X2: Psykologiska demoner och post-krig (2008 & 2018)

Memoirs of a Master Forger (2008)

William Heaney är en man med många strängar på sin lyra. Familjefader, ex-make, statstjänsteman, filantrop, vinkonnässör (ett finare ord för halvalkad), demonspanare samt ledare för ett litet gäng som förfalskar gamla böcker och säljer dem för dyra pengar till samlare med mindre vett än pengar. Han är dessutom författare av sina egna memoarer.

Men allt är förstås rent hittepå och ”William Heaney” heter egentligen Graham Joyce. Eller ”hette” om vi ska vara nogräknade eftersom den brittiske författaren gick bort 2014, inte ens 60 år gammal. Han hade vid det laget dock hunnit skriva ett gäng böcker, många av dem prisbelönta eller åtminstone -nominerade. En av dem är dagens Memoirs of a Master Forger.

På Joyces Wikipedia-sida ser jag att ”publishers and critics alike” har funnit det knepigt att säkert genrebestämma författarens produktion som spänner över både åldersgränser och innehåll som kan klassificeras som såväl fantasy, sci-fi och skräck, som vanlig, hederlig mainstream.

Memoirs… är definitivt en vuxenbok men jag önskar att jag varit lite mer beredd på det där flytande innehållet. Nu tog jag mig an boken med löftet om insikt i bokförfalskningsbranschen, plus en saftig demonhistoria, och jag fick egentligen ingetdera. Delen som handlar om William Heaneys bedrägerier finns främst på plats för att dels signalera vartåt vår huvudpersons moralkompass pekar, dels addera en del press när det tycks som om hans senaste uppgörelse ska gå om intet, vilket i så fall skulle göra honom bankrutt.

Demondelen omtalas i sin tur tydligt som att demoner mest kan ses som manifestationer av människors känsloliv eller psykiska hälsa. Det är ingen tveksamhet om att Heaney verkligen ser demoner i fysisk form men som sådana blir de aldrig mer spännande än att vara uttryck för exempelvis missbruk, förälskelse, lust, avund eller psykoser. Deras när- eller frånvaro blir mer ett sätt för Joyce att spekulera en del kring människors mående och bevekelsegrunder. I det skulle man nästan kunna säga att Memoirs… påminner betydligt mer om en vanlig, hederlig psykologisk mainstream-roman.

Heanys röst i romanen är förvisso ganska underhållande, lagomt cynisk, vass och sarkastisk men i slutänden tycker jag som sagt att det som händer inte är tillräckligt intressant. Möjligen att Memoirs… var så pass välskriven att jag skulle kunna tänka mig att försöka mig på någon av Joyces mer kända alster, exempelvis The Tooth Fairy (”fantasy horror novel” och vinnare av British Fantasy Award 1997) eller The Facts of Life (”historical fantasy novel” och vinnare av World Fantasy Award 2003).

Nästa år i Berlin (2018)

Som 17-åring kommer Astrid Seeberger till Sverige i slutet av 60-talet, bland annat för att fly undan en komplicerad relation till modern. År 2007 reser hon till Stuttgart för att ombesörja samma moders dödsfall som inträffat plötsligt och oväntat. Döden får dock dottern att börja fundera på modern och förutsättningarna för hennes uppväxt och efterföljande liv i ett av andra världskriget delat Tyskland.

Japp, ytterligare en skildring som tar huvudsakligt avstamp i andra världskriget. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte fann tillräckligt mycket nytt eller berörande i Nästa år i Berlin för att den på något positivt sätt skulle sticka ut från mängden av andra romaner på liknande teman. Beskrivningen är i någon mån självbiografisk, om det nu skulle göra den mer smaklig för läsare som är intresserade av komplicerade familjerelationer. Jag tillhör dock inte den skaran.

Möjligen kastar boken en smula nytt ljus utifrån det faktum att Seebergers familj splittrades i och med uppdelningen i Öst- och Västtyskland. Hennes egen familj levde i Västtyskland på 50-talet när modern fick veta att bland annat hennes föräldrar överlevt kriget och nu bodde i Östtyskland. Under ett antal år får sedan Astrid följa med mamma för att besöka morfar och mormor i DDR.

Hade Seeberger lagt ut texten om de faktiska förhållandena i DDR under den här perioden eller bemödat sig att skapa historiska sammanhang i något annat avseende är det fullt möjligt att jag tyckt bättre om Nästa år i Berlin. I nuläget är boken istället främst en familjeskildring med ett lätt experimentellt berättande som inte alls passade mig. Lyckligtvis är verket slimmat och tar därför inte lång tid att avverka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: