The Endless (2017)

Som ung flydde Justin från en kult och tog även med sig lillebrodern Aaron. Nu, tio år senare, lever de fortfarande ur hand, i mun. Bilen behöver ett nytt batteri, städjobben ger inte särskilt bra betalt, kosten består huvudsakligen av snabbnudlar och bägge bröderna har svårt med sociala kontakter. Inte minst på damsidan. ”Did you know I escaped a UFO death cult?” är inte en så bra raggningsreplik som man skulle kunna tro.

En dag får Aaron ett slitet videoband med posten och efter att ha jagat runt på grannskapets loppisar efter en spelare sätter sig han och Justin ned för att titta på det. Det visar sig vara en oroväckande hälsning från en av kultmedlemmarna som pratar om ”the ascension”, vilket Justin omedelbart tolkar som liktydigt med giftig saft och massjälvmord. ”It’s a UFO death cult. It’s what they do”.

Men Aaron är less på deras magra tillvaro. Han har bara goda minnen av vad han föredrar att tänka på som ett kollektiv, snarare än en kult. Han mår tillräckligt uselt för att Justin ska känna att det inte finns någon annan utväg än att åka tillbaka. Om inte annat för att visa Aaron hur missvisande hans idyllisering av ”Camp Arcadia” är.

Kompanjonerna Justin Benson och Aaron Moorhead har regisserat The Endless tillsammans och spelar också de respektive huvudrollerna. Justin Benson har dessutom skrivit manus. Jag inbillar mig att det tajta samarbetet skapar en bra grund för att spela bröder, för deras dynamik är ganska övertygande. Justin är storebrodern som ständigt känner att han måste ta hand om Aaron, men som därigenom också blir ganska bossig och kontrollerande medan lillbrorsan tenderar att bli irriterande gnällig och motvalls när det passar honom. Istället för att bråka om vem som ska få sitta i framsätet handlar de vuxna brödernas gnabbande om vem som ska få köra den halvskraltiga bilen.

Jag tycker att The Endless är ett bra exempel på att man kan komma ganska långt med en vettig historia (eller åtminstone en historia som man har ett vettigt grepp om), ett medvetet användande av förvisso välbekanta men ändock stämningshöjande märkligheter (”Justin found a message at the bottom of the lake. Great, we haven’t had those in a while”!”) och fullt godkända rollprestationer. Kultmedlemmarna innehåller allt från den övertygande ledaren Hal (Tate Ellington) och obehagligt grinande Smiling Dave (David Lawson Jr.) till den förföriska Anna (Callie Hernandez) och Lizzy (Kira Powell) som målar oroväckande bilder av svarta monster som omgärdar sektens stugor. För att inte tala om bryggmästaren Tim (Lew Temple) som varje kväll står på vakt utanför skjulet som är tillbommat med ett hänglås stort som ett dasslock.

Filmens två teman om man så vill, kultmysteriet och brödrarelationen, vävs in i varandra på ett sätt som inte känns allt för krystat. The Endless tar tid på sig att berätta sin historia, jag lockas att använda begreppet ”slow burner” men blir tack vare det kanske något för lång för sitt eget bästa. Men för att vara en film som jag högg på vinst och förlust för att podden The Evolution of Horror intervjuade Benson och Moorhead och den fanns tillgänglig på Netflix är jag mer än nöjd.

Reviderat betyg, 2023

Annons

14 reaktioner till “The Endless (2017)”

  1. Jo, den är väl både vettigt genomförd och hyfsat bra. Om jag minns rätt fick jag lite Primer ”fat free light”-vibbar av den.

  2. @Henke & Movies-Noir: Det intressanta tycker jag var att den absolut bästa scenen var den med repet och ”rycket” (om ni minns?) och det är ju en scen som inte kräver några specialeffekter alls egentligen. Som sagt, det går att göra mycket med lite om man bara tänker till lite

  3. @Sofia, kommer inte ihåg scenen men jag förstår vad du syftar till. Klart kul med denna typ av film (i lagom mängder)…

    @Movies-Noir, ja just det, nu kommer jag ihåg att vi såg den ihop! Det var mysigt… 🙂

  4. Instämmer i hyllningarna. Mycket effektfullt användande av filmtekniska knep för att hinta om obehagligheter utan att visa något. Jag kan även rekommendera ”Resolution”, som de gjorde innan denna.

  5. @Carl: Jag måste erkänna att jag är nyfiken både på den och Syncronic som de gjort senare

    @Jojjenito: Japp, deras relation är en annan av filmens styrkor

  6. @Sofia: Även Spring är sevärd på sitt sätt. Jag har inte haft möjlighet att se Synchronic än, och det blir helt klart spännande att se hur de hanterar en lite större produktion med etablerade stjärnor.

  7. @Carl: Helt klart en duo att hålla ögonen på

    @Filmitch: Ja, här har du ju inte bara mitt positiva omdöme att gå på. Och den ska finnas på Cineasterna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: