Where the Crawdads Sing (2018)

Biologen Delia Owens skönlitterära debut, Where the Crawdads Sing, tycks ha blivit en osannolik succé. Omslaget på min utgåva skryter med ”Over 5 million copies sold worldwide!” och i Sverige ska den ha blivit framröstad i något sammanhang som ”Årets bok”.

För min del måste jag erkänna att framgången i sanning är osannolik. Jag känner samma osäkerhet som jag hade när den värsta Twilighthysterin gick – ”Någon med mig skämta, aprillo?” Jag har helt enkelt väldigt svårt att förstå hur pålitliga källor som Guardian och NY Times Book Review kan gå ned i spagat med omdömen som ”painfully beautiful” eller ”vivid and original”.

Where… väver sin berättelse mellan ett dödsfall anno 1969, vilket snart visar sig vara ett mord och som därmed måste utredas, samt uppväxten för Kya Clark under 50- och 60-talet i träskmarkerna i närheten av en liten stad i North Carolina. Och det är sannerligen ingen lätt uppväxt för lilla Kya, därute i skjulet som familjen Clark kallar sitt hem. Framförallt inte eftersom familjemedlemmarna en efter en drar därifrån. Snart är bara Kya och hennes misshandlande suput till far kvar. Det är kanske i sammanhanget en så kallad ”blessing in disguise” han är en farsa med rätt risig närvarostatistik.

Kyas barnkammare och skolgård blir alltså träskmarkerna, hon har inte det minsta intresse av att bli infångad av socialtjänsten och tvingad att gå i skolan. Hon försörjer sig på att sälja skaldjur och rökt fisk. När hon träffar fiskarsonen Tate lär han henne inte bara att läsa utan introducerar henne också till den biologiska vetenskapens förlovade värld.

Med tanke på innehållet och framställningen i Where… kommer det inte som någon större överraskning att Delia Owens är biolog, för har romanen någon styrka att tala om är det i naturskildringarna. Samtidigt tror jag att både de och den biologiska kunskap som Owens verkar ha velat förmedla hade kunnat förvaltas bättre om historien varit mindre endimensionell. Jag misstänker att Owens själv under ett helt yrkesverksamt liv funderat över hur människor och mänskliga relationer kan tolkas genom djurs beteenden men att hon sedan inte riktigt lyckats koka ned alla sådana funderingar till ett fullt funktionsdugligt sammanhang. Vad drar exempelvis en föräldralös, tonårig flicka för rimliga slutsatser om relationen mellan män och kvinnor utifrån vetskapen att bönsyrsehonor äter upp hanen under befruktningen?

Den endimensionella problematiken ligger i många olika delar av romanen. Det kanske mest intressanta är att läsa om hur Kya klarar sig helt på egen hand där ute i träskmarkerna. Men när läsningen är klar jagas jag av en gnagande känsla av att allt blev väl enkelt flör henne. Av allt att döma behövde Kya exempelvis aldrig sjukvård eller träffade på några farliga djur. Trots en diet huvudsakligen bestående av skaldjur, fisk och majsmjöl drabbas hon inte av några bristsjukdomar. Ingen illasinnad fastighetsmäklare försökte lura av henne det påvra skjulet.

Hon får förvisso hjälp att lära sig läsa men sedan kan hon tillgodogöra sig tillräckligt med kunskap från böcker (fjärrlånade till lokalbiblioteket) för att bli en av USA:s ledande biologer. Hon är en gudabenådad konstnäri, ett arv från modern. Man får intrycket av att flickan, enbart genom beslutsamhet och tålamod, lyckas klura ut hur hon ska göra det mesta på egen hand. Från att laga majsmjölsgröt till att blanda vattenfärger och artbestämma snäckor.

Jag tror att Where… tyvärr också hade känts mindre endimensionell om Owens bara kunnat avstå från att dessutom låta sin hjältinna växa upp till en mörkhårig skönhet. Nu tvingas Kya in i ett väl stereotypt fack – naturbarnskvinnan. Vars relation till manligheten inte blir mindre stereotyp den eftersom hon är hänvisad till den genomhygglige fiskarsonen Tate å ena sidan samt Chase, vilken har en rövhålsetikett stor som ett dasslock fastklistrad i pannan, å den andra.

Romanen börjar som sagt i två ändar, mordmysteriet och Kyas uppväxt. Ganska snart förstår man som läsare att de här två förr eller senare kommer att tvinnas ihop på något sätt. Men eftersom man vid det laget också förstår att detta är den typen av bok där det inte finns på kartan att vår hjältinna skulle avsluta sina dagar i fängelse eller avrättad försvinner den lilla spänning som kanske hade kunnat gå att klämma ur gåtan. När vi sedan serveras upplösningen innehåller den alldeles för många omotiverade och ansträngda vändningar eller avslöjanden samt lite väl många logiska frågor för att själva rättegångsdelen ens ska kännas särskilt tillfredsställande i backspegeln. Jag skulle dessutom vilja påstå att Owens som författare fuskar en hel del för att kunna få till de där avslöjandena.

Nej, i mina ögon är Where… inte så mycket mer än en uppgraderad Harlequin-roman. En bok där min läsupplevelse skulle kunna summeras i två filmer och två bokomslag. Den börjar som Beasts of the Southern Wild men utvecklas sedan till en slags kombo av Bayou Girl/Spawn of the Bayou och Jodie Fosters Nell.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: