Nadie sabe que estoy aquí (2020)

alt. titel: Mordet på Will Willys, Ingen vet at jeg er her, Nobody Knows I’m Here

På något sätt förstår vi att den lätt mullige, men skönsjungande, grabben med det truliga utseendet som syns på gryniga VHS-band nu vuxit upp till en gravt överviktig karl som lever eremitliv på sin farbrors fårfarm. Frågan är bara hur. Vad är det som får Memo att ta sin tillflykt på en liten ö och knappt ens föra en konversation med sin farbror?

Men det finns mer i Memos liv än fårfällar, blod, skitiga overaller och hårt arbete. Lite nu och då bryter han sig in i rikemanshus som ligger runtomkring sjön för att stjäla prunkande och glittrande klädesplagg. Plagg som han sedan syr ihop till en färgsprakande mantel, en alldeles egen technicolor drömkappa skulle man kunna säga. På samma sätt som vi förstår att det finns en koppling mellan pojken och mannen, förstår vi att mannen inte riktigt kunnat släppa pojkens drömmar om att få stå på scen.

Nadie sabe que estoy aquí (våga vägra den fullkomligt obegripliga svenska titeln!) var en speciell liten film. Liten och liten, förresten… Det är nog ett omdöme som måste modifieras en hel del. Det liv Memo lever på ön med sin farbror är utan tvekan litet och kringskuret. Han har satt upp höga murar runt sig själv, pratar som sagt knappt ens med sin släkting. Samtidigt är Jorge Garcia som spelar Memo själv ingen liten karl och även om filmen tacknämligt nog inte är genomsyrad av tjockisskämt ger regissör Gaspar Antillo och fotograf Sergio Armstrong publiken en klar känsla av Memos kroppsliga tyngd. Vilken i sig samtidigt också blir en del i Memos egna begränsningar. Han är fånge i sin egen kropp i så måtto att han givetvis inte är omedveten om hur omvärlden ser på någon som honom. De här begränsningarna kontrasteras dock av drönarbilder över sjön och ön samt öns fantastiska natur som Memo tycker om att vandra omkring i. Dess storslagenhet matchar i någon mån hans drömmar.

Nadie… är en chilensk film men skulle i mina ögon kunna utspelas i princip var som helst på jorden. Däremot skulle den inte kunna utspelas när som helst, eftersom händelseutvecklingen i hög utsträckning bygger på vårt moderna och uppkopplade samhälle där pinsamma TV-ögonblick bara ligger en googling bort. Alla de där klassiska Sherlock Holmes-mysterierna där hela förklaringen ligger i händelser från ”kolonierna” skulle aldrig ha kunnat utspelas nu. YouTube kommer att hitta dig. Även om du försöker gömma dig på en ensligt belägen ö i södra Chile.

Som synes är detta inget actionraffel. Nadie… är istället en historia om drömmar och upprättelse som får ta tid på sig. Framställningen tar inte alltid de vägar jag hade gissat men jag hade inga större problem att hänga med hela vägen. Om inte annat av ren nyfikenhet för att se hur det skulle gå för Memo. Det säger sig självt att detta är en film som till stor del vilar på Jorge Garcias rollprestation och han ror hem produktionen i det avseendet. Hans Memo är en rollfigur som man sympatiserar med och som sagt också blir nyfiken på. Jag vill helt enkelt att det ska gå bra för honom och det är ingen dålig utgångspunkt för en film.

Och nej, självklart kom jag inte en dag helt plötsligt på att det skulle kunna vara kul att se en chilensk film. Istället försöker jag när så är möjligt att haka på podden Snacka om films! 2021-utmaning, vilken handlar om att se filmer från länder som inte tillhör de absolut vanligaste. Och i januari blev det som sagt Chile.

Annons