med en hyfsat stor polisstation, en rättsläkare, ett sjukhus samt en stor mängd övergivna hus och byggnader. Plus en high school förstås, där våra protagonister samlas. Men vem vet, kanske inte bara protagonister utan också förövare? Någon är det i alla fall som hugger sig genom Lakewoods tonårspopulation, varav många tillhör samma lilla gäng. Där ingår bland annat den unga Emma Duval som i samband med morden börjar få märkliga telefonsamtal.

Enligt IMDb ska Scream vara en riktigt bra TV-serie (7,1 i betyg) men jag vete tusan om jag håller med. För min del blir det ganska snart tydligt att den distinkta Scream-stilen, med skräckreferenser samt coola och snabbsnackande protagonister, blir ganska tröttsam i långa loppet. Det har uppenbarligen seriemarkarna insett också och därför är Scream snarare en kombo av Scream, klassiska slahserupplägg som Friday the 13th och en gnutta tortyrporr à la Saw. Plus såpa-artade romantiska element, kidsen emellan. Särskilt det sista är för mig fullkomligt ointressant i sammanhanget, inte minst eftersom i princip alla är Twilight-snygga.

Skräckreferenserna blir också märkliga när tittaren under seriens längre tidsperiod ges möjlighet att ifrågasätta varför deltagarna gör sitt bästa för att dra nytta av kunskap från olika skräckfilmer men uppenbarligen inte lär sig ett skit från beteendet hos den mördare som de facto förföljer den allihopa i nutid. Framemot andra säsongen kan man ju tycka att polletten borde ha trillat ned var gäller exempelvis avlägset belägna mötesplatser även om mötes”bokningen” ser ut att komma via sms från någon man känner.

Jag har i och för sig ingen större erfarenhet av skräckserier, men det måste gå att göra bättre än så här.

4 reaktioner till “Ett, tu…TV-serier! #22”

  1. Det är en helt otrolig serie, Chernobyl. 5/5 om jag nu satte betyg på tv-serier. Håller med om allt du skriver. Det är så välgjort och välberättat att det är löjligt. Bara miljöerna och tidskänslan är otroliga. Och skådisarna… Jared Harris, Stellan och Emma. Gillade verkligen Stellan och Jareds bromance. Enda lilla grejen jag har att klanka ner på är kanske att Diatlov framställs lite väl ensidigt som ”skurk”. Det finns tydligen några ”deleted scenes” som mer går in på hans bakgrund och en förklaring till hans beteende. Men jag köper det ändå. Ibland är en överdriven sanning mer sann än sanningen. Eller nåt.

    Plus: en av få gånger då bilder på de verkliga personerna och händelserna under eftertexterna funkar klockrent och dessutom var nödvändiga.

  2. Utan tvekan 5/5. Kanske tom 6/5 🙂

    Jag tyckte iofs att det var ganska lätt att tänka in ett pressande system bakom Diatlov, det blir ju lätt så i Sovjet-historier oavsett om det är sant eller inte i just det enskilda fallet

  3. Chernobyl var mycket bra och inte mycket att orda om.
    Ang Scream valde jag mellan denna och Slasher och valde den sistnämnda – duglig popcornunderhållning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: