Jag tror faktiskt att det var författarnamnet Barbara Hambly som fick mig att plocka upp A Free Man of Color. Så pass stort intryck hade hennes Morkeleb den svarte, utgiven av förlaget Äventyrsspel 1988, gjort på mig. Kanske satt boken fast lite extra hårt i hjärnbarken tack vare Michael Whelans omslagsillustration. En i mina ögon typisk drak-fantasy-författare alltså. Kunde det verkligen vara hon som nu skrivit en historisk deckare?

Det visar sig stämma, och inte nog med det. Hambly har till dags dato skrivit inte färre än 16 romaner om sin huvudperson Benjamin January, M. Janvier, varav A Free Man of Color turligt nog var den första. Scenen är New Orleans anno 1833 och Ben är vad titeln anger — en färgad, fri man. Men givetvis inte så fri att han har samma status som en vit man eller ens en färgad, fri man vars hudfärg råkar vara några nyanser ljusare än Bens. I en amerikansk söder där det är ganska långt kvar till ett upphävande av slaveriet kan sådana som Ben inte heller röra sig helt fritt. I fel sällskap eller på fel plats är det alltför lätt att bli kidnappad och såld som slav. Då gör det ingen större skillnad om man har några futtiga papperslappar som anger ens status som “fri”.

Ben åtnjuter alltså en frihet med hyfsat stora förbehåll. Han är dessutom utbildad kirurg med små möjligheter att utöva sitt yrke, varför han förtjänar sitt levebröd på att ge musiklektioner och spela fiol. När A Free Man of Color tar sin börjar är det fullt upp på den fronten eftersom Mardi Gras, med baler vareviga kväll, pågår för fullt.

Ben kan givetvis inte spela på de vita balerna men i New Orleans finns ett behändigt system, kallat placage. Det innebär att vita män kan ingå avtalsenliga relationer med färgade kvinnor som de sedan exempelvis kan ta med på baler vilka äger rum alldeles intill balerna dit samma män tar sina lagligt gifta (och vita) fruar. Sedan är det bara snärjet att hinna springa mellan dessa bägge förlustelser männen behöver bekymra sig för. Hey, det är ju Mardi Gras och alla är ändå behändigt utklädda. Men en kväll hittas en av dessa avtalskvinnor, en placée, mördad och det finns alldeles för många kandidater till vem gärningsmannen kan vara.

Hambly verkar ha lagt sig enormt vinn om att få den historiska kontexten rätt och det är kanske också den största poängen med A Free Man of Color. Hon är en tillräckligt bra författare för att mejsla fram en vettigt intrikat kriminalhistoria samt en både tilltalande och intressant huvudperson. Sedan är det bara att ösa på med miljö- och kulturskildringar av ett New Orleans där de sociala strukturerna och reglerna synes fullkomligt övermäktiga att hålla reda på utan ett avancerat dokumentationsprogram och lagringskapacitet modell Google. Hambly har låtit Ben January spendera de senaste åren i Paris och har därmed skapat ett språkrör för oss läsare eftersom kulturen och miljöerna blir både bekanta och främmande.

Författaren målar en intressant bild av 1830-talets New Orleans där vad som skulle vara sociala omöjligheter i många andra delar av världen regleras i avtal. Klimatet är förstås varmt och fuktigt med smäktande mörka nätter och alligatorer i varje liten träskgöl. Men jag måste väl erkänna att jag inte blev tillräckligt tjusad av staden eller tyckte att Hambly bjöd på tillräckligt mycket nytt när det kom till själva historien för att vara särskilt sugen på att leta upp hennes 15 andra böcker. Men är du ett fan av historiska kriminalgåtor är serien om Benjamin January sannolikt mitt-i-prick.