Domestic Disturbance (2001)

På ett sätt befinner sig tolvårige Danny Morrison i ett ganska avundsvärt läge. Han har haft oerhört svårt att acceptera sina föräldrars separation och skilsmässa. För att inte snacka om mamma Susans nye kille, Rick. Och nu hör Danny Rick klart och tydligt säga till en annan person att han, Rick, bara accepterar Danny för att skapa lite tomtebolycka med Susan (som dessutom hunnit bli gravid med Ricks biologiska barn).

Kruxet är bara att (1) Danny gömt sig i Ricks bil när han hör detta och (2) Rick strax därefter sticker ned den föredetta brottskompanjonen Ray. Skräckslagen tvingas Danny titta på medan Rick gör sig av med alla bevis för brottet vilket innebär att ingen tror på Danny när han strax därefter berättar sanningen för pappa Frank.

Frank är emellertid en hyvens kille som har en oerhört nära relation med sin son. Och även om han inte trott Rick kapabel till sådana dåd har han knappast välkomnat ex-fruns nye partner med öppna armar. Kanske också lite, lite beroende på att han är rädd för att Danny i slutänden ska tycka bättre om Rick än om honom själv? Och varför inte, Rick har en väldans massa pengar och har på kort tid gjort sig både känd och omtyckt i den lilla kuststaden där Franks familj bott i generationer.

Men eftersom Frank alltså tror på sin sons utsagor tar han också på sig att försöka bevisa att Rick är en ful fisk. Samtidigt som Rick hotar Danny till livet om han inte håller snattran.

Det kommer inte som någon större överraskning att regissören till Domestic Disturbance, Harold Becker, också står bakom thrillers som Sea of Love, Malice och Mercury Rising. Sea of Love är ju bra på riktigt men de övriga exemplen är standardthrillers på samma sätt som Domestic Disturbance är en standardthriller.

Filmens styrka, i den mån den har någon, ligger i rollbesättningen eftersom John Travolta är lika bra på att spela good guy som Vince Vaughn är på att spela bad guy. Särskilt Vaughn kan få till ett nollställt ansikte som ser ganska hotfullt ut. Och ska man enbart gå på utseende (fysiognomik ftw!) blir jag inte särskilt förvånad när det visar sig att Vaughn hamnade i ett barslagsmål under filmens inspelning. Den som däremot kanske blev lite förvånad är Steve Buscemi som faktiskt blev skadad i holmgången. Buscemi spelar förstås Vaughns föredetta kompanjon som blir nedstucken.

Just den där nedstickningen är dock något som jag fastnar lite på eftersom jag inte hade en aning om att ett hugg i ryggraden med typ en syl är omedelbart dödande men inte lämnar en enda blodsdroppe från sig. Buscemis rollfigur ligger ändå ett tag i Ricks bil men det enda Ricks verkar behöva bekymra sig för att är torka bort eventuella fingeravtryck med en vanlig näsduk.

Med alla filmer som på femtielva olika sätt beskrivit fuck up-pappor efter en skilsmässa är det på ett sätt ganska trevligt att får hänga med Travoltas Frank som verkar vara en både omtänksam och närvarande fadersfigur. Och eftersom filmens alla sympatier enbart hopas på hans planhalva blir det heller inga obehagliga stalker-vibbar när han försöker göra vad som är bäst för sin son. Han vill ju bara skydda Danny och Susan från den erkänt livsfarlige Rick!

Domestic Disturbance torde fungera som en alldeles utmärkt snuttefilt för alla skilsmässopar och barn som kanske känner sig lite missnöjda över att mamma och pappa inte längre är tillsammans. En snuttefilt med ett tydligt standardthrillermönster. Ok, men inte så mycket mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: