Uncharted (2022)

Vad sägs om följande önskelista?

  • High production values
  • Quality in
    • storytelling
    • character design
    • acting
    • technical innovation
    • musical score
  • Delivering an enjoyable cinematic experience

Det låter väl som ett recept för en ganska schysst upplevelse? Synd bara då att det är omdömen som gäller populära Playstationspelen Uncharted och inte filmen med samma namn. Jag inser utmaningarna med att skapa en berättelse som räcker en hel film utifrån ett spel. Samtidigt har just Uncharted-spelen liknats vid ”Hollywood-produced action adventure films” och med dryga tio års total utvecklings- och produktionstid kan man ju knappast skylla på att projektet hastats fram.

Det började alltså glunkas om en Uncharted-film redan under det sena 00-talet men sedan dröjde det ända till februari 2020 innan allt verkade vara på plats. You’ll never guess what happened next… Jo, såklart alla kan. Det tjuriga i alla detta (förutom pandemin, då) är att det jag uppfattar som filmens absolut största svaghet, manuset, är just det som borde ha kunnat bli bättre och bättre med alla denna tid för att fila på det.

Nate Drake är inte bara bartender, utan också en fingerfärdig småtjuv och Magellan-entusiast. Tidigt skildes han från sin bror Sam, så när äventyraren och kuppmakaren Victor ”Sully” Sullivan dyker upp och påstår att han känner Sam är Nate inte sen att nappa på kroken. Tanken är att Sully och Nate ska leta rätt på Magellans legendariska, men i århundraden försvunna, guldskatt och samtidigt också hitta igen Sam. Men det är fler som är ute efter 1500-talsskatten och frågan är om Sully verkligen är att lita på.

Uncharted tar munnen ganska full genom att uttryckligen nämna en given föregångare som Indiana Jones. Andra filmer som dyker upp i skallen är exempelvis National Treasure eller The Da Vinci Code. Problemet är dock att det synes som om Uncharted i bästa fall skulle vara Indiana Jones-seriens illegitima son efter en skamfylld, misslyckad natt med säg, sista Pirates of the Caribbean-filmen. En grabb som nu tagit på sig pappas, alldeles för stora, kläder. Its ego is writing checks its storytelling cannot cash.

Det de bästa av de här pussel-gåte-mysteriefilmerna nämligen klarar av, är att bygga en spännande och matig historia runtomkring sitt pusselgåtemysterium. Uncharteds manusförfattare (Rafe Judkins, Art Marcum och Matt Holloway) tror att det räcker med att slänga upp en karta (så nej, Uncharted är som synes i högsta grad charted…) från Magellan-expeditionen och sälja in företaget som historiens mest överdådiga och komplicerade cover-up. Det saknades knappast ställen att åka till om man ville leta efter guld i 1500-talets sjöfararvärld, så varför skulle Magellan och hans sponsorer behöva skylla på utforskandet av en dittills oupptäckt sjörutt jorden runt när allt de egentligen ville var att samla på sig en guldskatt?

Inte heller när det kommer till våra huvudsakliga rollfigurer ger manuset särskilt mycket för skådespelarna att luta sig mot. Jag skulle säga att filmens nästintill enda fördel är att jag blir hyfsat engagerad i Nate Drake, men det är uteslutande Tom Hollands förtjänst. Uncharteds bästa (minst dåliga?) scener är där han får vara lagomt sorglös, intuitiv och flink med såväl fingrar som skalle. Däremot får jag ingen som helst känsla för relationen vare sig mellan Nate och Marky Mark Wahlbergs Sully eller Nate och snyggingen Chloe Frazer (spelad av Sophia Ali).

Uncharted är ytlig och plastig, de ack så viktiga 1500-talsguldkorsen inger samma artificiella känsla som svärden i första Narnia-filmen som ju hade olyckan att följa på LOTR-realismen. Lösningarna av pusselgåtemysterierna går på det hela taget alldeles för smidigt och obehindrat. Manuset tar alldeles för många oförtjänta genvägar med tillsynes oförstörbara mobiler och 1500-talsdokument.

I mina ögon går det utan tvekan att göra en gränsdragning mellan lättsamt underhållande popcornfilmer och dumma popcornfilmer (man kan alltid äta popcorn). Lika lite tvekan ligger bakom min bedömning att placera Uncharted i det senare facket. När så här många manusförfattare haft så här lång tid på sig måste resultatet bli mer fantasifullt, roligt, spännande eller vad som helst jämfört med vad Uncharted visar upp.

Bonus: Uncharted Live Action Fan Film (2018)

Innan detta spektakel fanns alltså en kvarts-lång fan-film, regisserad av en viss Allan Ungar. I rollen som Nate Drake ser vi ingen mindre än Nathan Fillion, vilken förstås är som klippt och skuren för en sådan här personlighet. Bara det i sig gör fan-filmen bättre än dagens Uncharted-version, men den lyckas dessutom vara både roligare och mer intresseväckande. Så se hellre den, än det aktuella haveriet. Särskilt som den finns lättåtkomlig på YouTube.

4 reaktioner till “Uncharted (2022)”

  1. Aha! Höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag såg att Rafe Judkins namn. ”Screen story by” och ”screenplay by”… en drivande figur i manusrummet. Va fan, den jäveln verkar sannerligen inte vara bra på sitt jobb… 😀

  2. Mjae kanske en fredagskväll eller söndagseftermiddag på tv. Min kollega vart nöjd men det berodde nog på att hela familjen där gick på bio samt att de flesta i familjen spelat spelat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: