The Lost Daughter (2021)

alt. titel: Frau im Dunkeln, La figlia oscura

Barn är ju en sådan välsignelse. Little bundles of joy. Men samtidigt ett förkrossande ansvar. Ibland också fullkomligt outhärdliga. I egenskap av tvåbarnsmor kan Leda därför med visst medlidande se på hur den unga Nina ibland måste kämpa med tålamodet i förhållande till dottern Elena. Inte för att Leda känner vare sig mor eller dotter, men Nina och Elenas högljudda och omfattande amerikansk-grekiska familj har mer eller mindre invaderat samma lilla strand som Leda hade hoppats på att få ha ifred. Särskilt som hon är på en ”working holiday” och försöker få en del skrivande gjort i solstolen.

Men Leda ska komma att få en närmare relation med familjen när hon lyckas återfinna Elena som en dag gått bort sig från stranden. Då får hon också ytterligare möjligheter att dela erfarenheterna från ett rätt konfliktfyllt moderskap med Nina.

Leda är mytologiskt förpliktigande namn. Och, när det kommer till döttrar, ganska olycksbådande. Modern torde vara mer eller mindre odödliggjord tack vare alla avbildningar när den stackaren blir våldtagen av en svan. Resultatet av det blev bland annat sköna Helena, orsaken till hela det trojanska kriget, och Klytaimnestra, mest känd för att ha dödat maken Agamemnon tillsammans med sin älskare för att därefter i sin tur bli mördad av sonen Orestes.

Nu är det väl så att döttrarna i The Lost Daughter främst påverkar sina egna mödrars liv, snarare än alla andras, och sedan även sina egna döttrar, när de blivit mödrar. Jag finner det symptomatiskt att när en person i filmen nämner att hen har ”barn” så förutsätter Leda att de är döttrar. På något sätt är det de här kvinnliga banden som står i fokus för Maggie Gyllenhaals regidebut.

Men än mer i fokus står i och för sig personen Leda, gestaltad av Olivia Colman i nutiden på den grekiska semestern och Jessie Buckley i dåtiden. Det blir tydligt att ingen av de olika Ledorna mår särskilt bra, men exakt hur labil eller dåligt den äldre Leda mår är höljt i dunkel. Ibland får hon yrselanfall, men frågan är om de har somatisk eller psykisk grund. Hon är inte sällan lite barsk och spetsig, för att från gång till annan bete sig på gränsen till ohövligt eller irrationellt.

I vanliga fall skulle jag sannolikt ha stört mig något ohyggligt på denna otydlighet. Vart leder egentligen The Lost Daughter? För mig är det oklart och jag kan inte påstå att jag blev särskilt sugen på att rådbråka hjärnan med att sätta fingret på dess exakta mittpunkt. Men, och detta är ett stort men: jag tror banne mig att jag skulle ha kunnat sitta kvar minst dubbelt så länge bara jag hade kunnat få fortsätta att titta på Colman och Buckley. Buckley fortsätter att lysa upp med sin oförvitliga charm men det är föga förvånande Colman som gör den stora insatsen vad gäller min fascination för personen Leda. Jag kan helt enkelt inte släppa Colman med blicken för en sekund, bara för att få suga ut vartenda uns av uttryck från henne. Bara att se hennes förtjusta miner när hon anländer till sitt semesterparadis, höra henne ge ifrån sig små nöjda ljud för sig själv, är briljant.

The Lost Daughter är en kompetent och i vissa avseenden fascinerande debut från Gyllenhaal men förutom de ovan nämnda skådisprestationerna lämnar den en del övrigt att önska för min del. Jag vet inte om jag är särskilt nyfiken på att exempelvis se om den, bara för att se om jag kan locka några fler ledtrådar ur den. Nutidshistorien lovar lite mer av spänning eller händelseutveckling än vad den i slutänden levererar. Men jag skulle absolut kunna tänka mig att detta är ännu en film som slår betydligt hårdare om man själv är förälder.

Olivia Colman fick tyvärr gå lottlös från förra söndagens Oscarsgala. Det hade kanske gått bättre om hon slagit Amy Schumer på käften?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: