Jeder stirbt für sich allein (1947)

alt. titel: Ensam i Berlin, Every Man Dies Alone

Verkmästare Otto Quangel är en man som gillar lugn, ordning och reda. Han har alltid satt en ära i att sköta sitt och skita i andra. Därmed har han också sett till att skaffa ett liv där hans cirklar i möjligaste mån är fredade från utomstående rubbningar, även under pågående världskrig. Men så händer något som verkligen stör Otto Quangels strikt upprutade tankemönster.

Den annars så pålitliga hustrun Anna har i vild förtvivlan efter beskedet om sonen Lill-Ottos död på slagfältet slungat ur sig epitetet ”du och din Führer”, en hopklumpning som tvingar maken att för en gångs skull lyfta blicken. Att fundera över om han kan hålla fast vid livsmottot ”sköt dig själv och skit i andra” i ett land som Nazityskland.

Ottos tankar leder fram till den för honom ovanliga slutsatsen att han faktiskt måste agera, även om han gör det på sitt sätt. Och när han till slut också berättat hela saken för Anna är hon inte sen att ge aktionen sitt stöd.

Men romanen med den upplyftande titeln Jeder stirbt für sich allein (den svenska översättningen känns ju lite tam…) handlar om mer än bara makarna Quangels motståndsrörelse och döden. Jag, som länge grumsat om hur jag börjat tycka att allt för många andra världskrigsskildringar berättar samma historia om och om igen, upplever att Hans Falladas (född Rudolf Wilhelm Friedrich Ditzen) roman ger mig något som känns nytt.

Här finns en psykologisk fingertoppskänsla som gör att Fallada skapar en förståelse hos mig. Och då inte bara för Anna och Otto Quangels bevekelsegrunder och känslor, utan för flera andra personer i det rika galleri han tecknar. Många av dem bor i samma hus som Quangels, på Jablonskistraße nummer 55. Och därmed ger författaren oss chans att tjuvkika in i själarna hos inte bara de som är emot, utan också de som är övertygade om världens oerhört förbättrade ordning under Führern. Läsaren får en chans att vara med varje, enskild person i stunden och uppleva både goda och dåliga sidor, vilket i sin tur gör att romanen andas trovärdighet. Det är naket och uppriktigt utan att bli varken utlämnande eller pretentiöst.

Samtidigt är berättelsen inte bara psykologi och inre grubblerier. Här finns ingående skildringar som tydliggör ett enkelt vardagsliv i krigets skugga men också den våldsamhet och brutalitet som exempelvis utövas i de fängelser där makarna Quangel till slut förstås hamnar. Fallada underlåter inte att poängtera hur systemet riktar in sig på att knäcka fångarnas både fysiska och psykiska motstånd, ett system som är designat för undanröja varje spår av mänsklighet hos såväl de som är fångna i det som de som ska upprätthålla det.

Men det mest fascinerande för min del är nog att få komma personer som exempelvis Otto Quangel och grannen Fromm in på livet. Alltså människor som kanske inte alltid tycker att det som händer i samtiden är toppen men som av olika anledningar väljer att inte göra motstånd på något tydligt sätt. Ofta handlar det om rädsla och Hans Fallada ger många exempel på den rädsla som genomsyrar Berlin anno 1940. Ingen, varken kommunistiska arbetar eller läkare, är förskonade. I det perspektivet var det kanske särskilt intressant att följa arbetet för kommissarie Escherich som blir satt att utreda resultatet av makarna Quangels försiktiga aktivism. Escherich är inledningsvis en självsäker, närmast arrogant, man som blir rejält kuschad när han ådrar sig sina överordnades misshag.

I relationen mellan Escherich och hans chefer återfinns dessutom en hel del av den galghumor som enligt Wikipedia bland annat utmärker kulturströmningen ”den nya sakligheten” (Die Neue Sachlichkeit) och som Hans Fallada författande anses tillhöra. Med tanke på ämnet skulle jag vilja påstå att Ensam i Berlin bjuder på en överraskande rolig läsning. Här finns dessutom både kärvhet och ett vardagsnära socialt patos. På det hela taget använder Fallada ett språk och en framställning som passar mig – jag blir intresserad av hans personer och kan sympatisera med hans nivå av patos.

Jag tänker att både rädslan och förmågan att enbart ha fokus på det som berör en själv var något som Hans Fallada behövde hantera för egen del. Han stannade kvar i Tyskland under hela kriget och fick lov att göra en och annan undanmanöver i sitt författarskap för att klara av den hinderbanan. Men även Falladas inre omständigheter torde i någon mening ha handlat om rädsla – författaren blev vid unga år morfinmissbrukare (han adderade med årens lopp både alkohol och andra droger till sitt beroende) och lyckades i en förfelad självmordspakt döda sin kompanjon medan han själv överlevde. Alltså en person som av allt att döma inte mådde särskilt bra psykiskt och som till en följd av detta åkte ut och in på mentalinstitutioner i hela sitt liv.

Samtidigt är det svårt att hålla Fallada allt för skyldig vad gäller undfallenhet gentemot nazisterna när han avslutade sin karriär med en roman som denna. Det ligger nära till hands att undra om den i vissa avseenden till och med ska läsas som en syndabekännelse. Historien uppehåller sig anmärkningsvärt ofta vid personer som inte är de första att äntra barrikaderna, även om de tycker att något är fel i samhället de lever i. I så fall handlade det om en dödsbäddens bekännelse eftersom Fallada avled i sviterna av sitt mångåriga och -ahanda missbruk innan romanen hann publiceras.

Ensam i Berlin gav mig en rejäl läsupplevelse i omfång rent sidmässigt (detta är en tjock rackare) men kanske främst vad gäller in- och avtryck. Jag är böjd att hålla med de som hävdat att detta är ett av de bättre verken som beskriver det tyska motståndet mot den egna diktaturen. Om det inte lockar kan jag också nämna att makarna Quangel är baserade på det verkliga fallet med Otto och Elise Hempel. True crime lockar väl alltid några fler nyfikna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: