Halloween II (1981)

alt. titel: Alla helgons blodiga natt 2

Om man nu skulle ha grunnat på det, får man raskt en ledtråd till staden Haddonfields storlek eller betydelse i Halloween II. I närheten finns nämligen inte bara rehabiliteringskliniken Smith’s Grove utan staden härbärgerar också sjukhuset Haddonfield Memorial. Hit förs Laurie Strode i ilfart efter sina traumatiserande barnvaktserfarenheter tidigare under halloween-kvällen.

Ute på stan jagar Dr. Loomis och sheriff Brackett (som ännu är ovetande om att hans dotter är ett av kvällens offer) efter Michael Myers som, trots ett flertal av Loomis revolverkulor i kroppen, lyckades smita från brottsplatsen. Loomis enda och högst ovetenskapliga förklaring till detta, så läkare han är, tycks fortfarande vara att Michael är Ren Ondska. Snart har man dock kommit ikapp en maskförsedd man som inte tycks särdeles sugen på att prata med polisen. En spektakulär bilolycka med påföljande explosion gör dock processen kort med den misstänkte och därmed är Haddonfields problem över för kvällen. Eller kanske inte ändå…

Kopplingarna mellan Halloween och uppföljaren Halloween II är fler än enbart det faktum att den senare utspelas dikt an mot händelserna som timade i originalet. Egentligen skulle man kunna säga att uppföljaren är en ren kopia av originalet bortsett från att Michael smyger på sina offer i ett sjukhus istället för ett par-tre hus i ett villakvarter.

För självklart måste han avsluta sina affärer med Laurie, en fixering som nu ges en helt annan förklaring än att Michael helt enkelt såg den unga kvinnan kliva upp på hans farstubro. En förklaring som såvitt jag kan förstå delar fansen och som helt har lämnats därhän i den allra senaste Halloween-filmen. Jag kan inte påstå att jag har någon större åsikt om saken, men visst känns det lite såpa-krystat. Inte minst som förklaringen levereras utan någon större finess och därmed blir ännu mer apart i sammanhanget.

Så om det i princip är samma film, vad har den då att komma med? Jomen, det vanliga i de här sammanhangen – mer naket och gore, förstås! Eftersom vi nu har lämnat tonåringsterritorium och istället får stifta bekantskap med förvärvsarbetande sjuksköterskor kan man också göra historien lite mer vågad. Så istället för att lämna sin barnvaktsskyddsling hos en ansvarstagande kompis eller ha sex med pojkvännen i någon annans säng serveras vi istället syster Karen.

Syster Karen är enligt översköterskan Virginia Alves duktig men lite väl slarvig och kommer ofta för sent till sitt arbetspass. Nurse Alves doesn’t know the half of it… Så snart Karen slipper undan övervakande ögon överger hon sin post (vid spädbarnsavdelningen!) och bereder sig på en skön stund i terapibadet med ambulansföraren Bud. Vilken tidigare i sedvanlig ordning först skrämt skiten ur Karen för att sedan föreslå denna romantiska tête-a-tête. Trots att Karen och Bud, till skillnad från Lynda och Bob i originalet, aldrig fullföljer sina primitiva drifter får de ändå sitt rättmätiga straff. Andra offer tycks däremot mest stå i vägen för Michael Myers när han likt en slåttermaskin obevekligt kommer allt närmare Lauries sjukrum.

Även om Halloween II är en helt ok slasher, särskilt för att vara en uppföljare, är sannolikt ovanstående en anledning till att den aldrig blir lika engagerande som originalet. Vi får helt enkelt för många offer som vi inte hunnit knyta an till på något vettigt sätt. Och även om ett nattligt sjukhus kan kännas nog så ödsligt tycker jag inte att tvåan lyckas suggerera fram samma känsla av total utsatthet och övergivenhet för Lauries del. Myers som i sakta mak knallar från ett hus till ett annat på en vanlig villagata utan att någon verkar lägga märke till honom medan Laurie flyr för sitt liv är läskigare än samme Myers i tomma korridorer. Den involverande killer-o-vision som användes förhållandevis sparsmakat i originalet förvandlas här till en gimmick. Dessutom uppfattade jag originalets vinkel oftast som att vi snarare fick kika över Myers axel och höra hans andning än att bokstavligt talat ”se” scenen ur hans ögon.

Carpenters original-Halloween är verkligen ingen lätt film att försöka följa upp och i det avseendet måste jag ändå säga att Halloween II gör så gott den kan. Det är dessutom den sista filmen på många år där vi får träffa Jamie Lee Curtis Laurie Strode.

Final girl: Återigen, Laurie. Än en gång måste hon dock tyvärr bli räddad av Dr. Loomis. Och hur kommer det sig att hon plötsligt verkar så tjenis med ambulansföraren Jimmy, vilken ärligt talat uppvisar klara stalkertendenser genom att ständigt smyga sig in i hennes rum, oavsett om hon är vaken eller sover?

Historik/psykologi: Här vänds som sagt allt på ända i förhållande till ettan genom ett oväntat släktskap. Samtidigt blir berättelsen lite yvigare jämfört med originalet eftersom Michael i ärlighetens namn faktiskt inte prompt måste genomföra alla sina mord i syfte att komma åt prispokalen Laurie.

Vapen: Lex “Själv är bäste dräng”. Plötsligt är Michael en jäkel på att sätta kanyler och veta hur man ska vrida upp terapibad till koktemperatur

Killer-o-vision: Som sagt, filmen är kanske lite väl entusiastisk med det klassiska greppet den här gången.

8 reaktioner till “Halloween II (1981)”

  1. Dessvärre var det just här jag tappade lust och intresse med uppföljar-slashers…och bekänner mig helt enkelt till tron att det räcker att se originalfilmerna i ”filmserierna”. Punkt.
    dvs…ända tills Halloween 2018 dök upp. DEN var ju plötsligt…bra. 🙂

  2. Om man enbart kollar på spännande film bland Halloweenfilmerna vinner denna med lätthet. Annars är den minnesvärd för bästa musiken av alla filmerna japp Carpenters upphottade score slår film nummer ett och att Ana Alicia från Falcon Crest är med 🙂
    Ser egentligen ettan och tvåan som en film lite som de två första Gudfdern rullarna

  3. @Steffo: Oj, då gick det rätt fort att tappa sugen? 😉 Jag kanske kan komma med något som får dig på andra tankar?

    @Filmitch: Hm, det låter som jag skulle behöva lyssna lite mer uppmärksamt på de olika delarnas score. Gudfadern=lika bra, bara olika delar?

  4. Ang scoret. Vad jag minns så är det ettan, tvåan och den senaste som änvänders sig av Carpenters musik. Rob Zombies första film och H20 använder sig av musik inspirerad av Carpenter. De övriga kommer jag inte ihåg men troligen inte.

  5. Riktigt bra uppföljare, från det bästa året i slashergenren (kolla upp det!) Det du säger om för få karaktärer vi får knyta an tycker jag är typiskt en slasher, speciellt en uppföljarslasher. Jag bryr mig inte så mycket om offren och vill inte det heller, jag vill bara se dom dö på något blodigt och grymt sätt 🙂

    Och förlåt, vill inte vara sån, men det ska vara ”Myers” 😉

  6. Filmitch: Trean står även Carpenter för filmens musik (och manus/story).

    Steffo: Har du inte sett någon mer F13-rulle än första? Del 2-4 anses som franchisens bästa av dom flesta, jag tycker alla tre är bättre än första.

  7. @Pappan: Ja, det är väl det som är själva cloun för om man gillar genren eller inte — att man kan acceptera i princip icke-existerande personligheter i utbyte mot en massa uppfinningsrika/kläggiga mord. Har lite svårt med det själv ibland 🙂

    Tack för skarpa ögon! Just i det stycket hade tydligen tangetbordet levt sitt eget liv — gör den skäms-missen ibland…

    Det skulle vara mig mycket främmande att säga emot herrn när det gäller slashers och vilket år som är bäst. 🙂 Har iofs uppfattat att årtalet och omdömet är rätt så väletablerat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: