Fortsättning på veckans tema
Ett annat typiskt Koontz-skurkdrag är drömmen om den perfekta människan och/eller perfekta samhället. Vilket förstås lirar ganska väl med övriga skurkdrag som handlar om att utrota den fria viljan och mänsklighetens unikum. Ibland ligger det på individuell nivå, där en skurk mördar och tillvaratar sina offers kroppsdelar för att på så sätt skapa en perfekt människa (tex Dark Rivers of the Heart från 1994). Men inte sällan handlar ondsinta experiment om att omvandla mänskliga varelser så att de bättre ska passa in i en slags övermänniskoutopi där alla är både fysiskt och psykiskt överlägsna (tex Midnight från 1989 eller 77 Shadow Street från 2011). Viket i sin tur givetvis betyder att de dessutom lyder order och är hyperrationella.
Med denna bakgrund är det inte så konstigt att Koontz fastnat för Victor Frankenstein som romanfigur. Hans Frankenstein-serie (samförfattad med Kevin J. Anderson) inbegriper fem böcker från 2005 till 2011 där de tre första utspelas i New Orleans (en ovan storstadsmiljö för att vara Koontz) i nutid. Genom sitt experimenterande har Victor Frankenstein, som nu kallar sig Victor Helios, lyckats förlänga sitt liv och arbetar intensivt för att skapa en ny och perfekt mänsklig ras som ska ersätta den gamla. Mot honom i denna djävulska plan står hans gamla skapelse, som numera kallar sig Deucalion. Deucalion har kvantfysiska krafter som gör att han kan förflytta sig långa sträckor på ett ögonblick och – suprise, surprise – kan bota autism.
För att summera: i de olika Koontz-universa är det positivt att värdesätta vad man kanske skulle kalla för traditionella amerikanska värderingar – individuell frihet, ansvarstagande, hederlighet, mod och ett förkastande av makt över andra. Till det ska läggas en känsla för och uppskattning av det förunderliga. Allt för mekanistiskt eller instrumentellt lagda personligheter är däremot alltid ondsinta. Detsamma gäller makthungriga sådana. Då gäller det dessutom makt som innebär att man har full frihet att göra vad som helst mot vem som helst utan några konsekvenser. Ingen i Koontz historier använder någonsin sin makt för att göra världen till en bättre plats.
Att säga att jag nu känner mig ganska mätt på Koontz är ingen överdrift. Jag känner mig nöjd över att ha gjort mig säker på att jag föredrar King som författare och också varför jag gör det. Men utöver det är den kvardröjande känslan kanske främst en lätt fnissighet vid tanken på alla knasbollehistorier som mannen hittat på under årens lopp. Eller vad sägs om följande förvirrade anteckningar (det är i och för sig jag som står för förvirringen) från 2009 års Breathless:
Mänskligheten får besök av överjordiskt vackra varelser som bär med sig frälsning? Högst oklart vad poängen ska vara… Jämsides med detta finns eg orelaterade historier om en typ uteliggare (besatt av en ande?!) som följer ngn slags instinkt som slutar med att han räddar livet..på sin egen mamma? Alt åtföljs till denna räddning av…sin egen far? Som han inte känner igen? Plus en sadistisk mördare med gudskomplex som mördar sin egen tvilling och dennes fru. Alt är bara en man som inbillat sig att han mördat sin tvilling? Drömmer om att ha instängda sexslavar i potatiskällaren.
To be continued…
Rörliga bilder och tryckta ord 
Käre söte gud vem läser dessa böcker och uppskattar dem? Trump?
@filmitch: Trump kan nog inte läsa. Eller rättare, han kan kanske men han orkar nog inte. Som George Bush d.y. som när han tillfrågades vilken ideologisk ledare han hade som förebild: ”Jesus Christ”. Men precis som Trump kunde han inte hänvisa till några sentenser från bibeln som påverkade hans ideologi eller politik. De bara ljög, båda två. Om allting.
Breathless är en allegori baserad på en intrikat judisk allegori som i sin tur baserades på neoplatonismen. Den handlar om guds utvalda folk judarna, som är de vackra själarna vilka står i opposition till de onda själarna, Qliphoth, dvs alla icke-judar.
Varje jude är en del av gud, en gnista som var inneslutna i ett skal som skyddar dem mot mörkret, icke judarna är helt mörka skal, utan gudomlig gnista. Skalen splittrades och judarna hamnade utan skyddande skal mitt bland alla onda mörka vandrande tomma skal. Judarnas uppgift är att återställa jorden till guds rike, i världen efter denna (som ska vara på denna jord) i Salomons tusenåriga tredje rike.
Judarna som är i stor fara och ständigt hotade utan sina skyddade skal, lyser i sin gudomlighet och försöker leva på jorden enligt Moses 613 budord (de kristna har fått 10 av dem för att hjälpa judarna i deras strävanden) för att återställa guds rike medan de mörka icke-judarna avundsjukt försöker ta allt de har och döda dem eftersom icke-judarna hatar allt som är gott. Om icke-judar gör något gott, är det för att judarnas gudomliga gnista sprider lite ljus över dem, men om judarna försvinner, tex fördrivs från land och rike, visar det sig att dessa länder kollapsar för de är inte livsdugliga utan judarnas ledning.
När de fördrivs av antisemiter i Edom (motsatsen till Eden) eller det inte längre finns mer att hämta i dess områden, tar de alla rikedomar med sig till ett nytt habitat där de kan lysa och göra gott för mänskligheten.
De ”orelaterade” historierna om uteliggare mm i Breathless är högst relevanta för historien om de överjordiskt vackra rymdjudarna. ”Uteliggarna” söker sig tillbaka till guds gemenskap med de andra i sin klan, gör gott på vägen och samlar ihop sitt folk som bygger ett globalt Sion (typ Sion i Matrix-filmerna, som har exakt samma betydelse: för att upprätta Sions tusenåriga rike — som liksom bröderna Larry och Andy Waschowksi som numera har ”bytt” kön— ska återställa Riket till dess androgyna ursprungliga tillstånd innan Adam delades i binära kön, genom att alla blir androgyna — med liknande tema i samma regissörers film Cloud Atlas).
Även om guds folk på jorden i Breathless inte känner igen varandras fysiska gestalter, tillhör de samma familj/klan. Därför känner de kanske inte igen sin ”mor” eller ”far” men de hör intimt ihop med varandra, och ska därför återförenas, allihop, för att gud Yahweh och gudinna Shekinah (som står som Frihetsgudinnan i New York för att visa alla judar vägen långt över vattnet till Det Förlovade Nya Möjligheternas Land, som nu håller på att kollapsa) ska kunna återförenas sexuellt i Salomons Tredje Tempel, vilket är nödvändigt för att återupprätta guds rike på jorden, fritt från icke-judar. Därför kommer alla ”uteliggare” på jorden att känna igen varandra i härlighet, när deras rike är återställt.
Men det är bråttom nu. För guds rike måste återställas innan de 6000 åren för de båda Adamätternas (den goda Adam Ahelion=judarna, samt den onda Adam Belial= icke-judarna) gemensamma tid på denna trasiga jord är förbi, dvs judarnas år 6000, icke judarnas år 2240.
Koontz bok är en av alla berättelser som skrivs och filmas som skildrar kriget mot ondskan för guds skull. Som icke-jude kan många av dessa historier vara obegripliga och meningslösa, men för in-gruppen är de högst relevanta och ingår i bildningen för det liv de måste leva och den framtid de förbereder sig för.
En del av historierna, som Matrix, fungerar även för icke-judar eftersom de har narrativ som alla folk kan hänga med i. Eftersom Cloud Atlas inte funkade för icke-judar, floppade den, trots att den var välgjord. Det är samma sak med Koontz böcker. De flesta förstår hans miosgyni, våldsporr och ondska i det mesta han skriver. Men en och annan gång är det nog intressantare för en författare att skriva om sånt som ligger närmare det egna hjärtat.
”Plus en sadistisk mördare med gudskomplex som mördar sin egen tvilling och dennes fru. Alt är bara en man som inbillat sig att han mördat sin tvilling? Drömmer om att ha instängda sexslavar i potatiskällaren.”
Nycklarna till dessa saker är förresten Torhas bördera Kain/Abel historia och tvillingarna Esau/Jacob, där ickejudiske ”tvillingen” (i neoplatonisk bemärkelse) Easu luras på sina rikedomar och på guds (blinda) välsignelse och med hjälp av modern Rebekah och judesonen Jakob, lurar av Esau allting som dessutom måste jaga rikedomar (fint kött) och ge till guden (offer), medan den judiska ätten under Jacob åtnjuter frukterna av bedrägeriet och tvingar icke-judarna till träldom, liksom Josef gjorde i Egyptien när han var rådgivare åt Faraon.
De instängda sexslavarna i källaren är shiksor. Alla icke-judiska kvinnor och flickebarn är shiksor, vilket betyder ”vederstygglig varelse och hora”. Dessa får behandlas hur som helst eftersom de är onda av naturen och kommer från Satan. De används som sexslavar för att riktiga judinnor inte ska besudlas av felaktiga handlingar. Deras sexuella position i samhället är en annan, och de ska inte föda fram bastarder utan låta fler flammor av guds folk komma till guds kommande värld. Därför är det en synd för en judisk kvinna att lägga sig hos en icke-judisk man av djävulen.
Jämför med filmen Little Jersualem som handlar om judiska distrikten i Paris, där mannen är otrogen mot sin fru därför att han respekterar henne. De sexuella reglerna är mycket komplicerade, och hustrun känner inte ens till dem. ”Får jag hålla i min mans penis med handen” frågar hon en rabbi, tex. Istället går maken till en blond kvinna (en icke-judinna) för att få utlopp för sina djuriska lustar, som också är gudomliga eftersom han är en gudomlig själ. Henne kan han ha sex med på vilket sätt han vill och utnyttja och slänga bort som han vill, för hon är ju inte ärbar eftersom hon ingår inte i judarnas gudomliga plan, utom som ett föremål för utrotning, på ”den yttersta dagen” nä guds rike återställts på jorden och Edom (idag i praktiken världen utanför Israel) blivit Eden igen.
Hustrun blir ledsen för att han är otrogen, men ordningen måste följas.Men det är inte huvudfokus i filmen utan istället den oerhörda skandalen med dottern som föräldrarna föreslår en judisk make åt, men som i hemlighet blir attraherad av en icke-jude, en arab.
Visst fanken jag hade ju tänkt blogga om filmen La Pétite Jerusalem men det har jag glömt bort. Det får bli nån gång i framtiden, kanske.
@Filmitch: Det är utan tvekan en relevant fråga
@Tveitt: Detta går långt över min horisont. Även Koontz skulle jag gissa 🙂