Ghasideyeh gave sefid (2020)

Alt titel: Balladen om en vit ko, Balladen om den hvide ko, Uten skyld, Le pardon, El perdón, Ballade von der weißen Kuh, Ballad of a White Cow

Ett år efter maken Babaks avrättning (ett straff utdömt för mord) är livet fortfarande komplicerat för hans änka Mina och dotter Bita. Ekonomin är tajt, trots att Mina har ett jobb. Hon ligger efter med hyran och tvingas ta emot mat från snälla grannar. Dessutom ligger Babaks familj, särskilt Minas svärfar, på om att de två ska flytta från Teheran och hem till dem. Det går ju inte för sig att en kvinna bor och klarar själv, utan en mans beskydd. Det är definitivt ingen bra miljö för en uppväxande flicka (vilka konstiga värderingar kommer Bita att få med sig från sin bångstyriga mor?), så hotet om en vårdnadstvist lurar dessutom vid horisonten.

Så kommer ytterligare ett dråpslag. Mina får ett summariskt besked om att morddomen mot maken utgått från falska vittnesmål och att han därmed avrättats för ett brott som han inte begått. Den enda ljusglimten är möjligen att hans efterlevande är berättigade till en hel del stålar. Smolket i den glädjebägaren är dock att Babaks familj nu ser ännu större anledning att vilja ta hand om Mina och Bita samt att utbetalningen kan komma att dröja ett bra tag.

Men för Mina är inte det viktiga cashen, utan ett erkännande att rättsväsendet och framförallt domarna i målet gjort fel. Hon kastar sig därför in i en fruktlös kamp mot Systemet för att få i alla fall ett uns av den rättvisa hon anser sig vara värd. I både denna ansträngning och vardagslivet får hon hjälp av Reza. En man som påstår vara gammal vän till Babak som från början sökte upp änkan för att betala tillbaka ett lån. När hon blir vräkt från sin lägenhet (eftersom hyresvärden noterade att hon, en ensamstående kvinna, släppte in en man i sin lägenhet) visar det sig att Reza äger en fastighet där mor och dotter kan få flytta in. Petitesser som kontrakt och hyra kan de lösa någon annan gång. Kan det möjligen vara så att Reza har ett annat motiv för att hjälpa den lilla familjen?

Det är svårt att ge en snabb, men rättvis, beskrivning av handlingen i Balladen om en vit ko. Enligt ovanstående skulle man nämligen kunna tro att filmen primärt handlar om Minas ansträngningar att få upprättelse Men faktum är att när Reza kommer in i hennes liv ägnas minst lika mycket (om inte mer) speltid till att utforska hans motiv. Det visar sig nämligen ganska snart att han är en av de domare som dömde Babak till döden utifrån de falska vittnesmålen och nu mår fruktansvärt dåligt över detta. Hans enda sätt att försöka ställa saker och ting till rätta eller göra bot är alltså att hjälpa Mina och Bita med allt de kan tänkas behöva, samtidigt som han aldrig kan förmå sig att berätta vem han egentligen är och vilken roll han spelat i deras liv. Förutom detta har han också hamnat på kollisionskurs med sin egen son.

Att ställa Rezas moraliska dilemma i förgrunden och låta Minas vedermödor utspelas mer vid sidan av är ett ganska smart val av manusförfattarna Mehrdad Kouroshniya, Maryam Moghadam och Behtash Sanaeeha (Moghadam spelar också rollen som Mina och är dessutom regissör tillsammans med Sanaeeha) även om det på pappret kanske kan verka genusmässigt tveksamt. Minas kamp är ju mer ofläckad och hade sannolikt därför snarare visat upp en budskapstung patos-historia, vilket kan bli lite svårsmält. Nu får tittaren bara lite så där i förbifarten insikt i allt det som särskilt en kvinnlig iransk medborgare måste stå ut med. Plus sådant som exempelvis gäller obefintlig arbetslagstiftning och som är skit, oavsett arbetstagarens kön.

Att Mina inte förpassas till rollen av bleknande blyg viol bredvid Alireza Sani Fars plågade Reza hänger förstås också på Maryam Moghadams rollprestation. Hon är otroligt bra som en helt vanlig kvinna och mamma, vilken jag först efter ett tag inser är betydligt både yngre och sötare än jag först uppfattade. Rollen som Bita, spelad av Avin Poor Raoufi, är också nyanserad och välskriven där exempelvis det faktum att hon är teckenspråkig aldrig tillåts ta överhanden gentemot exempelvis hennes stora filmintresse.

Det jag inte riktigt får kläm på är filmens titel och det inledande korancitatet från den andra surans 67:e vers. Det tycks handla om att Gud befaller israeliterna att offra en ko för att få klarhet i vem som utfört ett mord. Lite nu och då hänvisas i filmen också till Guds vilja, inte sällan som ett slags försök att acceptera det rättsfel som begåtts. Dessutom förekommer bilden av en vit ko på en kaklad gårdsplan, eventuellt omgiven av soldater. Men om detta innebär att jag ska tolka Balladen… som religionskritisk eller om det mer är en alludering på kopplingen kor-mordanklagelser blir jag som sagt inte riktigt klok på.

Balladen… utforskar under större delen av sin speltid intressanta frågeställningar på ett ganska finkänsligt och trovärdigt sätt. Jag som icke-iransk tittare får också glimtar av ett samhälle som jag vet extremt lite om. Avslutningen blir dock väl rumphuggen och det är nästan så jag undrar om manusförfattarna inte visste hur de skulle samla ihop alla bollar de kastat upp i luften på något bättre sätt. Det är också ett öppet slut som blir väl orättvist mot oss som ändå engagerat oss i Mina och Bitas öde och vill att det ska gå bra för dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: