Brottmålsadvokat Mickey Haller är känd, främst inom poliskåren, som en ovanligt skrupelfri herre. Han tar sig an vilka klienter som helst med motiveringen att alla förtjänar en så rättvis rättegång som möjligt. Åklagare och polis jobbar alla för staten medan den åtalade ofta inte har någon annan på sin sida än just Mickey.

Vilket dock inte stämmer för hans senaste klient, Louis Roulet. En rikemansgosse med en viljestark mor, en erfaren advokat och en betydande förmögenhet i ryggen. Ingen av detta är dock till någon större hjälp när Louis anklagas för att ha slagit ned och försökt döda en prostituerad kvinna. Den ende som kan se till att den unge mannen inte fälls för ett brott som han hävdar att han är oskyldig till är Mickey Haller. Men det är samtidigt ett jobb som ska visa sig innehålla fler fallgropar än den hale advokaten räknat med.

Ännu en Michael Connelly-filmatisering, skulle det visa sig. Även denna, i likhet med Blood Work, en film som jag hade stående men innan läsning inte förknippat med författaren. Clintan är dock utbytt, i regissörsstolen sitter istället Brad Furman och i huvudrollen hittar vi Matthew McConaughey.

Inte vet jag om det är just Clintan det hänger på, men i mitt tycke är The Lincoln Lawyer både en bättre film och en bättre adaption än Blood Work. Det kan ju i och för sig också hänga ihop med själva förlagan – dagens film bygger främst på en smart rättegångsroman som jag skulle kunna tänka mig är enklare att överföra till vita duken än Blood Works mer deckarlika och actionbetonade historia. Och trots att Brian Helgeland (som ju skrev manus till Blood Work) inte är någon duvunge spelar det kanske också roll att The Lincoln Lawyers John Romano har en hel del TV-erfarenhet och alltså borde veta hur man berättar en historia så ekonomiskt som möjligt.

Sedan har vi huvudpersonen, John McCaleb vs. Mickey Haller. Nog för att Clintan förstås är väl skickad att spela en avdankad FBI-agent med dödsångest och ett taskigt hjärta men som rollfigur är Mickey Haller betydligt mer intressant. Hans intressekonflikter handlar inte om huruvida han ska klara av att gå hundra meter utan att få feber utan hur mycket han är beredd att böja lagen för att motverka en del av de böjningar som redan finns inbyggt i systemet. Frågor som handlar om etik och moral i samband med rättsprocedurer är förstås lika gamla som berättelserna om dem men jag tycker att The Lincoln Lawyer och Matthew McC lyckas förvalta dem på ett helt ok sätt.

Den som däremot slår Matthew på fingrarna rent skådismässigt är föga förvånande Michael Peña i en liten roll som en av Hallers klienter. Hans prestation är The Lincoln Lawyers enda riktigt känslomässiga brännpunkt trots alla etiska och moraliska kval som Matthew ger uttryck för. Och då talat vi ändå om en Matthew McC som redan hunnit en bra bit sedan starten ”Alright, alright, alright…

Jeff Daniels spelade skurken i Blood Work och även om han egentligen är en bättre skådis än Ryan Philippe, som axlar motsvarande mantel i The Lincoln Lawyer, har Phillipe bättre förutsättningar för sin prestation. Daniels övervintrade surferdudepersona blev ganska fånig medan Phillipe tycks född till att spela hyfsat snygga och rika as. Fånighetstiteln passeras i The Lincoln Lawyer tyvärr vidare till William H. Macy som bara känns otroligt märklig i rollen som Mickey Hallers långhårige utredare. Att han skulle vara föredetta polis känns helt osannolikt.

The Lincoln Lawyer är på intet sätt någon remarkabel film men en riktigt stabil rättegångsthriller som klokt nog inte gapar över för mycket. En lagomt spännande historia som kombineras med kompetenta rollprestationer och en hyfsat snygg yta. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så.