Demon From the Dark (2010)

Omslaget till Demon From the Dark pryds inte av en långsvansad demon. Hell, inte ens en en kamelridande sådan. Däremot ett svartvitt foto på en ytterst välskulpterad manlig torso i trekvartsvinkel. Trots det tog det mig ett antal sidor innan jag fattade att boken i min hand tillhörde den omåttligt populära subgenren ”paranormal romance”. Hade jag fått tag på någon annan av Kresley Coles böcker i serien The Immortals After Dark hade jag kanske inte behövt bli lika överraskad eftersom de bär titlar i stil med A Hunger Like No Other, Dark Needs at Night’s Edge och Dark Desires After Dusk. Klart mindre neutrala i förhållande till sitt innehåll alltså.

Nå, dagens demon är Malcolm Slaine – en våldsam krigare som dessutom blivit förvandlad till vampyr och därmed går under epitetet ”vemon”. Han är fylld av ursinne och självhat (the shocker?!!!!). Knallar mest omkring i sin ödsliga hemvist och dödar sina fiender. Men en dag stöter han på en märklig kvinna, liten och nätt men som trots det inte är försvarslös.

Entré för häxan Carrow Graie, vars besök i Malcolms dimension tyvärr inte är helt frivilligt. Hon har, tillsammans med en mängd andra övernaturliga varelser, tillfångatagits av en ondsint sekt som nu hotar hennes unga myndling Ruby till livet om Carrow inte kan ge dem Malcolm.

Men då är det ju en evig tur att Demon From the Dark tillhör den subgenre som den gör, ety det inte dröjer särskilt länge innan det är plågsamt uppenbart att Malcolm knappt vet vad han ska ta sig till av längtan efter att få lägra Carrow. Och ser man på, det går nästan lika snabbt för häxan att inse att hon här inte bara blivit serverad ett fysiskt praktexemplar (”His chiseled torso was a masterpiece of flexing ridges…”) utan också sin sanna livskamrat. En drabbande insikt som även Malcolm delar förstås. Men så var det ju det lilla kruxet med att Carrow redan gått med på att förråda Malcolm…

Mmmmm, det här är liksom inte riktigt min genre. Det jag främst kommer att tänka på är stenålders-klassikern Hästarnas dal. När det begav sig var den förstås jättespännande, både på grund av det faktum att jag inte var så himla gammal när den publicerades i Sverige och för att rumsrena sexskildringar, som man kunde låna på biblioteket, verkligen inte växte på träd. Men nu för tiden? Vill jag ta del av upphetsande underhållning är detta inte vad jag skulle välja och bara det webbaserade utbudet är ju fullkomligt häpnadsväckande.

Samtidigt kan jag förstå varför Kresely Cole varit både etta på New York Times bästsäljarlista (2009 och 2011) och vunnit priser som ”Romance Writers of America RITA Award Winner for Best Paranormal Romance” fem gånger. Språkmässigt är Demon From the Dark helt ok och Cole har skapat både en hyfsat rolig värld, befolkad med varulvar och wendigos, samt en rätt sympatisk och bitsk hjältinna i Carrow. Dessutom är Cole medveten om vad det är för dynamik hon skapat mellan Carrow och Malcolm, utan att uttryckligen nämna vare sig Twilight eller 50 Shades… (”Tender to you and vicious to others? He sounds like the perfect male”).

Så om paranormal romance är din grej och du av någon anledning lyckats missa Kresley Cole kan det säkert finnas anledning att leta reda på alla delarna i serien. Jag kan glädja dig med att flera av dem av någon anledning tycks finnas gratis på archive.org. För alla oss andra, som helst vill ha sin övernaturlighet fri från överdriven romantik, finns det tillräckligt med andra subgenrer.