Fascinationen för detta med swingers eller swinging (en svensk översättning torde vara ”partnerbyte”) är stor i filmens värld. Till att börja med har vi det lätt osannolika samarbetet mellan Doug Liman och Jon Favreau – 1996 års Swingers. Filmen är dock en kantboll i sammanhanget eftersom den inte alls handlar om partnerbyten, annat än på dansgolvet.

Men sedan finns inte mindre än fyra olika filmer som heter typ Swingers eller The Swinger, vilka handlar om sex i mer eller mindre explicit form. Danske regissören och manusförfattaren Mikkel Munch-Fals är alltså inte först på plan med sin Swinger, vare sig med titel eller innehåll.

Munch-Fals har förlagt detta innehåll till en solig sommarhelg och helpensionsetablissemanget som ägs av Henriette och Finn på Baunø, en ”lekplats för vuxna”. Hit kommer fyra medelålders par, alla på jakt efter något som ska få dem att känna sig lite mer tillfreds med sina egna liv. Och så de lite yngre Patricia och Patrick, vars unga och fasta uppenbarelser hälsas med uppskattande ögonkast av alla de andra.

Klädkoden är badrock, utom i ”bøllerummet” dit alla bjuds ned efter middagen. Där är det fritt fram inför allas ögon, i syfte att stävja smussel och svartsjuka. Men nu är ju mänskliga relationer en gång så beskaffade att detta med sex och kärlek sällan är konfliktlöst, särskilt när det kombineras med danmarksgenerösa mängder sprit. Allt möjligt skräp flyter föga förvånande upp till ytan när det rörs om med diverse slevar i diverse grytor.

Inte heller i detta med relationerna kommer kanske Munch-Fals med särskilt mycket nytt. Martin Buch spelar Adam, mannen som blivit allt det han aldrig ville vara som ung. Han håller på att förgås av vardagsledan i äktenskapet med Mille Dinesens Iris och på jobbet som fjärrvärmesäljare. Vilket förstås inte hindrar att det är nästan det enda han kan prata om i de första stela kontakterna ute på ön. Han dras givetvis omedelbart till Patricia, porträtterad av Natalie Madueño, eftersom han genom henne ser möjligheten åter komma i kontakt med sin egen förlorade ungdom. När han spelade i punkband och inte hade den blekaste aning om vad fjärrvärme var för något.

Adams störste konkurrent om den ungas uppmärksamhet är föga förvånande den självbelåtne sexisten Jørgen, spelad av Rasmus Botoft, besatt som han är av social status och prestationer. Jørgen tar givetvis varje chans att skryta med hur mycket hans företag drar in samtidigt som han petar i sig Viagra i hemlighet. Hans intresse för Patricia ligger enbart i hennes kropp eftersom Therese Damsgaard, som frun Ingeborg, enligt honom själv tappat allt det som gjorde att han drogs till henne första gången. Att hon sannolikt slitit livet ur sig för att försöka behålla allt det där som han drogs till under deras år tillsammans är inget han bekymrar sig över.

Men trots de här välbekanta spåren var Swinger en underhållande film eftersom den lyckas rätt bra med att utnyttja det surrealistiska i att spela ett parti badrockskrocket med folk som nuppat inför publik mindre än tolv timmar tidigare. Dialogen är hyfsat välskriven och alla inblandade skådisar gör bra ifrån sig. Visst exponeras publiken för en del guppande bakar och gungande bröst men framförallt är detta ett humoristiskt relationsdrama om att försöka fly vardagen och kanske hitta tillbaka till den person man valt att dela sitt liv med.