The Eagle Has Flown (1991)
Efter att Örnen har landat är det väl bara rimligt att den tar sig upp i luften igen? Brittiske thriller- och spionförfattaren Jack Higgins, pseudonym för det mer vardagliga Henry Patterson, fick till en remarkabel kioskvältare 1975 med The Eagle Has Landed. En rafflande andra världskrigshistoria om ett tyskt förband som tillsammans med IRA-mannen Liam Devlin fallskärmshoppade sig rakt ned på den engelska landsbygden i ett försök att ta livet av Winston Churchill.
Nu gick det ju i slutänden inte så bra med det där uppdraget, men samma år som romanen publicerades får författaren Jack Higgins indikationer på att historien kanske ändå inte tog slut med örnens landning. Han lyckas snoka rätt på en åldrad Liam Devlin i Belfast som kan berätta om den likaledes rafflande fortsättningen vilken utspelar sig i Tyskland och England 1943.
Det är ganska uppenbart att Higgins främsta gren är spänningslitteratur – romanen ramlar på i bra fart allt eftersom författaren slänger in fler och fler ingredienser i anrättningen. Det är intriger inom såväl de nazistiska leden som på plats i London där Devlin ska försöka sig på en djärv fritagning av fallskärmsjägaren Kurt Steiner vilken visar sig överlevt händelserna i den första boken. Som en liten extra krydda får vi dessutom ett par tvättäkta London-gangster-bröder som krånglar till saker och ting i sista sekunden.
The Eagle Has Flown är lättuggad och inte särskilt minnesvärd. Vi snackar knappast John le Carré-nivå här. Men om man vet med sig att man gillar den lite enklare spionromanen är The Eagle Has Flown inget uselt val.
X2: Duke De Richleau (1934 & 1941)
Världens ockulta thrillerälskare ska kanske vara tacksamma för 30-talets depression. Det tycks nämligen som om det var de hårda ekonomiska tiderna som fick Dennis Wheatley att sälja familjens vinfirma och slå sig på en författarkarriär. Redan hans första roman om hjältehertigen De Richleau (The Forbidden Territory, publicerad 1933) blev en formidabel succé. Och när Wheatley fick idén att kapitalisera på den engelska faiblessen för ockultism gick det ännu bättre. Inte minst eftersom hans bekantskapskrets gjorde att han kunde komma i kontakt med personer som Alistair Crowley och Montague Summers.
I The Devil Rides Out (från 1934) måste De Richleau (vars fulla namn egentligen är Jean Armand Duplessis, Comte de Quesnoy) rädda sin unge vän Simon Aron från en satanisk sekt och när det sedan blivit fullskaligt världskrig visar det sig förstås i Strange Conflict (från 1941) att de slemma nazisterna mer än gärna utnyttjar kunskapen hos en haitisk voodoo-utövare. Och den ende med tillräckliga kunskaper i det övernaturliga för att kunna besegra såväl satanister som voodoo-nazister är De Richleau.
Wheatley ska ha inspirerat Ian Fleming att börja skriva sina Bond-böcker men även om särskilt The Devil Rides Out kommer med ett jäkla driv tyckte jag nog inte att dessa två smakprov var riktigt lika underhållande som Flemings bästa spion-romaner. Möjligen beror det på att huvudpersonen som sagt är en lite äldre och beläst person, vilken inte alls kastar sig in i drabbningar med samma sammanbitna illusionslöshet som James Bond.
Men är man sugen på ett stycke tidsdokument från ett svunnet Storbritannien där kanske särskilt överklassen fortfarande inte riktigt hade fattat att imperie-tiden runnit ut, kryddat med rejäla mängder ockultism och alternativa existensnivåer är The Devil Rides Out inget dumt val. Icke att förglömma att den också adapterades till en rätt kul Hammerrulle med gamle, gode Christopher Lee i hertigrollen.
The Devil Rides Out (1934)
Strange Conflict (1941)
Rörliga bilder och tryckta ord 