KoontzKatalepsi #5

Innan jag avslutar veckans tema vill jag ändå lyfta två specifika Koontz-romaner. Är det så att det känns som om det inte var så himla länge sedan ni hörde lite snack om Dean R. Koontz är det kanske inte så märkligt. I The Eyes of Darkness från 1981 förekommer nämligen ett virus/artificiellt smittämne från Wuhan-regionen som tagit sig in i USA (via skumma kanaler naturligtvis). Smittan innebär dock något mycket mer dramatiskt än ständigt stigande behov av IVA-platser och lockdown (vilket förstås är dramatiskt så det räcker till).

Den andra boken är nästan ännu mer märklig med tanke på hur pass rejält den sticker ut från den övriga Koontz-produktion som jag tagit del av. 1988 publiceras Oddkins: A Fable For All Ages som handlar om hur ett gäng snälla, magiska leksaker måste leta upp en ny leksaksmakare att ty sig till. Samtidigt jagas de av ett gäng elaka, magiska leksaker. Dels skiljer sig historien som synes ganska radikalt från genetikthrillers, body horror och sexuell sadism. Dels undrar jag om detta kan vara en bok som gillades av gänget bakom Toy Story med tanke på temat ”levande leksaker på äventyr”. Vid ett tillfälle använder också de snälla leksakerna batteridrivna bilar från leksaksavdelningen i ett varuhus när de ska försvara sig mot de elaka leksakerna. Jag fick i alla fall väldigt tydligt kopplingar till scener från särskilt Toy Story 2 i min skalle.

I någon mening flyter många av böckerna ihop och jag har därför svårt att rekommendera någon före någon av de andra. Plockar du upp någon av de romanerna som jag uppfattar som lite mer kända än de andra får du en Koontz-bok lika bra som någon annan: Phantoms (TV-filmatiserad med bla. Peter O’Toole, Rose McGowan, Liev Schreiber och Ben Affleck), Twilight, Twilight Eyes, Midnight, Odd Thomas (från 2003, den har jag dock inte läst i denna omgång) eller Prodigal Son (TV-filmatiserad med Parker Posey, Vincent Perez, Thomas Kretschmann och Adam Goldberg, regisserad av Marcus Nispel).

Jag har därmed heller inte en sportslig att sätta enskilda betyg på alla böckerna så jag drar till med det samlade betyget 1,5/5 för hela bunten. Shoot ’em all and let God sort ’em out. En livshållning som jag misstänker att författaren själv möjligen skulle skriva under på.

Demon Seed (1973, omskriven 1997)
Shattered (1973, som K.R. Dwyer)
After the Last Race (1974)
Nightmare Journey (1975)
Invasion (1975, som Aaron Wolfe, reviderad som Winter Moon 1994)
Night Chills (1976)
The Vision (1977)
The Funhouse (1980, som Owen West)
The Voice of the Night (1980, som Brian Coffey)
The Eyes of Darkness (1981, som Leigh Nichols)
Phantoms (1983)
Twilight (1984, som Leigh Nichols, aka. The Servants of Twilight)
Twilight Eyes (1985, expanderad 1987)
Watchers (1987)
Shadow Fires (1987, som Leigh Nichols)
Oddkins: A Fable for All Ages (1988)
Midnight (1989)
The Bad Place (1991)
Cold Fire (1992)
Hideaway (1992)
Dark Rivers of the Heart (1994)
Icebound (1995, reviderad version av Prison of Ice från 1976)
Prodigal Son (2005, Frankenstein-serien, medförfattare Kevin J. Anderson)
City of Night (2005, Frankenstein-serien)
Odd Hours (2008, Odd Thomas-serien)
Dead and Alive (2009, Frankenstein-serien)
Breathless (2009)
Lost Souls (2010, Frankenstein-serien)
77 Shadow Street (2011)
Elsewehere (2020)
Devoted (2020)