alt. titel: Revenge of the Bogey Man, Boogeyman II, The Boogeyman II, Boogeyman 2, The Boogeyman 2

Ok… Titten på Revenge of the Boogeyman kan officiellt vara det absolut märkligaste jag någonsin upplevt. I alla fall när det kommer till mina Halloween-teman och där ska sägas att det absolut inte saknas konstigheter både högt och lågt.

För temats skull inledde jag med en omtitt på Ulli Lommels original, The Boogey Man från 1980. Den var ungefär som jag minns den, en övernaturlig slasher som har en del bra idéer men som fallerar kapitalt när det gäller att hålla ordning på sin interna logik. Är alla speglar farliga eller bara den som finns i syskonen Lacey och Willys barndomshem? Varför har de som flyttat in i syskonens barndomshem behållit en sådan hiskelig pjäs som nämnda spegel? Vad är egentligen spegelns krafter – telekinesi, besatthet att döda, besatthet att mörda eller alla tre på en och samma gång? Och varför känner tjejen som håller en sax en obeveklig lust att först klippa upp sitt linne innan hon sätter samma sax i sin egen hals?

Gott så. Jag sätter mig tillrätta inför Revenge of the Boogeyman och trakteras med en extremt kackig videoupptagning av något som ska föreställa ett filmat polisförhör. En äldre man beskriver hur han blivit uppsökt av en kvinna som berättat historien som utspelas i The Boogey Man, men där händelseutvecklingen verkat spinna helt ur led och historien påverkat nutiden. Eller nåt… Han berättar hur onämnbara hemskheter skedde som i snabbspolningsläge och jag får sedan se exakt det. Det vill säga kladdiga mord med tveksamma specialeffekter. Och snabbspolade.

Sedan klipper filmen till inledningsscenen från The Boogey Man med Willy, Lacey, deras mamma och mammans älskare. Och då menar jag inte att Revenge of the Boogeyman spelar upp ett klipp från inledningen. Nej, här serveras exakt samma scen som jag såg i originalet för mindre än 24 timmar sedan. Dags att trycka på paus och göra lite research.

Efter lite ninjagooglande tvingas jag konstatera att jag sannolikt tittar på vad som kallats för The Boogey Man 2: Redux från 2002. Ulli Lommel gjorde Revenge of the Boogeyman 1983 som är ungefär den film som jag beskrev i början. Alltså ett slags metaprojekt där han utgick från sitt eget original, vilket sedan fick spilla över i uppföljarens ”verklighet”. I denna Redux-version klippte han av oklar anledning dock ned den nya historien till ett minimum. Med konsekvensen att den film jag såg kanske till 75 eller 85% alltså består av scener från The Boogey Man anno 1980, interfolierade av snabbspolningsscener som visar hela andra mord vars koppling till konceptet Boogey Man inte bara är oklara, utan fullkomligt obegripliga.

Men för all del, ett sådan magnifikt magplask som denna så kallade ”Reverenge of the Boogeyman” har jag nog aldrig haft i något Halloween-tema förut och då såg jag ändå tre filmer av Joe D’Amato till 2018-Halloween. Det behöver kanske inte sägas att inga av kategorierna som åtföljer årets tema går att bedöma…

Final girl: Icke applicerbart.

Historik/psykologi: Icke applicerbart

Vapen: Icke applicerbart

Killer-o-vision: Icke applicerbart